Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske — hur vattnets skördar bärgas - Vad blir det av vattnens oerhörda skörd? - Havsfisket är en stordrift beroende av snabba transporter - Hos oss drivs havsfisket av kooperativa småföretag - Vem fiskar mest? - För vilka länder betyder fisket mest?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
984 fiske_____________________________________________
lar, sälar m. fl.). Även om denna fångst medräknas,
så utgör dock totalskörden en högst obetydlig del av
vattnens hela produktion. Kattegatt t. ex. beräknas
producera ca 15 milj, ton näringsämnen per år, men
fiskfångsten utgör endast ca 50 000 ton, dvs. endast
ca 0,3 % av produktionen.
Havsfisket är en stordrift beroende av snabba
transporter
Fisket, dvs. själva fångstverksamheten, har alltid
utgjort en betydande närings- och inkomstkälla för
befolkningen vid kuster och invatten. Det bedrivs
alltjämt till stor del för husbehov och som binäring, men
det för folkförsörjningen mest betydelsefulla fisket
drivs som yrke av yrkesutbildad personal och med
hjälp av maskinell utrustning. För yrkesfiskets
utveckling har tillkomsten av nutidens snabba
transportmedel spelat en väsentlig roll. Främst gäller detta
havsfisket. Sötvattensfisket däremot är liksom förr
främst baserat på produktion av färsk fisk för
konsumtion tämligen nära fiskeorten. Häri, liksom i
många fångstmetoder, visar det ursprungliga drag.
Annorlunda är det med havsfisket. Av dess ofta
väldiga fångster kunde förr endast en ringa del avsättas
som färskfisk, medan resten kunde komma avlägsna
orter till godo huvudsakligen i form av saltad eller
torkad fisk. De snabba transportmedlen har medfört,
att allt större delar av saltvattensfisken kan avsättas
som färsk vara långt från fiskeplatsen. Enligt FAO:s
sammanställning för 1950-51 (Yearbook of Fisheries
Statistics, 1953) -uppgår jordens fiskfångst (utom
Ryssland) till ca 25,9 milj, ton per år. Härav kommer
på havsfisket 19,3 milj, ton och på sötvattensfisket 4,6
milj. ton. Om man räknar bort den senare mängden
och vidare 3,4 milj, ton av havsfiskefångsten som går
till olje- och fiskmjölfabriker och således ej
konsumeras som näringsmedel, så återstår 17,9 milj, ton för
havsfisket. Av dessa konsumeras 7 milj, ton, dvs. ca
40 % i färskt tillstånd. Man kan följa hur öppnandet
av nya järnvägs- och ångbåtslinjer och under de
senaste decennierna motortrafikens uppsving steg för
steg medfört en allt starkare prägel av maskinell
stordrift på havsfisket. Som en andra bidragande orsak
kan utvecklingen inom konservindustrin nämnas.
Hos oss drivs havsfisket av kooperativa småföretag
Kulturländernas havsfisken har genom sin storlek
och sin mekanisering stora yttre likheter med en
industri. Denna likhet är betydligt större i många andra
fiskeländer än i Sverige. Särskilt i länder, där
havsfisket bedrivs av stora rederier, t. ex. i England och
Tyskland, har fiskarkåren förvandlats till en grupp
yrkesarbetare, vars arbets- och
anställningsförhållanden inte skiljer sig mycket från industriarbetarnas.
För det svenska havsfisket har storrederierna aldrig
spelat någon större roll. 1950 t. ex. ägdes endast något
tiotal av de havsgående fiskebåtarna av enskilda eller
bolag (i vanlig mening), som drev fisket med anställda
arbetare. Hos oss utövas i stället praktiskt taget hela
havsfisket av grupper av småföretagare om två till ca
tjugo medlemmar, vilka är på en gång företagare och
arbetare. Dessa grupper kallas lag, och de äger både
båtarna - båtlag - och fiskeredskapen - fiskelag.
Ofta är det olika lag som äger en båt och de redskap
som den använder, och en person kan vara delägare
i flera lag. Inkomsterna delas upp i mans-, båts- och
redskapslotter, varvid alla lottägarna intar samma
ställning.
Vem fiskar mest?
Följande tabell upptar världens största fiskeländer
i ordningsföljd med undantag för Ryssland, varifrån
fångstuppgifter saknas. Siffrorna anger ländernas
totala fiskfångst 1951 enl. uppgifter som länderna
lämnat till FAO. Fångstsiffrorna växlar något för olika år,
men den inbördes ordningen har i huvudsak varit
densamma från 1947.
Fångstmängder i tusental ton
1) Japan....... 3 796,7
2) USA ...... 2 344,9
3) Norge....... 1 818,7
4) Storbritannien
o. Nordirland 1 085,8
5) Canada .... 948,0
6) Indien .... 762,7
7) Västtyskland. 680,0
Inom Europa kommer därefter:
8) Spanien . . 592,2
9) Frankrike . . 463,6
10) Island .... 417,8
11) Portugal .. 307,5
12) Danmark .. 292,4
13) Nederländerna 280,0
14) Sverige .... 200,0
För vilka länder betyder fisket mest?
Tabellen här ovan och de angivna siffrorna säger
emellertid ingenting om fiskets verkliga betydelse för
respektive länder. Detta kan man få reda på om man
räknar ut fångstens storlek i kg per invånare. Det är
givet att ju större fångstmängden är på varje person,
desto större kapital och arbetsmängd investerar
nationen i fisket, och desto större bidrag ger
fiskerinäringen till invånarnas direkta uppehälle och till
deras inkomster genom export. Följande tabell
innehåller samma länder som den föregående ordnade efter
denna synpunkt.
Fångstmängder i kg per invånare
1) Island .... 2 984,0
2) Norge .... 555,0
3) Danmark . . 70,4
4) Canada .... 70,2
5) Japan .... 47,3
6) Portugal • . 36,1
7) Sverige .... 28,1
8) Nederländerna 27,4
9) Spanien ... 21,7
10) Storbritannien
o. Nordirland 21,5
11) USA........ 15,5
12) Västtyskland 13,6
13) Frankrike .. 11,0
14) Indien .... 2,1
Ordningsföljden är här en helt annan med tre
nordvästeuropeiska länder främst. Dessutom visar
fångstsiffrorna att fisket för Island och Norge spelar en
ojämförligt större roll som näringsgren än i något
annat land. Vill man gå i detalj beträffande mindre
områden, så visar det sig att fisket för Färöarna (som
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
