Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dop — att upptagas i den kristna kyrkan - Det baptistiska dopet - Dopets kyrkorättsliga ställning - Dostojevskij, Fjoder — lidandets diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D0ST0JEVSK1J 737
I bibeln står det endast talat om
vuxendopet, och detta har de
baptistiska rörelserna tagit fasta
på i sin dopritual. Här pågår
dopförrättning i Södermalms
fria församling i Stockholm.
Det baptistiska dopet
Det baptistiska dopet grundar sig på en annan
kyrko- och bibelsyn än den ovan relaterade. Inom
baptismen erkännes endast det bibliska dopet, vars
förutsättning är personlig tro hos den som skall döpas.
Barndopet förkastas, därför att det icke är omnämnt i
Nya testamentet och därför att barn icke kan
förutsättas ha en personlig tro.
Dopets kyrkorättsliga ställning
Inom de flesta kristna samfund är dopet ett villkor
för församlingstillhörighet, och någon annan form av
upptagande i kyrkan än genom dopet erkännes icke.
Inom svenska kyrkan är läget ett annat på grund av
dess karaktär av folk- och statskyrka. Före den nya
religionsfrihetslagen av år 1950 tillhörde alla svenska
medborgare, som icke hade kyrkorättslig hemort
inom något av staten erkänt kyrkosamfund, den svenska
kyrkan. Detta kom bl. a. att medföra den orimliga
konsekvensen att i Sverige bosatta muhammedaner i
kyrkorättslig mening räknades som tillhöriga svenska
kyrkan.
Efter den nya lagens genomförande kvarstår
fortfarande den religiöst sett otillfredsställande
anordningen, att dopet ännu icke är villkor för
kyrkotillhörighet. Svenska kyrkan kan icke ens fordra dop vid
inträde, t. ex. vid en mosaisk trosbekännares övergång
till kristendomen.
LIDANDETS DIKTARE
DoSTOJEV SKIJ, Fjodor ( 1821-81). De
revolutionära strömningar som rådde i Europa vid mitten
av 1800-talet växte sig särskilt starka bland Rysslands
intellektuella. Så gott som överlag ansåg man att det
krävdes drastiska medel för att få bort de talrika
missförhållandena och göra slut på den ryska
efterblivenheten. De styrande med tsar Nikolaus i spetsen hyste
samma tilltro till drastiska medel och använde dem
flitigt för att hålla oppositionen i schack. Det var för
detta sakernas tillstånd som Dostoj evskij föll offer
när han 1849 blev häktad för deltagande i
revolutionära stämplingar, dömd till döden och ställd inför
exe-kutionsplutonen. I sista stund kom benådningen. Det
hela var en grym komedi, iscensatt för att grundligt
skrämma upp de ungdomliga samhällsomstörtarna.
För Dostojevskijs del förvandlades domen till fyra års
straffarbete i Sibirien, där han sedan måste stanna kvar
för att fullgöra fem års militärtjänst. 1859 fick han
tillstånd att återvända till civilisationen.
Detta var en hård skola för en författare, men
Dosto-jevskij insåg själv hur nyttig den hade varit. Redan
före deporteringen hade han väckt en viss
uppmärksamhet i den litterära världen. Nu hade hans
erfarenhet djupnat, och han började genast omsätta den i
romaner. Det självbiografiska elementet ingår som en
mer eller mindre viktig beståndsdel i dem alla. Han
härstammade från en färgrik släkt, som hade utmärkt
sig än för helighet och än för skurkstreck. Dostoj ev-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
