Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska revolutionen — den stora revolutionen - Religion mot revolution - Skräckväldet - Demokratin övergår till diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I58 FRANSKA REVOLUTIONEN _________________________
jord skulle göras till nationens egendom - denna
åtgärd var nödvändig för att bringa statsfinanserna i
ordning och gillades av de flesta. Annat blev det, då
prästerskapets »civilkonstitution» antogs av
församlingen. Enligt den skulle alla präster, högre som lägre,
utses genom val av folket. Sedermera beslöts, att alla
kyrkans tjänare skulle med helig ed lova att visa
trohet mot den av nationalförsamlingen beslutade
författningen. Flertalet präster vägrade att avlägga denna ed.
Dessa »edsvägrande» präster omfattades av de
rätttrogna katolikerna med varm sympati, och då de
tvingades att överlämna sina kyrkor åt »konstitutionella»
präster, hälsades de som hjältar och martyrer bland
folket. Kungen hade visserligen med förtvivlan i
hjärtat förmåtts att bekräfta lagen om civilkonstitutionen,
men innerst sympatiserade han med de ståndaktiga
prästerna, och då de hotades med straff och
avsättning, vägrade han att underskriva beslutet härom. Så
hade det inträtt en djupgående schism inom det
franska folket. Mot revolutionen uppstod en
motrevolu-tion. Den hade sin härd i vissa strängt katolska
landsändar, särskilt Vendée, där befolkningen småningom
grep till vapen för »tronen och altaret».
Skräckväldet
Kungens partitagande för de edsvägrande prästerna
kostade honom till slut hans krona och liv. Den nya
församling som sammanträdde efter hans avsättning,
nationalkonventet, beslöt att Frankrike skulle vara
republik (21 sept. 1792), och en av konventets
viktigaste uppgifter blev att skapa en republikansk
författning. Läget var emellertid ytterst kritiskt, och
konventets tid kom att upptas av många andra ärenden.
Inåt hotade inbördeskrig, och utifrån angreps
Frankrike av en hel koalition av fiender - Österrike,
Preussen, England och flera andra stater. En kraftig ledning
var under sådana förhållanden nödvändig, och den
utövades av en kommitté på nio personer, det s. k.
välfärdsutskottet. Här satt bl. a. jakobinernas ledande
män Danton [dangtåns/; se d. o.], Robespierre
[råb-spjä’r; se d. o.] och Marat [mara’]. Med
järnhand styrde de nya makthavandena. »Skräckväldet»
är namnet på detta skede av revolutionen. Tusentals
människor skickades till giljotinen, som var rest på
Place de la Révolution, dvs. »Revolutionstorget» (nuv.
Place de la Concorde eller »Endräktens torg»).
Särskilt utsatta för förföljelser var präster. Även
aristokrater, affärsmän och misshagliga politiker hörde till
offren för skräckregimen. Allt ställdes under den
strängaste övervakning. Man riskerade när som helst
att såsom »misstänkt» förpassas till ett fängelse, och
sedan blev ofta processen kort. Som »misstänkt» kunde
man betraktas blott därför att man inte besökte
partimötena, därför att man hade förbindelser med präster
och »aristokrater» eller helt enkelt gick klädd på
gammalmodigt sätt, dvs. att man inte bar den
revolutio
nära mössan av rött och blått lärft, »jakobinjacka»,
randiga bomullsbyxor och en halsduk i skrikande
färger. Husvisitationer förekom ofta.
Till offren för skräckväldet hörde även Marie
An-toinette. Med bakbundna händer och med håret
kortklippt fördes hon på bödelskärran till giljotinen. Hon
var endast trettioåtta år gammal men hon hade åldrats
starkt under revolutionstiden. Hennes son, av de
franska legitimisterna kallad Ludvig XVII, torde ha
avlidit i fängelset, men det har också gjorts gällande att
han smugglades ut ur fängelset och ersattes med ett
annat barn.
Konventet stadgade maximipris på livsmedel. Redan
vid revolutionens början hade man släppt ut
papperspengar, s. k. assignater, och dessa sjönk undan för
undan i värde, vilket medförde ett allmänt
osäkerhets-tillstånd. Hatet mot de klerikala reaktionärerna drev
revolutionärerna att avskaffa den kristna kalendern
och införa en ny tidräkning, nya månadsnamn, vecka
på tio dagar osv. För en kort tid förvandlades t. o. m.
Notre Dame till »Förnuftets tempel», där friheten
hyllades i en vacker skådespelerskas gestalt. Missnöjet
med de rådande förhållandena var rätt allmänt, men
ingen vågade knysta; på sin höjd kunde man iakttaga
»melankoliska viskningar och små betecknande
axelryckningar» som bevis på att det jäste på djupet.
Såsom ofta vid revolutioner uppstod efter hand en
söndring inom ledarnas krets. På hösten 1793 fördes
en grupp av de ledande girondisterna till giljotinen.
De besteg den, sjungande marseljäsen, hymnen till
fäderneslandet och friheten. Senare fick även Danton
vandra vägen till giljotinen (1794). Robespierre
härskade därefter så gott som enväldigt och drev
»skräckväldet» till dess höjdpunkt. Men slutligen slog
hämndens timme även för honom. Genom sina våldsdåd hade
han skaffat sig många fiender, en dag restes i
konventet en storm mot honom, han förklarades »utom
lagen» och arresterades (27 juli 1794) och inom ett
dygn var han avrättad.
Demokratin övergår till diktatur
Anatole France har säkert träffande tolkat franska
folkets känsla vid denna tid då han låter medborgaren
Blaises säga: »Tro mig, min vän, revolutionen tråkar
ut en. Den har räckt för länge. Fem år av hänförelse,
fem år av omfamningar, blodbad, tal, marsel jäser,
larmsignaler, aristokrater i lyktstolparna, huvuden på
stänger, kvinnor gränsle på kanoner, frihetsträd med
den röda mössan, häktningar, giljotin,
matransonering, kokarder och sablar: det är väl mycket.» — Det
stod klart för många av de ledande att revolutionen
inte kunde fortsätta som den pågått. Robespierres fall
blev också en vändpunkt.
Män av mera moderat kynne tog nu ledningen. En
återgång till lugnare förhållanden började. Den
följande perioden erbjuder inte samma dramatiska hän-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
