Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrolys — elektricitetens kemiska verkningar - Den kemiska reaktionskraften - Faradays elektrolytiska lagar - Elektrolysen i tekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROLYS 8 I 7
Två banbrytare på elektricitetens
och elektrolysens område. T. v.
Volta, som byggde den första
elektriska stapeln, t. h. Faraday, som
bl. a. upptäckte
induktionselektri-citeten.
uppkommer, när man blandar ihop en lösning av
sil-vemitrat och natriumklorid, beror därpå, att de
positiva silverjonerna attraherar de negativt laddade
klo-ridjonerna och förenar sig med dem till neutrala
silver-kloridmolekyler, som är olösliga och ej åter kan
spjälkas i joner. Eftersom det är de i vattnet befintliga
jonerna som reagerar med varandra, förstår vi
vattnets stora betydelse vid de flesta kemiska reaktioner.
Som exempel härpå kan de s. k. fruktsalterna
nämnas. De består av en blandning av vinsyra och
bikarbonat. Fastän vinsyran har en stor strävan att driva ut
kolsyra (koldioxid) ur bikarbonat, kan den inte
åstadkomma detta, så länge blandningen är fullt vattenfri.
Tillsättes däremot vatten, löser ämnena upp sig och
dissocieras i joner, vilka ögonblickligen reagerar med
varandra. Lösningen skummar av bortgående
koldioxid.
Dissociationsteorin förklarar på ett otvunget sätt,
varför alla kopparsalter är blå, alla blysalter giftiga,
alla syror har sur smak osv. Orsaken är den, att alla
lösningar av kopparsalter innehåller kopparjoner och
att det är kopparjonen som ger den blå färgen. I de
två övriga exemplen är det blyjonen som är giftig och
vätejonen som smakar surt.
Faradays elektrolytiska lagar
År 1833 sammanfattade den store engelske fysikern
Faraday [fäUadejj alla då kända, vid elektrolys
uppträdande fenomen i sina två berömda elektrolytiska
lagar: 1. De vid elektrolys utfällda mängderna är
proportionella mot strömstyrkan. 2. De av samma
elektriska ström på lika tider ur olika elektrolytiska bad
utfällda mängderna förhåller sig som dessa ämnens
ekvivalentvikter (dvs. atom- eller molekylvikten
dividerad med värdigheten). Enligt den första lagen har
man fått en metod att mäta elektriska strömstyrkor.
Man släpper den elektriska strömmen genom en
silver-nitratlösning och väger den mängd silver som utfälles
under en viss tid. Genom försök har man fastslagit,
att 1 ampere per sekund utfäller 1
119mgsilver.Faradays andra lag kan man använda för noggranna
bestämningar av ekvivalentvikter.
Elektrolysen i tekniken
Elektrolysen har fått stor praktisk betydelse.
Genom elektrolys av metallsalter framställer man flera
viktiga metaller och metalloider, t. ex. zink,
aluminium, magnesium, natrium, klor, väte och syre samt
betydelsefulla kemiska produkter, såsom natrium- och
kaliumhydroxid, klorater och väteperoxid. Även för
raffinering (rening) av metaller kan man använda
elektrolys. Upplöser man t. ex. oren koppar i
svavelsyra och sedan elektrolyserar kopparsulfatet, erhåller
man en utfällning av kemiskt ren koppar på den
negativa polen.
Slutligen kan man även på elektrolytisk väg utfälla
metaller på olika ledande föremål (matriser, t. ex. en
gipsavgjutning, som gjorts ledande medelst
grafitpul-ver) eller andra metaller. Det första förfarandet
kallas galvanoplasti’k och används för framställning av
klichéer och tryckplattor för tidnings- och boktryck,
avgjutningar av medaljer o. d. Det andra
förfaringssättet kallas vanligen galvanostegi’. Härvid utfälles i
regel en ädlare metall på en mindre ädel för att denna
senare skall få ett skyddande överdrag eller ett
vackrare utseende. Så överdras t. ex. nysilverskedar med
riktigt silver, järnföremål med nickel eller krom
(för-nickling eller förkromning) osv. S. k. galvaniserad plåt
är järnplåt överdragen med ett tunt lager av zink.
Detta sker dock vanligen ej på elektrolytisk
(galva-nisk) väg utan på så sätt, att järnplåten neddoppas i
smält zink.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
