Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska revolutionen — den stora revolutionen - Demokratin övergår till diktatur - Den bestående revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________________________________________________ FRANSKA REVOLUTIONEN I 159
Skräcken hade länge legat över
Frankrike. Våldsdåden hade
avlöst varandra och strömmar av
blod hade flutit. Man visste att
Robespierre — han som nu var
den mäktige — förberedde nya
utrensningar. Ingen kände sig
säker. Då ljöd samlingsropet:
»Ned med tyrannen!» och
stormen vändes mot den fruktade
själv. Nationalkonventet
häktade Robespierre och lät
också hans huvud falla. Det var den
s. k. thermidorkrisen 27—28 juli
1794. — Bilden visar den
dramatiska och tumultuariska
häkt-ningsscenen. Förgäves har
Robespierre sökt försvara sig med
sin pistol, som nu vrids ur
handen på honom.
delser som revolutionens tidigare skede. Innan
konventet upplöstes, gav det Frankrike en ordnad
republikansk författning, enligt vilken fem direktorer
ställdes i spetsen för styrelsen (1795). Den nya
regeringen kunde dock inte reda upp alla svårigheter och
all den oordning i ekonomiskt, religiöst och
administrativt avseende som revolutionen skapat.
Tyngdpunkten i händelseutvecklingen låg numera
på de yttre förhållandena, kriget. Redan under
skräcktiden hade Carnot [kamå’] genom införande av
allmän värnplikt skapat en väldig medborgarhär, som
med mod och entusiasm gick att möta landets fiender.
En stark militär anda grep nationen, till armén
samlades landets dugligaste män, och ur de djupa leden
arbetade sig mer än en upp till höga fältherreposter.
Då de fem direktorerna visade sig oförmögna att
bemästra de inre och yttre problemen, började man vänta
räddningen från en segerrik general. »Ryttaren på den
vita hästen» började skymta vid horisonten. Napoleon
Bonaparte blev mannen. Genom en statskupp (1799)
gjorde han slut på revolutionen och inledde en ny epok
i Frankrikes historia — militärdiktaturen,
kejsardömet. »Friheten», förklarade Napoleon »är nödvändig
endast för ett fåtal människor. Men jämlikheten är
något som det stora flertalet finner behag i.» (Se vidare
Napoleon I.)
Den bestående revolutionen
Den stora franska revolutionen hade haft ett
dramatiskt förlopp, och den slutade till synes med ett
nederlag. Man hade bytt ut ett envälde mot ett annat. Men
det är ej i främsta rummet det historiska
händelseförloppet i Frankrike som ger den franska
revolutionen dess oerhörda betydelse för världens och
mänsklighetens utveckling utan det faktum att revolutionen
gjorde frihetens och jämlikhetens idéer gripbara och
verkliga för hela Västerlandet. Franska revolutionen
avslutar en epok i Europas historia och inleder en ny.
Det demokratiska tänkandet fanns väl i sina
huvuddrag nedtecknat i lärda avhandlingar redan långt före
revolutionen. Men genom denna blev det politisk
verklighet - kanske mindre i det revolutionära Frankrike
än hos miljoner människor i andra länder, som tog
intryck av den dramatiska reyolutionsutvecklingen. Den
internationella politiska utvecklingen i Västerlandet
under 1800-talet med dess gradvisa strävan efter en
större folkfrihet, en större social och ekonomisk
rättvisa och statsmaktens förankring hos folket självt
-hela denna utveckling går att leda tillbaka till den
franska revolutionen.
Mellan 1789 och 1795 förekom måttlösa
revolutionära excesser i Frankrike. Men man får akta sig för att
tro, att skräckväldet och dess avskyvärda uttryck var
revolutionen. Den stora revolution som under de
tygellösa yttre formerna ägde rum var en revolution i det
mänskliga tänkandet. Och denna revolution var
värdefull och bestående. Den gav mänskligheten en ny syn
på det mänskliga värdet, på friheten och den sociala
solidariteten. Den revolutionen kunde ej heller
Napo-leons envälde eller den följande monarkiska
reaktionen i Frankrike omintetgöra. Den hade redan hunnit
bli alla frihetsälskande folks egendom.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
