Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färg — färg och färgämnen - Organiska och syntetiska färgämnen - Sköldlusen levererar färgämnet till läppstiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRG 1285
ej längre någon användning. Nyare och mera äkta
färgämnen har trängt undan det. Endast
engelsmännen använder det än för att därmed färga sina
violetta frimärken och på så sätt ära sin landsman.
Perkins upptäckt gav uppslaget att på olika sätt
behandla anilin för att möjligen därigenom erhålla även
andra färgämnen. År 1859 upptäckte fransmannen
Verguin [värgä1*8’] på så sätt det röda färgämnet
fuksin, som ännu i dag används. Även andra färger
framställdes ur anilin (vilket är en färglös vätska),
såsom anilinblått, anilingult och anilinsvart. Det är
från den tiden namnet anilinfärger kommer. Det
används ofta fortfarande för att beteckna alla syntetiska
färger, men det är ej längre berättigat, då endast en
mycket ringa del färger framställs ur anilin. Bättre
är namnet tjärfärgämnen. Ett av de först upptäckta
gula färgämnena var pikrinsyra, som erhålls genom
att karbolsyra (fenol) behandlas med salpetersyra.
Det var ett viktigt gult färgämne för färgning av ylle
och siden men har numera mist all färgteknisk
betydelse. Märkligt nog är det samtidigt ett mycket
kraftigt sprängämne, och som sådant används det
ännu.
Undan för undan upptäcktes därefter nya
färgämnen. År 1869 lyckades man slutföra
undersökningen av krapprotens röda färgämne alizarin,
bestämma dess kemiska formel och framställa det syntetiskt.
Det var det första växtfärgämne som framställdes
fa-briksmässigt. Alizarin är bl. a. det färgämne som
turkarna än i dag färgar sin huvudbonad, fezen, med.
Det kallas därför även ibland för turkiskt rött. Den
25 juli 1869 uttog den tyske kemisten Caro patent på
färgämnets tillverkning. Dagen därefter inkom en
liknande patentansökan från Perkin. - År 1897, efter
32 års vetenskapliga och tekniska arbeten, vilka
sammanlagt kostat över 18 milj, tyska mark, framställdes
indigo för första gången fabriksmässigt av den tyska
firman Badische Anilin- und Sodafabrik. Redan fyra
år efteråt släppte en annan tysk färgfabrik ut
konstgjord indigo, framställd efter en annan och något
billigare metod, som framgångsrikt kunde konkurrera
med den förut nämnda. Man skulle kanske härav få
den föreställningen, att alla de nyss nämnda 18
miljonerna var bortkastade, men så var naturligtvis inte
förhållandet. De utförda undersökningarna hade på
många andra sätt berikat både vetenskap och teknik.
- År 1901 framställdes det första av de s. k.
indan-tre’nfärgämnena. Till dem hör våra för närvarande
mest äkta organiska färgämnen. De överträffar i detta
hänseende t. o. m. indigo, »färgernas konung». Ett tyg
färgat med indantrenfärg kan man alltid lita på.
I synnerhet åren strax före första världskriget
ökades antalet nya färgämnen högst betydligt. Under åren
1908-12 uttogs av 10 firmor patent på ej mindre än
1 130 nya färgämnen. De flesta av dem har dock
aldrig fått någon större betydelse. För närvarande förs
ca 2 000 olika organiska färgämnen i handeln. Det
finns färger i alla upptänkliga nyanser och för alla
ändamål och material. Den färg som t. ex. är bra till
att färga bomull med är ej lämplig för ylle;
konst-silke kan inte färgas med samma färger som äkta
silke, det erfordras särskilda läderfärger, särskilda
konditorifärger osv.
De i naturen förekommande växtfärgämnena har
mer och mer fått ge vika för de syntetiska.
Växtfär-gerna har nämligen visat sig långtifrån så hållbara
som tjärfärgerna (med några få undantag, som t. ex.
indigo och alizarin). De bleknar lätt, förstörs av
vatten och tvål, förändrar färgton m. m. Att växtfärgema
vanligen är så underbart vackra beror dels på att
naturen själv blandat samman dem av ett flertal olika
nyanser, dels på växtmaterialets speciella
beskaffenhet. Vi vet ju från praktiken, att samma färg ser
mycket mjukare och fylligare ut på t. ex. sammet än på
linne. Man har dock nu mer och mer lärt sig att blanda
de kanske ofta skarpa och okänsliga syntetiska
färgämnena och på så sätt lyckats få fram vackra
nyanser och toner.
Sköldlusen levererar färgämnet till läppstiften
Ett i naturen förekommande färgämne, som förut
spelat mycket stor roll, är koschenillfärgämnet, som
erhålls från de torkade kropparna av en i Mexico på
växter levande sköldlus. Det är vackert
scharlakansrött och kallas vanligen karmin. För framställning
av 1 kg koschenill erfordras 140 000 sköldlöss. Det
används till färgning av ylle och siden, rött bläck,
livsmedel m. m. Nu är det så gott som fullständigt
utträngt av de syntetiska färgämnena. Sedan några år
upplever färgämnet emellertid en ny storhetstid,
dock icke på lärarens kriapenna utan i den moderna
damens läppstift. Ett annat intressant naturligt
färgämne är antikens purpur, som erhölls från
purpursnäckan. Den tyske kemisten Friedländer lyckades
1907 isolera 1,4 gram rent färgämne ur 12000
snäckor. Han bestämde dess formel och fann, att den
motsvarade en dibromförening av indigo. Purpur har en
rödaktigt violett färg (ej röd som många tror) och
skattades högt av de rika och förnäma under
forntiden. Den kan dock på intet sätt tävla med de
moderna tjärfärgerna i färgprakt. Av teoretiskt om än
ej praktiskt intresse är, att man även lyckats
bestämma sammansättningen på en hel del av de i naturen
förekommande växtfärgämnena i rosor, pioner,
blåklint, riddarsporrar, malva, lingon, blåbär, tomater,
morötter osv. Blodets röda och växternas gröna
färgämnen är man även på god väg att utforska. Märkligt
är, att dessa båda färgämnen står i ett mycket nära
kemiskt sammanhang. Som enklaste byggsten ingår
samma ämne, pyrol, i dem båda. Häri skulle man
kunna se ett kemiskt bevis på släktskapen mellan djur
och växter. Det röda blodfärgämnet kallas hemoglo-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
