Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geologi — ur jordens utvecklingshistoria - De inre omdanande krafterna - De yttre omdanande krafterna - Mekanisk vittring - Kemisk vittring - Rinnande vatten, vågor och vind omdanar landytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOLOGI 1375
till jordytan och ger då upphov till vulkanisk
verksamhet (se Vulkaner). Det kan också hända, att
mag-man icke når jordytan. Ibland kan den pressas in som
skivformiga massor mellan sedimentära lager. De
överliggande lagren kan förstöras, medan de
underliggande skyddas av den hårda eruptivbergarten,
varvid karakteristiska taffelberg ofta uppstår (se Berg).
De yttre omdanande krafterna
Under det att de endogena krafterna skapar de
stora nivåskillnaderna på jordytan, verkar de exogena
krafterna i motsatt riktning, de söker utjämna alla
ojämnheter. Ovanför havsytan verkar de nedbrytande
och under denna utfyllande. De strävar efter att
åstadkomma en allmän utjämningsyta, som nära
sammanfaller med havsytan.
De exogena processerna förorsakas främst av den
energi som i form av solstrålning kommer till jorden.
De beror på rörelser och omsättning i atmosfären och
hydrosfären (vattnets kretslopp är av särskilt stor
betydelse) samt på medverkan av det organiska livet.
Nedbrytningsarbetet utförs av nederbörden, det
rinnande vattnet, havsvågorna, landisen, vindarna m. m.
Mekanisk vittring
Av de exogena krafterna verkar (för) vittringen
enbart förstörande, under det att övriga krafter även
transporterar och avlagrar. Den mekaniska vittringen
framkallas av temperaturväxlingar med eller utan
medverkan av vatten. Särskilt inom den tropiska
regionens ökenbälten har den s. k. solsprängningen (torr
förvittring) stor betydelse. Temperaturväxlingen kan
i dessa trakter under ett dygn uppgå till 50-60°.
Bergmassan utvidgar och sammandrar sig mer på
ytan, som är mest utsatt för temperaturväxlingarna,
än längre in, varigenom spänningar uppstår i
klipporna. I öknarna hör man ofta knäppande och
klingande ljud, när större eller mindre bitar lossnar från
bergens ytor eller sprängs bort från stora block.
-Frostvittringen är den i polarregionema och de alpina
områdena så gott som allenarådande vittringsformen.
Vatten, som inträngt i sprickor och håligheter i
berggrunden, fryser vid inträffande köld till is. Emedan
vattnet som is upptar större volym, utvidgas
sprickorna, så att berget till slut faller sönder (se Glaciär).
Kemisk vittring
Den kemiska vittringen förmedlas av vattnet. Vissa
mineral är lösliga i vatten, t. ex. stensalt, salpeter och
gips. Om vattnet innehåller kolsyra, humussyror
m. m., får det sin lösningsförmåga ökad. Kalksten
löses ganska lätt av vatten som innehåller kolsyra.
Därvid händer det, att stora grottor bildas (se Grottor).
Där grottor och flodtunnlar störtat in, uppstår
kit-telformiga sänkor, s. k. doli’ner, eller djupa, vida hål.
Berggrundens vanligaste mineral utgörs av de svår-
Detta diagram åskådliggör kretsloppen i jordskorpan och på
jordytan.
lösliga silikaten (kisel), men även dessa sönderfaller
genom kemisk förvittring; en löslig del bortförs av
vattnet och en olöslig del återstår och bildar ett
för-vittringstäcke, som antingen blir liggande i sitt
ursprungliga läge eller förs bort av andra exogena
krafter (rinnande vatten, vind, is). En annan viktig
förutsättning för den kemiska vittringen är tillräcklig
värme. I de nordiska länderna och andra områden
som i kvartär tid varit täckta av inlandsisar har i
bästa fall endast en mycket tunn vittringsskorpa
hunnit bildas på bergytorna, sedan landisen avsmälte. I
tropikerna däremot kan stundom över 50 m mäktiga
vittringslager täcka berggrunden.
Redan på grund av tyngdkraften kan
vittringsmate-rialet i bergstrakter förflyttas genom berg- och
jordskred samt genom jordflytning i kalla och fuktiga
trakter, där jorden omväxlande fryser och töar upp.
-I högfjällstrakter, polarländer och foma
nedisnings-områden finner vi verkningarna av landisen. Den
utövar en kraftig avnötning på sitt underlag (s. k.
exa-ration), särskilt i sina centrala delar, samt
transporterar material till randzonerna, där det avlagras (jfr
Glaciär och Istiden).
Rinnande vatten, vågor och vind omdanar landytan
Det rinnande vattnet är av stor betydelse, dels
genom sin förstörande inverkan (s. k. erosion), dels
genom sin transporterande och avlagrande verksamhet.
Den fallande nederbörden verkar endast under
särskilda förhållanden i högre grad direkt eroderande.
Först när den samlats till bäckar, åar och floder kan
den utföra ett betydande erosions- och
transportarbete (se Floder).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
