Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 2. C - Fo (569-1136) / 1098 (1937-1965) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlämningar — vad gravhögar och fornborgar avslöjar - Järnåldersgravar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finner man på dessa gravfält åtskilliga andra
gravformer, såsom stensättningar av olika slag. I regel är
storleken hos dessa gravar ca 4–10 meter i tvärmått
och från ett par dm till omkring 1 m i höjd. Dock är
en diameter av intill 15 m, med motsvarande höjd, ej
så ovanlig, och i vissa fall förekommer kolossala
högar, t. ex. »Kungshögarna» vid Gamla Uppsala, av
vilka den största mäter i genomskärning omkring 60 m
och i höjd 11 m. Se Gamla Uppsala.

Under hednisk tid dyrkade de europeiska folken heliga stenar, liksom heliga träd och källor. Ännu på 1800-talet förvarades på norska gårdar sådana heliga stenar, till vilka man offrade vid högtidliga tillfällen. Här ses en offersten med skålformiga gropar, s. k. älvkvarnar, från Tisselskogs socken i Dalsland.

I vårt land har man även funnit hyddbottnar och husgrunder från förhistorisk tid. Här ses en husgrund, framgrävd i Stora Malms socken i Södermanland. De rektangulära hustomtningarna började uppträda under bronsåldern och de blev under järnåldern ganska vanliga.

Järnåldersgravarna kan vara antingen brandgravar
eller skelettgravar. I förra fallet kan brandresterna
vara utströdda på marken eller nedlagda i ett lerkärl.
Innehåller graven ett obränt lik, finner man resterna
av detta antingen på den ursprungliga markens nivå
eller i en grävd grop. I vissa trakter, särskilt på
Gotland och Öland, har det varit sed att nedlägga liket i
en kista av stenar eller hällar. På andra platser finner
man stundom rester av en stor, timrad träkammare
eller av en träkista med eller utan järnspik. Ibland
förekommer på gravhögens topp en rest sten såsom
minnesvård.

I detta sammanhang bör omnämnas en gravform,
som uppträder särskilt i Uppland under den yngre
järnåldern, nämligen de s. k. båtgravarna. I dessa har
hövdingar gravlagts i skepp, nedgrävda under flat
mark. Vid undersökning har dessa gravar lämnat
synnerligen praktfulla fynd.

Till de monumentala gravformerna hör också
skeppssättningarna, bestående av stenar satta i skeppsform
med höga stävblock. De äldsta tillhör bronsålderns
slut och järnålderns äldsta skede och förekommer
huvudsakligen på Gotland och angränsande
fastlandskuster. De flesta skeppssättningarna i det övriga Sverige
— den största vid Kåseberga i Skåne — härrör från
järnålderns senare del. Domarringar består av större
stenar, glest ställda i en ring, ofta förenade av en rad
mindre stenar. Undersökningar har visat att även dessa
ringar omgärdade gravar, enstaka eller flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>