Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska språket — den europeiska bildningens modersmål - Ett rikt ordförråd medgav fina nyanser - Renässansens humanister älskade grekiskan - Nygrekiskan — ett modernt språk - Ett antikt språk i modernt bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__________________________________________________________________ GREKISKA SPRÅKET I43I
DEN EUROPEISKA BILDNINGENS MODERSMÅL
GrEKISKA SPRÅKET är en av den
indoeuropei-ska språkfamiljens många grenar. Det har inte
uppstått i Grekland utan infördes dit, när det grekiska
folket under andra årtusendet f. Kr. invandrade till
de södra delarna av Balkanhalvön, och trängde
småningom ut urinvånarnas språk. Redan före denna
invandring fanns flera dialekter i grekiskan, och sedan
folket blivit bofast, utvecklades dessa ytterligare, så
att ett stort antal skiftningar uppstod. Om man
bortser från smärre olikheter, kan man urskilja tre stora
dialektgrupper. I Tessalien, på Lesbos och fastlandet
därintill, i Arkadien och på Cypern talades sålunda en
dialekt, den eolisk-akeiska, som tydligt skilde sig från
den dorisk-nordvästgrekiska, som var utbredd på det
doriska Peloponnesos, Egeiska havets sydligaste öar
och i närliggande delar av mindre Asien, i Akaia,
mellersta Grekland (utom Beotien och Ättika) samt
Epi-rus, och den jonisk-attiska, som talades på Mindre
Asiens kust, i den grekiska arkipelagen, på Eubea och
i Ättika. Dessutom kan man i Beotien, Elis och
Pam-fylien urskilja en eolisk-dorisk biandgrupp.
Ett rikt ordförråd medgav fina nyanser
Grekiskan var klangfull, rytmisk och välljudande.
Tack vare sitt stora ordförråd och sin rikedom på
synonymer var det också ett logiskt finkänsligt språk
med rika möjligheter att uttrycka även de finaste
skiftningar på tankens och känslans område. Det var
böjligare, smidigare, mera plastiskt än latinet. -
Beträffande skriften se artikeln ABC.
Det grekiska alfabetets första bokstäver, a och fl,
alfa och beta, har blivit en stående benämning på vår
europeiska bokstavsrad, ett förhållande som kan sägas
vara symboliskt för grekiska språkets stora kulturella
betydelse för Västerlandet. På detta språk har Europa
lärt sig att tänka, och på detsamma diktades
Västerlandets första stora litteratur. På grekiska bevarades
den kristna traditionen åt eftervärlden. Från
grekiskan är till stor del vår vetenskapliga terminologi lå-
ETT ANTIKT SPRÅK I MODERNT BRUK
Havra pel [pan’ta rej’], »allt flyter», dvs. allting
förändras ständigt; yttrandet tillskrives filosofen
Herakleitos. Stammen i båda dessa grekiska ord
återfinner vi i flera moderna ord. Med
panger-manism menar vi den »alltyska» rörelsen;
pan-slavism och panteism är andra ord med samma
förstavelse. Bekanta medicinska termer är
reumatism (av reuma, »flöde») och diarré
(»genom-flytning») ; med re ostat reglerar man den elektriska
strömmen.
nad; många ord som vi dagligen använder och inte
kan undvara är grekiska (t. ex. karaktär, psykologi,
logik, fysik, kemi, fotografi, typ).
Efter Alexander den store uppstod en stor grekisk
gemensamhetskultur, som omfattade hela
medelhavs-bäckenet och sträckte sig ända bort till Indien. Över
hela denna »hellenistiska» värld spreds den grekiska
kulturen, och grekiskan blev det officiella språket,
som talades överallt. Denna »allmängrekiska», koine’,
hade uppstått ur den attiska dialekten. Till
spridningen av detta språk medverkade kraftigt, att det lärdes
i skolorna. I förhållande till den klassiska grekiskan är
det emellertid mindre uttrycksfullt; det har förlorat
den ursprungliga grekiskans pregnans och
formrikedom. Talspråket vulgariserades, och skriftspråket
urartade till ett formellt bokspråk.
Renässansens humanister älskade grekiskan
För den romerska kulturen hade det grekiska
språket och den grekiska litteraturen den största betydelse.
Men under medeltiden var grekiskan okänd i
Västeuropa. Först hos renässansens humanister vaknade
intresset för det glömda språket åter till liv. Petrarca
(1300-talet) var en av de första som var fylld av
entusiasm för det gamla Hellas och dess kultur. Han
behärskade dock ej grekiska och kunde inte läsa
Ho-meros, som han så högt beundrade, på grundspråket.
Grekiska lärde kallades emellertid snart till Italien för
att lära ut sina förfäders språk. Många av dem hade
med sig grekiska handskrifter av stort värde. Så
utgör Bessarions handskriftssamling grundstommen i
San Marco-biblioteket i Venedig. Å andra sidan reste
många humanister själva till Grekland, samlade
handskrifter och studerade språket, och omkring 1450 var
grekiskan ganska välkänd bland Italiens lärde. Snart
fanns grekiska språklärare även i andra länder. I
Paris gjorde den unge Erasmus av Rotterdam den första
bekantskapen med grekiskan. 1516 utgav han sin
berömda upplaga av Nya testamentet på grekiska jämte
latinsk översättning och kommentarer.
Nygrekiskan — ett modernt språk
I våra dagars Grekland talas den s. k. nygrekiskan,
som visserligen påminner om forngrekiskan men dock
i mångt och mycket antagit de moderna språkens
karaktär. Dess likhet med hellenismens koine är
ungefär lika stor som franskans eller italienskans likhet
med det latinska talspråket. Nygrekiskan består av två
språk, ett folkspråk med mer förenklad formlära och
många lånord, samt ett högspråk, som nära ansluter
sig till den klassiska grekiskan. På båda dessa språk
har litteraturer uppstått.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
