Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Främre Orienten — en världspolitisk brännpunkt - Suezkanalen förkortar sjövägen till Indien - Turkiet begränsas till det egna stamlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1242 FRÄMRE ORIENTEN
En ny tid av flödande
rikedomar och snabba materiella
framsteg har under de senaste
åren brutit in över de förr
tämligen obeaktade trakterna kring
Persiska viken, sedan de rika
oljetillgångarna i den arabiska
halvöns kustområden nu börjat
exploateras i stor skala. Här
inspekterar Koweits härskande
shejk Abdullah Salim en
nyligen färdigställd lastkaj i den
stora oljehamnen Mena al
Ah-madi, där åtta oceangående
tankfartyg på en gång kan lasta
100 000 ton råolja varje dygn.
Shejk Abdullah förtjänar på
oljan ca 2 000 miljoner kr om året.
dessa maktanspråk stod ett urgammalt och
traditions-starkt motstånd från arabernas sida, och turkhatet
hämtade nu ny kraft ur den spirande
nationalkänslan, mot en panislamitisk idé stod en panarabisk.
Religiösa och nationella motiv flätades samman på ett för
Främre Orienten säreget vis.
Turkiet begränsas till det egna stamlandet
Hur långt utvecklingen gått i detta hänseende blev
uppenbart för alla, när det första världskriget bröt ut
och Turkiet slöt upp vid Tysklands sida. Sultanens
högtidliga proklamation av det heliga kriget mot de
otrogna engelsmännen förklingade ohörd utanför det
turkiska stamlandet i Mindre Asien. I den arabiska
världen begynte i stället ett intrigspel mellan den
främste bland de inhemska furstarna, el-Hussein i
Mecka, och Englands »high commissioner» i
Egypten MacMahon, vilket 1916 ledde till öppet uppror mot
turkarna. el-Hussein drömde om ett storarabiskt rike,
som skulle omfatta hela Arabien, Syrien, Palestina
och Mesopotamien. När de arabiska beduinförbanden,
efter att under hans son Feisals och den ryktbare T. E.
Lawrences befäl ha lämnat ett verksamt stöd åt den
brittiska offensiven norrut genom Palestina, i
september 1918 strömmade in i de omaj jadiska kalifernas
forna huvudstad Damaskus, föreföll denna dröm stå
inför sitt förverkligande, och begeistringen var
oer
hörd. Så mycket större och bittrare blev därför
besvikelsen, då segrarmakterna i triumfens ögonblick
avslöjade sina innersta avsikter.
Den s. k. balfourdeklarationen av 2 nov. 1917 med
löftet om att upprätta ett nationellt hem i Palestina
för det judiska folket spelade därvidlag till en
början en ganska underordnad roll. Dess tid skulle
komma senare. Viktigare var nu, att England, Frankrike
och Ryssland redan 1916 avslutat ett hemligt avtal
om det osmanska imperiets styckning. Enligt detta
skulle Syrien bli franskt mandat under Nationernas
förbund, medan England på samma villkor tog hand
om Palestina, Transjordanien och Mesopotamien.
Främre Orientens politiska geografi kom härigenom
att på ett ganska märkligt sätt återspegla områdets
rent fysiska beskaffenhet.
I de svårtillgängliga och relativt lättförsvarade
bergstrakterna i norr lyckades Kemal pascha samla det
slagna turkiska folket till nytt motstånd. En grekisk
invasionshär, som trängt djupt in i Anatolien,
kastades över ända, fransmännen förmåddes att utrymma
Cilicien i söder, och ett nytt nationalistiskt och
reformvänligt Turkiet såg dagen, nu begränsat till det egna
stamlandet. I viss mån på samma sätt förblev också
längre österut Persien, som befriats från det ryska
hotet norrifrån genom bolsjevikrevolutionen, fritt och
undergick en viss förnyelse under Riza khan Pehlevi.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
