Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feber — hur kroppstemperaturen regleras - Huden fungerar som en bilkylare - Regelbundna variationer i temperaturen - Febern — ett hjälpmedel i kampen mot infektion - Febernedsättande medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBER 917
dare kan i viss mån omsättningen i kroppen ökas vid
hotande undertemperatur. Detta kommer t. ex.
mycket tydligt till synes hos hunden, som vid kyla ligger
och skälver. Därvid alstras den värme som kroppen
behöver.
Vissa djur, som inte har några svettkörtlar och
alltså inte kan avge värme genom vattenavdunstning från
hudytan, avger i stället detta värme genom
vattenavdunstning i lungorna och från tungan. Hundens
flämtande med hängande tunga under varma dagar är ett
mycket effektivt led i hans temperaturreglering, från
tungan avdunstar saliv varvid värme bindes.
Regelbundna variationer i temperaturen
Hos däggdjur och fåglar varierar temperaturen
något under dygnet. Den sjunker under sömn och vila
och stiger under den vakna perioden, när djuren är
i rörelse. Den är alltså högst på dagen hos dagdjur
och högst på natten hos nattdjur. Människan har en
mycket regelbundet förlöpande dygnskurva i
temperaturen med ett minimum på morgonen omkring
kl. 5 och ett maximum på eftermiddagen omkring
kl. 15-16. Kroppstemperaturen är en mycket konstant
funktion, och om man mäter den under
vilobetingel-ser vid samma tid på dygnet så kan man hos samma
individ uppmäta praktiskt taget samma värde dag
efter dag. Däremot varierar den något för olika
individer.
Hos kvinnan varierar temperaturen regelbundet
med menstruationsperioderna, så att den under sista
hälften av perioden före menstruationen ligger något
högre än under första hälften av perioden efter
menstruationen.
Febern — ett hjälpmedel i kampen mot infektion
Nid feber är kroppstemperaturen mer eller mindre
förhöjd under längre tid, ej som t. ex. efter stark
kroppsansträngning för en kortare stund. Man anser
att det är de av bakterierna bildade giftämnena,
bak-terietoxinerna, som direkt påverkar nervösa centra,
för kroppstemperaturens reglering.
Temperaturcen-trums funktion blir påverkad så att centrum
inställer sin reglerande funktion på en högre temperatur
hos kroppen. Kroppstemperaturen stegras sedan
genom att värmeavgivningen minskas - hudkärlen dras
samman och huden blir blek och kall — och
genom en ökning av värmebildningen. Den senare blir
särskilt tydlig vid s. k. frysningar, då temperaturen
snabbt stiger flera grader. Den sjuke fryser, huttrar
och skakar. Dessa skakningar är samma sak som de
ovan nämnda skälvningarna hos hunden, då han
fryser och behöver öka ämnesomsättningen. Vid
frys-ningarna stegras ämnesomsättningen och hindras
värmeavgivningen. Resultatet blir den snabba
temperaturstegringen till 40-41°. Om temperaturen stiger
mera långsamt, märks stegringen inte så mycket.
Vid vissa sjukdomar sjunker sedan temperaturen
mycket snabbt vid tillfrisknandet. Man talar då om en
kris. Denna kommer till stånd genom att hudkärlen
vidgas, huden blir varm och rodnar, svetten flödar
rikligt, och genom att en stor mängd värme bindes
vid svettens avdunstning avkyles kroppen snabbt. I
vissa fall, då temperaturen under längre tid hållit sig
på kritisk höjd, kan man göra försök att avkyla
kroppen genom svala tvättningar, våta inpackningar eller
andra sätt att öka värmeavgivandet. Dylika kurer var
tidigare vanliga, då man ansåg att det var mycket
viktigt att hålla febern nere. Numera anser man
däremot att febern är ett av kroppens hjälpmedel då det
gäller att bekämpa infektionen, och man är obenägen
att pressa ner den, såvida den ej genom sin höjd är
direkt livshotande.
Barn är anmärkningsvärt labila i fråga om sin
kroppstemperatur. De får mycket lätt och snabbt hög
feber, även vid enkla och banala infektioner. Den
försvinner emellertid lika snabbt igen. Barn kan
dessutom ofta ha hög feber utan att förefalla sjuka.
Temperaturstegringar upp till t. ex. 390 är därför mycket
vanligare hos barn än hos vuxna.
Vad feberns betydelse beträffar, så vet man
tämligen litet om den. Man anser emellertid att vissa
omsättningsprocesser i kroppen stegras genom
temperatur för höj ningen och att kroppens motåtgärder mot
infektionen därigenom intensifieras. I vissa fall kan
nog också temperaturförhöjningen minska
bakteriens trivsel i kroppen och nedsätta dess vitalitet.
Febernedsättande medel
Man känner sedan gammalt till ett flertal
läkemedel med febernedsättande verkan. Det äldsta torde
vara kininet, som utvinnes ur kinabarken. Detta har
troligen sedan urminnes tider begagnats av
indianerna i Sydamerika för bekämpning av malaria, och
ända till för några decennier sedan har det varit vårt
effektivaste medel mot denna sjukdom. Kininet
verkar febernedsättande genom att öka blodtillflödet
till huden, varigenom värmeavgivningen ökar.
Andra typiskt febernedsättande medel är
anti-febrin och fenacetin samt det kanske mest kända och
använda, acetylsalicylsyra. De anses påverka
temperaturcentrum i hjärnan och dämpa dess verksamhet,
varigenom kroppstemperaturen inställes på ett
normalare läge. Intet av dessa medel är effektiva i den
meningen att de har någon inverkan på den till grund
för febern liggande infektionen.
De moderna kemoterapeutika och antibiotica
verkar vid febertillstånd indirekt febernedsättande,
därigenom att bakterieutvecklingen hämmas då de
tillförs kroppen. Härvid minskas toxinbildningen och
därmed påverkan på temperaturregleringscentrum
och förutsättningarna för febem, så att denna åter
sjunker och kroppstemperaturen blir normal.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
