Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik II — det moderna Preussens skapare - Sjuårskriget - En upplyst monark - Eftermälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK II Iigi
Fredrik II inspekterar en häravdelning. I
förhållande till landets folkmängd var
Preussens armé Europas största. Den var
känd för sin perfekta hållning och
exempellösa disciplin, frukten av en hård och
skoningslös drill. Tvångsrekrytering måste
därför ofta tillgripas och deserteringar var
trots ytterst stränga straff så vanliga, att
man i Schlesien sade sig ha fått ett nytt
budord som löd: Ta fast förrymda rekryter!
ning inföll han 1756 i Sachsen för att genom detta land
tränga fram till österrikiskt område. Krigslyckan
växlade, men länge redde sig Fredrik utmärkt mot den
förkrossande övermakten, Österrike, Frankrike,
Ryssland och Sachsen samt Sverige, som lockats med i
förhoppning om ett lättvunnet byte. De förbundna var
oeniga och deras trupper delvis bristfälligt utrustade,
men den preussiska krigsmakten fungerade perfekt.
Fredriks största segrar vanns vid Rossbach och
Leu-then (1757), men sedan kom motgångarna.
Efter nederlaget vid Kunersdorf två år senare var
Preussens krafter uttömda, Berlin intogs av ryska
trupper, de engelska subsidierna upphörde, och
Fredrik umgicks med självmordsplaner. Men läget skulle
hastigt förändras. Genom kejsarinnan Elisabets död
fick Fredrik se en hängiven beundrare (Peter III) i
stället för en personlig fiende på Rysslands tron.
Detta land drog sig ur kriget, varpå även de andra
slöt fred utan några förluster för Preussen. De
närmaste åren ägnade Fredrik åt ett rastlöst
återuppbyggnadsarbete.
Skakad av krigets råhet och lidanden sökte
Fredrik i fortsättningen bevara freden, vilket inte betydde,
att han avstod från yttre maktutvidgning. Polens
första delning, ofta kallad »kabinettspolitikens
skamligaste dåd», var till en del hans verk och tillförde hans
rike betydande landområden.
En upplyst monark
Trogen sin ungdoms ideal och angelägen att framstå
som »filosofen på tronen» genomförde Fredrik en rad
reformer i upplysningens anda. Särskilt
rättskipningen var föremål för hans intresse, och han såg till att
den fungerade snabbt och opartiskt. Han avskaffade
de omänskligaste straffen, mildrade andra och
för
bjöd tortyren. En skattereform, som fyllde det dubbla
syftet att öka statsinkomsterna och åstadkomma en
rättvisare fördelning av skattetrycket, genomfördes.
Skolor och universitet förbättrades, och en vidsträckt
religionsfrihet infördes. T. o. m. från katolska länder
landsflyktiga jesuiter fann en fristad i Preussen. »I
mitt rike får var och en bli salig på sin fason», lär
Fredrik ha sagt.
En konung borde, ansåg Fredrik, vara sitt lands
främste tjänare; han skulle sörja för statens bästa och
folkets välfärd. Men det betydde inte, att konungen
skulle avstå något av sin makt. Fredrik var en
självhärskare, som ville bestämma i stort och smått. Detta
satte sin prägel på hans förvaltningsorganisation. Varje
ämbetsman skulle ha noggrant bestämda uppgifter och
plikter. Lydnad och disciplin var vad Fredrik fordrade,
ej självständig handling. Detta gällde i ännu högre
grad hären, beryktad för sin hårda drill. Så skapade
Fredrik den store inom ämbetsmannakåren och hären
- den preussiska statens två hörnpelare - den anda
som sedan kommit att betraktas som specifikt
preussisk.
Eftermälet
1786 dog Fredrik den store på sitt älskade
Sans-souci, sörjd och saknad av sitt folk som så högt
beundrat och vördat honom. Såväl samtiden som
eftervärlden har till fullo uppskattat betydelsen av hans
livsverk. Räckvidden av hans prestationer stannade
inte där hans stat slutade. Han hör till de få om vilka
det kan sägas att de påverkat hela sin samtids
utveckling. Ännu det tjugonde seklets tyskar har i Fredrik
den store sett en levande och inspirerande
personlighet, men tendenserna att idealisera honom har rönt
skarp kritik, och meningarna om hans karaktär och
moraliska kvalifikationer har brutit sig starkt.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
