Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fåglar — bevingade varelser - Urfågeln visar släktskap med reptilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1268 FÅGLAR
Flamingofåglarna lever i stora flockar, och deras häckningsplatser företer en säregen anblick. Här ovan syns honorna ligga på
sina kraterliknande reden. Ett stråk av flygande flamingofåglar drar fram uppe i luften. Fotot återger ett arrangemang i
American Museum of Natural History i New York.
BEVINGADE VARELSER
Fåglar. Det är på fjädrarna man skiljer fåglarna
från alla andra djur. Fjäderns mjukhet, elasticitet och
på samma gång fasthet har gjort den utomordentligt
användbar. Den gör tjänst både som skydd och
dekoration (såsom tofsar, krås, kragar, plymer, släp och
andra skönhetsattribut). Genom fina detalj strukturer
hos den hornartade ytan på t. ex. kolibriernas
fjäderdräkt uppstår de mest utsökta och intensiva
metallskiftningar och färgnyanser. Men framför allt utgör
fjädrarna det förträffligaste materialet till en
fågelvinge, det mest ideala av alla flygredskap. De har
också egenskapen att bättre än någon annan
hudbeklädnad skydda mot värmeförlust och luftfriktion.
Förmåga att flyga tillkommer bland ryggradsdjuren
endast fåglar och fladdermöss. Flygekorrarnas och
pälsfladdrarnas hudveck längs kroppssidorna gör
tjänst endast som fallskärmar och de flygande
ödlorna är för länge sedan utdöda. Hos fladdermössen
har även de bakre extremiteterna tagits i anspråk för
vingytomas utspännande och även om en del arter är
både snabba och uthålliga finner man vid en
jämförelse att flygproblemet hos fåglarna är löst på det
elegantaste sättet. Så gott som hela fågelns
kroppsbyggnad har också underordnat sig luftens lagar.
Lrfågeln visar släktskap med reptilerna
Trots att fågelns blod är varmare än någon annan
varelses (39°-45°) står han de växelvarma kräldjuren
nära, vilket framgår av en mängd likheter i fråga om
t. ex. skelettets byggnad. Den felande länken är också
funnen. Det är den fossila ödlefågeln,
Archaeop’te-ryx (betyder »antik vinge»), även kallad jurafågeln
-avtryck av både huvud, kropp, vingar, stjärt och ben
. har nämligen hittats i berglager från juratiden. Denna
fågel var i många avseenden mer ödla än fågel, ehuru
den hade fjädrar. Vingarna bar t. ex. tre fria fingrar.
Mest ödlelika var käkarna (näbben), som hade tänder,
samt stjärten, vars fjädrar satt i rad på sidorna av
en lång svans av kotor; hos våra fåglar är de
sol-fjäderslikt fästade. Själva fjäderdräkten var dock
redan hos Archaeopteryx fullt modern. Här kan
tillläggas, att den enhetliga gestalt fågelkroppen
slutligen erhållit och som med mycket liten variation är
densamma hos alla nu levande fåglar anses ha varit
formad redan för omkring 20-30 miljoner år sedan
( eoce’ntiden).
Av icke mindre intresse var denna urfågels
levnadssätt. De sittfågellika föttema visar att den ofta
uppehöll sig i träden, där de kraftiga kloma på vingarna
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
