- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 3. Fr - H (1137-1696) /
1252

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrar — skeppens ledstjärnor - Lanterniner med talgljus - Fyrljuset syntes inte långt - Behovet av fyrkaraktärer - Nyare svenska fyruppfinningar - Acetylen och elektricitet - En genial uppfinnare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1252 FYRAR ________________________________________

skötas om i alla väder, storm och regn, i runt tal var
5:e minut nätterna igenom. Minst lika påkostande att
sköta torde de s. k. vippfyrarna ha varit. Fyrskenet
alstrades här av en i ena änden av en vippstång
upphängd kolfyrad eldkorg. Enligt svenska bestämmelser
skulle två fyrvaktare turas om med skötseln av elden.
Likväl kunde det hända, att de somnade från tjänsten.
Många skeppsbrott har haft en sådan orsak.

Fyrljuset syntes inte långt

En svaghet hos äldre tiders fyrsken var den ringa
och ojämna ljusstyrkan. Förbränningen skedde genom
luftens inträngande genom fyrkorgens sidor, medan
den väsentliga ljusutvecklingen härrörde från lågan
över fyrkorgens kant. Vid hård blåst trängdes lågan
över på läsidan och blev då knappt synlig från lovart,
där den bäst skulle ha behövts, och särskilt dåligt blev
skenet vid snö och regn. Införandet av lanterniner
omkring kolfyrarna innebar därför ett stort framsteg.
I Sverige fanns på 1830-talet sju slutna kolfyrar.

Fyrarna började tidigt kompletteras med
mistsigna-ler vid dimma. Förr användes bl. a. kanoner,
gong-gong eller mistlur, numera har man sirener,
tryck-luftdrivna tyfoner eller elektriska vantofoner.

Behovet av fyrkaraktärer

Det fasta fyrskenet var en olägenhet, som kunde
leda till förväxling med andra ljus och och med
närbelägna fyrar. På många håll utnyttjades detta av
fiskarbefolkningen för att med falska eldar locka
sjöfarande i fördärv och på så sätt hjälpa försynen att
»välsigna stranden». En metod att hindra farliga
förväxlingar var att anlägga dubbelfyrar. En av de första
dubbelfyrarna var Nidingen utanför Kungsbacka, där
två vippfyrar uppsattes 1635.

Förtjänsten av att ha varit den förste att utveckla
fyrkaraktären, dvs. en rytmisk växling mellan ljus och
mörker, tillkommer Jonas Norberg, »directeur» för
Kongl. Modellkammaren, som 1781 uppsatte
»rever-berande», dvs. roterande metallspeglar, vid Carlstens
nya fyr utanför Marstrand. Speglarna hölls i gång
medelst »Uhrwärk». Numera har de flesta fyrljus en
bestämd fyrkaraktär, varigenom närbelägna fyrar kan
skiljas från varandra.

Nyare svenska fyruppfinningar

Fram till omkr. 1880 saknade Sverige och de flesta
andra länder fyrbelysning på inomskärslederna.
Fyrarna var alldeles för dyrbara i drift för att de i någon
större utsträckning skulle kunna användas i
skärgårdar. In- och utsegling fick därför ske vid dagsljus.
Omkr. 1880 hade det lyckats C. R. Nyberg i Stockholm
att konstruera en glödlampa för gasoljedrift, och på
grundval av denna konstruerade G. V. Lyth en
fyrlampa för kontinuerlig drift, med en bränntid av 8
å 10 dagar. Den önskvärda fyrkaraktären åstadkoms

genom en av fyringenjören L. Lindberg uppfunnen
»rotator», som drevs av den från lampan uppstigande
värmen. Oljedrivna fyrar, som en tid var ytterst
betydelsefulla, har numera avlösts av agafyrar. Dessa
möjliggjorde byggandet av obemannade och därför
driftsbilliga småfyrar i de inre farlederna.

Acetylen och elektricitet

År 1902 bildar ett nytt märkesår i fyrväsendets
historia. Dåvarande överfyringenjör J. Höjer konstruerade
den första med dissousgas (acetylen) drivna lysbojen,
och uppfinnaren Gustaf Dalén utförde kort därefter
sin konstruktion av den s. k. klippapparaten, som
framsläpper acetylengasen till brännaren i korta
stötar. Genom denna och andra fyruppfinningar, som
exploaterades av det 1904 grundade AB
Gasaccumula-tor, AGA - solventilen, som tillsammans med
klippapparaten ger en till 94 % uppgående gasbesparing,
gasblandaren, glödnätsutbytaren, linspendeln för
fyrskepp, den membrandrivna linsapparaten osv. - kom
fyrväsendet jorden runt i ett helt nytt läge. Fyrar och
lysbojar kunde utplaceras på de mest otillgängliga
platser och behövde icke tillses mer än en eller ett par
gånger om året - så länge räcker nämligen en
gasfyllning, och så driftsäkra är apparaterna — varigenom
kostnaderna för fyrväsendet blev nedbringade till ett
minimum. Dalén blev på så sätt den mest
framträdande i den långa raden av svenskar som arbetat på
fyrväsendets förbättring. För sina uppfinningar vann
han världsberömmelse och 1912 mottog han
nobelpriset i fysik - samma år som hans ögons ljus blivit
släckta vid en olyckshändelse under ett experiment.

Under de senaste årtiondena har elektriskt ljus
vunnit allt vidsträcktare användning i fyrar. Denna
moderna ljuskälla ger stor ljusstyrka och låg driftkostnad.
För obemannade elektriska fyrar har AGA efter utkast
av Dalén konstruerat apparatur med
acetylenreserv-Ijus, som automatiskt träder i funktion vid
strömavbrott och när den elektriska fyrlampan brinner sönder.

En genial uppfinnare

Dalén föddes 1869 och det var först tänkt att han
skulle överta skötseln av fädernegården i
Västergötland. Han hade praktiskt sinne, ansågs det, och
lämpade sig för den uppgiften. Men det skulle snart visa
sig att hans klara huvud och tekniska begåvning
kunde komma till större nytta på annat sätt. Efter
självstudier och lektioner kom han 23 år gammal in
på högre kursen vid Chalmers tekniska institut i
Göteborg, som han gick igenom med höga betyg. Han
studerade sedan vid den kända polytekniska
högskolan i Zürich och började så experiment och
forskningsarbeten i Sverige. Han kom därvid att syssla med
acetylengasens lösning i vätskor, en teknik som då
höll på att hastigt utvecklas. Med sitt höga
energiinnehåll ger acetylenen en kraftigt lysande låga,
och man såg här en möjlighet att lösa många
belys-ningsfrågor och särskilt problemet att förse fyrarna
med ett bränsle som gav tillräcklig lyskraft. Svårig-

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i re gisterb anden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:56:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-3/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free