Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackliga organisationer — förhandlingslivets mysterier - Fackföreningsrörelsen - Fackföreningsrörelsens högsta instans - Yrkesförbund och industriförbund - Fackföreningsrörelsen — en framstegsfrämjande faktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89O FACKLIGA ORGANISATIONER ____________________________________________________________
LO har för närvarande 275 000 kvinnliga medlemmar. De
förvärvsarbetande kvinnornas problem bevakas av LO:s
kvinnoråd.
Fackföreningsrörelsens högsta instans
Landsorganisationen, som började sin verksamhet
1898, har med åren ernått ställningen som
fackföreningsrörelsens högsta och ledande instans, när det
gäller utformningen av dess allmänna politik och dess
ställningstagande till ekonomiska och sociala frågor
av betydelse för de fackliga strävandena. LO:s
kongresser är dess högsta myndighet; den löpande
verksamheten handhas av landssekretariatet under överinseende
av representantskapet, som företräder de anslutna
fackförbunden. LO utger sin egen tidskrift,
»Fackföreningsrörelsen», samt har sedan några år tillbaka
upprättat en särskild utredningsavdelning med uppgift att
följa den allmänna utvecklingen på det ekonomiska
området i landet och verkställa de uppdrag som
påfordras av fackföreningsrörelsens intressen. Den står
under chefskap av en nationalekonomisk
vetenskapsman. LO har också en juridisk avdelning, som ledes
av en utbildad och i fackföreningsfrågor erfaren jurist.
Vidare bedrivs en omfattande studie-, skolnings- och
utbildningsverksamhet. Bl. a. har LO upprättat två
skolor för utbildning av fackföreningsfolk i
ekonomiska, sociala och fackföreningsfrågor (i Brunnsvik
och på Runö). Av särskild betydelse för de
förvärvsarbetande kvinnorna är LO:s kvinnoråd.
Yrkesförbund och industriförbund
Fackförbundens utveckling har under de senaste
årtiondena framför allt präglats av en fortskridande
övergång från yrkesförbund till industriförbund. Vid
likartade industriföretag sysselsätts arbetare i olika
yrken, och i den mån arbetsgivarsidans organisation
fortskred, framträdde betydande praktiska och
för-handlingstaktiska svårigheter vid avtalsuppgörelserna,
då många gånger ett stort antal yrkesförbund hade att
möta en enhetlig arbetsgivarorganisation,
representerande industribranschen i dess helhet. Behovet av en
omorganisation av fackföreningsrörelsen efter
industrigränser gjorde sig gällande med allt större styrka.
Denna har, trots de stora svårigheter som låg i
yrkesstolthet och gamla traditioner, nu fortgått så långt, att
det vida övervägande antalet
fackföreningsorganisera-de tillhör industriförbund.
Fackföreningsrörelsen — en framstegsfrämjande
faktor
Fackföreningsrörelsen i Sverige har under de sex
eller sju årtionden som förflutit sedan dess första
uppkomst utvecklats till en, också numerärt, mycket
betydande rörelse. Vid LO:s bildande var 16 förbund
med 37 500 medlemmar representerade; 1954 var
medlemsantalet 44 förbund med 1 350 856
medlemmar, representerande det vida övervägande antalet
sysselsatta inom industri och transportväsen. De fackliga
organisationssträvandena har också med framgång
omfattat sådana områden som jordbruk och handel; inom
Svenska Handelsarbetareförbundet var 78 000
handels-anställda organiserade, medan Lantarbetareförbundet
räknade 40 000 anställda. Till stor del tack vare
fackföreningsrörelsens strävanden har ordnade
förhållanden på arbetsmarknaden (kollektivavtal,
förhandlings-väsen) genomförts, och dess upplysningsverksamhet på
olika områden har i betydande grad bidragit till den
svenska arbetarklassens höjande. Den har på det hela
taget visat sig vara en av de mest betydelsefulla
hävstängerna för det materiella och kulturella framsteget
bland arbetarklassen, och dess verksamhet har kraftigt
bidragit till att främja produktiviteten inom
näringslivet i dess helhet, varav levnadsstandard och välstånd
ytterst beror. Att dess strävanden med åren mer och
mer kunnat förverkligas enligt metoder som förutsätter
ökat samförstånd med motparten på
arbetsmarknaden, så att arbetsinställelser och andra stridsåtgärder
steg för steg minskat i omfattning, är en av de
faktorer som mest effektivt medverkat till detta resultat.
Fackföreningsrörelsens betydande framgångar de
senaste decennierna har i vissa stycken självfallet
varit en reflex av arbetarklassens tilltagande politiska
betydelse. LO:s strävanden har i mångt och mycket
sammanfallit med den sittande regeringens. Trots
detta har särskilt i tecknet av den fulla
sysselsättningen nya problem aktualiserats, inte minst frågan
om fackföreningsrörelsens lönepolitik och praktiska
arbetsmetoder i ett samhälle med full sysselsättning.
Frågan har diskuterats ingående i boken
»Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen» (Malmö
1952).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
