Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik — från Aristoteles’ naturbetraktelser till den nyaste fysikens tankevärld - Naturens lagbundenhet endast av statistisk art - Real verklighet och fysisk - Mot okänt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIK 1267
Frédéric Joliot-Curie
Irène Joliot-Curie
Ernest Orlando Lawrence.
Werner Heisenberg.
lagbundenhet än en rent statistisk, dvs. en sådan
lagbundenhet som matematikerna i vår
livförsäkringsbolag fastställer, när de med stöd av ett omfattande
siffermaterial »förutsäger», hur många människor i
olika åldersklasser som sannolikt kommer att dö
under året - men självfallet inte kan säga oss vilka.
På samma sätt är det törhända inom atomernas och
elektronernas värld. Då vi har att göra med oerhört
stora mängder, kommer statistikens lagar till
användning. Resultatet kan förutses. En stens fallrörelse
erbjuder inga överraskningar. Himlakropparnas banor
kan beräknas åratal i förväg. Däremot synes ej
någon determinism, ett på förhand bestämt och
oundvikligt förlopp, föreligga i sådana fall där enstaka
atomer och elektroner uppträder. För dessa kan inga
förutsägelser göras.
Real verklighet och fysisk
Den s. k. materialismen gjorde gällande, att
verklighet skulle tillkomma endast det som kan mätas och
vägas, och tankarna förmenades vara intet annat än
resultatet av atomernas och molekylernas
ödesbestämda rörelser. Den nya fysiken betraktar det synliga
universum endast som en aspekt av verklighetens värld,
i vilken exempelvis en Platons eller en Beethovens
ingivelser uppenbarar andra former av denna verklighet.
En ledande forskare inom våra dagars teoretiska
fysik, tysken P. Jordan, avslutade för några år sedan
ett arbete över »Det 20 :e århundradets fysik» med
dessa ord: »Låt oss alltså glädja oss, att våra skepp
har lättat ankar - för en färd till nya kuster.»
Mot okänt land
Hur mycket har inte inträffat på fysikens område
sedan år 1930: upptäckten av tungt och tretungt väte,
av neutroner, positroner och mesoner, uranklyvning
och mycket, mycket annat. I dagarna (juli 1954)
rapporteras, att en amerikansk kärnfysiker och specialist
på kosmisk strålning, professor Schein, kunnat
konstatera tillvaron högt upp i atmosfären av »den
nega
tiva protonen», dvs. den polära motsvarigheten till
vätekärnan eller den positiva protonen. Vad Scheins
upptäckt kommer att leda till vet vi ännu inte, men
stora perspektiv öppnar sig för vidare utveckling, om
atomfysikerna verkligen kommer fram till och lär sig
framställa och behärska vätekärnans negativa partner.
I vår tid dryftas helt naturligt mest frågan om
atomenergins frigörande och exploaterande. Delvis har
problemet lösts — men på ett ohyggligt sätt - i atom- och
vätebomberna. Man arbetar emellertid också på att
praktiskt utnyttja atomenergin i det fredliga
framåtskridandets tjänst.
Vi ställs här inför en fråga av mera filosofisk än
fysikalisk innebörd. Vilken är drivkraften, vad är det
som ligger bakom mänsklighetens outtröttliga strävan
mot ständigt ny kunskap, nya tekniska framgångar?
År 1932 frågade någon vad tungt vatten skulle tjäna
till. Den spörjande blev allvarligt missräknad, då den
tillfrågade vetenskapsmannen inte kunde besvara
frågan och då han inte ens visste om tungt vatten kunde
användas som medicin. Utvecklingen själv gav svaret:
Av tungt vatten gjorde vi neutroner, med neutroner
klöv vi uran. Härmed kan vi peka på några länkar i en
kedja, vars början och slut förlorar sig i vår
okunnighets mörker. Något inom oss, som står högre än
tekniska nyttohänsyn, vår personliga själviskhet och
specialisternas trångt avgränsade horisonter, driver oss
att ständigt söka och sträva, att foga nya länkar till
den kedja vi håller i våra händer.
Att patentera och hemligstämpla tankar och idéer är
för alla ärliga forskare främmande och förhatligt.
Fysikerna, som gör samhället så stora tjänster, bör ha
rätt att kräva frihet för sin forskning.
»På plankorna av mitt skepp märkte jag att vi
seglade på okänt hav.» Så lär en av de norska vikingarna
ha talat, då kursen sattes mot Vinland. Det okända
land som fysiken för närvarande stävar fram mot
skall, måste vi hoppas, inte förbannas och förgiftas av
destruktion och ödeläggelse utan, likt nordmännens
Vinland, visa sig vara ett gott land.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
