Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk konst — Hellas’ oförgängliga skönhetsvärld - Grekernas byggnadskonst - Doriska, joniska och korintiska tempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1432 GREKISK KONST
— Polykleitos: Spjutbäraren.
Fr. v. Myron: Diskuskastaren. — Paionios: Nikestatyn från Olympia.
HELLAS’ O FÖRGÄNGLIGA SKÖNHETSVÄRLD
GrEKISK KONST är enligt det vanliga
språkbruket konsten i det forntida Grekland och dess kolonier
från och med det tidevarv kort före den historiska
tidens början, då typiskt grekiska byggnader,
skulpturer och vasmålningar först uppträder, till och med
Alexanders tid. Före denna tidrymd och skild från
den av ett föga känt men säkert icke kulturlöst
mellanrum av flera århundraden ligger den egeiska kulturens
tid (se Egeisk kultur); under Alexanders efterföljare
sammansmältes grekisk och orientalisk odling till den
hellenistiska kulturen.
Grekernas byggnadskonst
Den grekiska arkitekturens allmänna karaktär har
redan behandlats i artikeln Byggnadskonst;
formförrådet i de tre stilarter - den doriska, den joniska och
den korintiska - som grekerna använde för sina
monumentalbyggnader har berörts på samma ställe.
Grekiska monumentalbyggnader - det betyder
nästan enbart tempel. Vad man för övrigt närmare
känner av grekiska byggnadsverk med konstnärlig
syftning står för det mesta i samband med kulten - såsom
teatrarna, t. ex. Dionysosteatern, eller den storslagna
processionstrappan Propyléema, båda på sluttningen
av Akro’polis i Aten - och använde alltid
tempelarkitekturens former. Privathus, kommunala
profanbyggnader o. d. tycks oftast ha varit enkla och konstlösa.
Ett märkligt undantag är den atenska flottans arsenal i
Piraeus (från 400-talets mitt), vars lämningar
undersökts i vår tid. - Prov på grekisk arkitektur återfinns
i artiklarna Byggnadskonst, Akropolis och Aten.
Doriska, joniska och korintiska tempel
I det egentliga Grekland och i de grekiska
kolonierna på Sicilien och i södra Italien var den doriska
stilen i äldre tid ensamt rådande och även sedermera
den vanligaste. En ålderdomlig dorisk
tempelbyggnad är Poseidontemplet i Paestum med sina ytterst
grova, uppåt starkt avsmalnande kolonner, som bär
breda men låga, liksom flattryckta kapitäl. Byggnaden,
som torde härstamma från 600-talet f. Kr., präglas av
tyngd och massivitet, som om dess byggmästare
särskilt hade velat framhäva den väldiga stenmassans
oerhörda vikt och bergfasta sammanhang.
Stenmaterialet var vid denna tid tämligen nytt i
den doriska tempelarkitekturen, vars former
påtagligen är utvecklade ur en tidigare, konstruktivt ganska
fulländad träarkitektur. I Heratemplet i Olympia,
som betraktas som det äldsta av alla bevarade doriska
tempel, har man ett monument över själva övergången
från trä till sten - olikheten i måttförhållanden och
detaljformer mellan dess bevarade stenkolonner
vittnar om att de tillkommit efter hand som de
ursprungliga träkolonnerna förfallet. Emedan inga spår finns
av bjälklag och tak, var dessa delar säkerligen av trä,
så länge templet bestod.
Den kolossala tyngden i de äldsta doriska templen
viker småningom för en smäckrare och lättare
formgivning. Redan Afaiatemplet på ön EgFna, som
byggdes kort före perserkrigen, har något av den klassiska
jämvikt som utmärker den doriska stilen under nästa
skede, tiden mellan perserkrigen och peloponnesiska
kriget. I monumentalbyggnaderna på Atens Akropolis,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
