Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fri idrott — den yppersta bland idrotter - England är den moderna fria idrottens moderland - Fina tider i löpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1202 FRI IDROTT ____________________________________________________________________________
DEN YPPERSTA BLAND IDROTTSGRENAR
Tävling är strävan efter fullkomlighet.
Ärkebiskop Nathan Söderblom.
FrI IDROTT eller allmän idrott, till vilken räknas
löpning, hopp, kast - i utlandet även gång — är
aristokraten bland sportgrenar. Den leder sina anor
från forntiden, den gav upphovet till såväl de antika
som de moderna olympiska spelen, och den ligger till
grund för så gott som all annan idrottslig verksamhet.
Löpning ingår nämligen som det viktigaste medlet i
den konditionsträning som äger rum i alla idrotter.
Den fria idrottens styrka ligger mycket i dess
exakthet. Den är fri från alla subjektiva domslut, det kan
aldrig bli tal om »tycke och smak», utan måttband och
kronometer fäller avgörandet på precis samma sätt i
Sverige som i Japan, Australien och alla andra länder.
Också de använda banorna har samma
konstruktion - åtminstone i stort sett - och de använda
redskapen är exakt lika. Medan man i kamp- och
poänggrenar endast kan fastställa styrkeförhållandet
mellan idrottsmän genom direkta tävlingar och möten
man mot man, kan man inom den fria idrotten
värdera en prestation var den än nås i världen, förutsatt
att de klimatiska förhållandena är någorlunda lika
och banorna av ungefär samma kvalitet.
England är den moderna fria idrottens moderland
Den fria idrotten nådde som sagt en ansenlig
utveckling redan under antiken tack vare de olympiska
spelen i Grekland. Den tidens resultat kan dock
självfallet inte jämföras med de moderna stjärnornas
prestationer. Banor, teknik, taktik, redskap etc. har
förbättrats sedan de gamla grekerna och romarna bedrev sin
sport, och även människosläktet självt har säkerligen
gått mycket framåt i fysiskt avseende.
När olympiska spelen nedlades, år 393, hade den
antika tidens idrott i stort sett spelat ut sin roll.
Idrotts-intresset höll sig dock segt kvar, t. ex. på den grekiska
landsbygden, ända till 1800-talet, då den moderna
sporten pånyttföddes. En primitiv fri idrott utövades
även i Norden av vikingarna, och Tailteannspelen på
Irland, som i huvudsak omfattade fri idrott,
kappkör-ning, brottning och boxning, hölls vart tredje år
mellan 632 och 1351. Det är alltjämt en olöst fråga, hur
irländarna fått idén att i stort sett kopiera de antika
olympiska spelens program.
Man har vidare historiskt vittnesbörd om fri idrott
i England från 1190, och från 1500-talet finns många
berättelser därom. Under 1600- och 1700-talen kom
idrott i olika former på modet med »utmaningar» och
»matcher», ofta i form av vadslagning, vanligen
mellan militärer, adelsmän eller dessas betjänter, s. k.
»footmen» (jfr gångsport). Under 1820-talet började
regelrätta tävlingar arrangeras, tidigast i den lilla
staden Necton (första gången 1817), och särskilt
populära grenar var löpning, stenstötning, släggkastning
samt olika hopp.
Sedan den fria idrotten sålunda hade återfötts i
England, nådde dess utövare snart resultat som vida
överträffade dem vi känner från antiken. Från de
brittiska öarna spred sig intresset till USA och det
europeiska fastlandet. Den 1866 i London stiftade
Amateur Athletic Clubs regler accepterades också
genomgående av de länder som tog upp den fria
idrotten. Universitet och skolor gick i spetsen.
Fina tider i löpning
Vad beträffar de första rekordsiffrorna stod
engelsmännen redan vid mitten av förra århundradet på en
hög ståndpunkt i fråga om löpning, medan
standarden i hopp och kast var mycket skral enligt moderna
begrepp. Trots att de första banorna var ganska
primitiva, nåddes så goda tider vid de första
mästerskapen 1866 som 10,5 sek. på 100 yards, 55 sek. på
440 yards, 2.05 min. på 880 yards, 4.39 min. på 1 eng.
mil och 21.41 min. på 4 eng. mil. Redan på
1880-talet nåddes tider av verklig klass, som t. ex. 48,6 sek.
på 440 yards av amerikanen Myers.
Vid denna tidpunkt slog också en av världens
största löpare igenom. Hans namn var W. G. George, och
han vann 1879 mästerskapen på 1 och 4 eng. mil. De
närmaste åren stod han i särklass på distanser från
880 yards till 10 eng. mil, och hans överlägsenhet var
så stor, att han ej ansåg det vara någon idé att
fortsätta som amatör. På den tiden fanns en
professionell löpare vid namn Cummings, en match på 1 eng.
mil avtalades mellan de två, och denna kom till stånd
i Lillie Bridge i England 23 aug. 1886. Loppet vanns
lätt av Cummings. Följande år arrangerades på en
travbana ett nytt lopp som blev en världssensation;
farten var oerhörd och upphetsningen bland åskådarna
enorm. De två storlöparna följdes åt till spurten, men
50 yards från mål stupade Cummings av trötthet och
blev liggande på banan. George saktade då in farten
och lunkade i mål på det efter tidens förhållanden,
framför allt med tanke på den dåliga banan,
fantastiska resultatet 4.12 % min. Tiden stod ouppnådd till
1915, då amerikanen Taber i ett handicaplopp satte
amatörvärldsrekord med 4.12,6 min.
George var en löpare av sensationellt hög klass.
Redan som amatör sprang han 1884 18 560 m på 1
timme, och som professionell gjorde han en kontrollerad
träningslöpning på 12 eng. mil. (19 312 m) med
tiden 59.29 min.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
