Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackliga organisationer — förhandlingslivets mysterier - Fackföreningsrörelsen - Den fackliga karaktären tar överhand - Fackliga centralorganisationer - Fackförbundens uppgifter - Landsorganisationen skapas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKLIGA ORGANISATIONER 889
keriarbetareförening 1880. Redan 1883 bildade dessa
tidiga fackföreningar inom hantverksyrkena i
Stockholm en gemensam lokal sammanslutning, Fackliga
centralkommittén. Hantverksarbetarnas exempel
följdes av arbetarna inom byggnadsyrkena, i Stockholm
och annorstädes, och, i den mån industrier av modern
typ växte upp i landet, av deras arbetarkårer - först
inom sågverksindustrin, järnindustrin
(gjuteriarbetar-na), textilindustrin och sockerindustrin. Även de
egentliga grovarbetarna började vid mitten av
1880-ta-let att organisera sig.
Fackliga centralorganisationer
Tanken på en centralisering av
fackföreningsrörelsen gjorde samtidigt snabba framsteg. Det tredje
svenska arbetarmötet i Örebro 1886, som uppdrog
allmänna riktlinjer för fackföreningsrörelsen - bl. a.
rekommenderades förliknings- och skiljedomsnämnder,
sammansatta av ombud för fackföreningarna och för
arbetsgivarna med gemensamt utsedda opartiska
skiljedomare - förordade en konsolidering av
fackföreningsrörelsen i yrkes- eller fackförbund som skulle omfatta
hela landet. Redan samma år bildades de första
fackförbunden, Svenska typografförbundet och
statstjänar-förbundet Sveriges postbetjänter, sedermera Svenska
postmannaförbundet.
Fackförbundens uppgifter
Inom de flesta yrken kom sedermera sådana förbund
till stånd under senare hälften av 1880-talet och början
av 1890-talet. Fackförbundens bildande innebar, att
understödsverksamheten centraliserades, och därmed
följde en motsvarande centralisering av
beslutanderätten och ledningen. Fackförbundens stadgar
föreskriver sålunda allmänt, att lokalavdelningarna
(fackföreningarna) vid lönerörelsers förberedande och
förande skall handla i samförstånd med vederbörande
förbunds styrelse. Förslag angående ändringar i
arbetsvillkoren skall underställas förbundsstyrelsens
prövning, likaledes beslut om arbetsinställelse.
Fackförbundens närmaste uppgifter blev alltså att
förmedla ekonomiskt understöd vid strejker och
lockouter och att verka för rörelsens utbredning genom att
bilda fackföreningar på platser där sådana saknades.
Till hjälp vid denna senare uppgift bildades också
lokala fackliga centralorganisationer, omfattande de på
en ort verksamma lokalavdelningarna
(fackföreningarna) i olika yrken. Förutom upplysnings- och
propagandaverksamhet utgör dessa lokala
samorganisatio-ner också ett forum för diskussion av allmänna
fackliga spörsmål. På större industriplatser i landet, där en
fackförening (lokalavdelning) omfattar ett mycket
stort antal medlemmar, har särskilda organisationer
för de olika arbetsplatserna kommit till stånd
(verk-stadsklubbar), vilka också har hand om
upplysnings-och propagandauppgifter.
LO:s mäktiga borg är ett karakteristiskt inslag i gatubilden
vid Norra Bantorget i Stockholm.
Landsorganisationen skapas
Organisatoriskt samband mellan de olika
fackförbunden saknades länge; tyngdpunkten i
fackföreningsverksamheten låg helt hos förbunden själva. På den
kongress som hölls 5-8 augusti 1898 med ombud för
fackförbunden fattades emellertid beslutet att bilda en
central organisation för fackföreningsrörelsen i dess
helhet, Landsorganisationen i Sverige (LO).
Enligt de stadgar som stadfästes av kongressen
skulle medlemmarna i centralorganisationen utgöras
av fackförbund och av sådana »enskilda föreningar,
vilka ej hava något fackförbund att ansluta sig till».
Numera har denna senare form för anslutning förlorat
praktisk betydelse. I stadgarna bibehölls vidare
förbundens självständiga ställning inom
understödsverksamheten och vid lönerörelserna, och Landsorganisationens
befogenheter begränsades till att gälla insamlande och
bearbetande av fackföreningsstatistiskt material samt
förmedling av ekonomiskt understöd åt förbunden, då
dessa nödgades föra s. k. försvarsstrider (lockouter och
andra åtgärder från arbetsgivarnas sida i syfte att
åstadkomma lönesänkningar eller - vilket nu inte
längre har praktisk betydelse - förhindra arbetarna
att begagna sig av sin föreningsrätt).
57—405843 ii
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
