Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafisk konst — hur konstnären mångfaldigar en bild - Plantryckstekniken - Att samla grafik - Grafikens konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAFISK KONST I419
Plantryckstekniken
Litografin är den enda plantrycksteknik som här
kommer i fråga. Den uppfanns 1798 av tysken Alois
Senefelder och begagnades på 1800-talet i mycket stor
utsträckning för bättre illustrationstryck. Bilden
tecknas på en planslipad skiva, kornerad kalksten med
en fet krita eller utförs som pennteckning eller
lavering med litografisk tusch, som likaledes är fet. Fettet
uppsuges i stenen och stannar kvar, när teckningen
avtvättas. När stenen sedan fuktas, upptages vatten
endast av de fettfria partierna, och när tryckfärgen
pålägges, häftar den icke vid de fuktiga områdena utan
endast vid de fetthaltiga. Avtrycket på papper blir
sålunda en reproduktion av den ursprungliga teckningen
på stenen. - Man kan även teckna på ett särskilt
preparerat papper, från vilket teckningens krit- eller
tuschlager avdrages på stenen; denna »indirekta
metod» är bekväm men leder icke alltid till lika gott
resultat som den »direkta».
Att samla grafik
De grafiska metoderna tillåter tryckning av tämligen
stora upplagor - en oförstålad torrnålsgravyr tål
kanske 50 avtryck utan kvalitetsförsämring, en etsning
några hundra. Även om många konstnärer trycker
avsevärt mindre upplagor, kan ett grafiskt originalblad
säljas vida billigare än teckningen, för att inte tala om
målningen, som endast existerar i ett exemplar. Att
samla grafik borde därför vara den populäraste
formen för konstsamlande, och att pryda sitt hem med
grafiska blad är knappast dyrare än att hänga upp
reproduktioner eller värdelösa »hötorgstavlor» på
väggarna. Man skulle önska, att insikten om detta blev
allmänt spridd, till gagn för både allmänheten och
konstnärerna.
Grafikens konsthistoria
Den tidigaste grafiken, framför allt träsnittet, blev
en verklig folkkonst på 1400-talet. Vi kan nu
knappast göra oss en föreställning om med vilken
begärlighet den tidens människor anammade den nya
mångfaldigande konsten. Träsnitten blev snart nog en vida
spridd vardagsvara, både till religiös uppbyggelse och
till prydnad för den enkle mannens hem. De tjänade
de dagliga andaktsövningarna, man sydde dem på
kläderna, klistrade dem på väggen och på skåpdörrar och
kistlock. Som mönsterblad för målare och som
förmedlare av bildidéer spelade de en mycket
betydelsefull roll.
Redan under 1400-talet framträdde specialister på
det grafiska området, artister som helt ägnade sig åt
denna konstart. Konsthistorien känner (fast sällan till
namnet) en lång rad grafikmästare från detta
århundrade som nådde mycket högt. Bland de främsta
kop-parstickarna nämns den sydtyske mästaren E. S.
Le pont Marie, etsning av Axel Fridell 1934.
(möjligen identisk med Erwin von Stege, kejserlig
myntmästare i Wien) och Martin Schongauer från
Kolmar, en föregångare till en av den grafiska
konstens allra störste, Albrecht Dürer (se d. o.).
Träsnittet trädde i bokillustrationens tjänst. Bland de
främsta på detta område märkes mästaren till
träsnitten i Lübeckerbibeln av 1494 (sannolikt målaren
och skulptören Henning von der Heide). Konstarten
nådde en hög blomstring under 1500-talet, då särskilt
Tyskland ägde ett stort antal framstående grafiker.
Utom Dürer sysslade Holbein (se d. o.), Hans
Bal-dung Grien, Urs Graf m. fl. med kopparstick och
träsnitt. För den breda publiken utgavs serier av
gravyrer med moraliserande eller skämtsamt innehåll. I
Antwerpen fanns en stor officin för sådana (se
Brue-ghel). I synnerhet i Nederländerna togs tekniken i bruk
för framställning av arkitektoniska och ornamentala
mönsterböcker (se Flamländsk konst). Eljest fick
grafiken sin största betydelse för reproduktion av
berömda målningar. Så spreds t. ex. Rubens tavlor i
massupplagor av kopparstick. Grafiken som självständig
konstart överskuggas under 1600-talet av mästarnamnet
Rembrandt (se d. o.). Han upptog det tidigare föga
utnyttjade etsningsförfarandet och bragte det till en
höjdpunkt av uttryckskraft. Bland självständigt
arbetande kopparstickare bör särskilt nämnas
fransmannen Jacques Callot [kalå’], mest känd för sina i smått
format men med dramatiskt liv utförda skildringar
från trettioåriga kriget.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
