Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk litteratur — diktningens eviga förebild - Hjältediktens blomstringstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKISK LITTERATUR 1437
Troias erövring enligt en vasmålning av greken
Brygos från 490 f. Kr.
DIKTNINGENS EVIGA FÖREBILDER
GrEKISK LITTERATUR.På en jämförelsevis kort
tid skapade grekerna alla den västerländska
vitterhetens former: eposet, den lyriska visan, tragedin,
komedin, epigrammet, satiren, det poetiska brevet,
idyllen och prosaromanen. Även den vetenskapliga
prosan och talarkonsten fick sina mönster av grekerna.
Redan av detta förhållande framgår, att den grekiska
litteraturen varit av oerhörd betydelse för vår kultur.
Man brukar säga, att den europeiska kulturen vilar
på två grundpelare, kristendomen och den grekiska
odlingen.
Hjältediktens blomstringstid
Den äldsta grekiska diktningen, den »homeriska»,
skildrar delvis händelser som tilldragit sig i det andra
förkristna årtusendet. Men själv är den, åtminstone
i sin nuvarande form, betydligt yngre och har
tillkommit sedan de folkvandringar och strider avslutats som
den besjunger. Ungefär omkring år 1000 anser man,
att den grekiska »folkvandringstiden» var förbi. Nu
följer en tid av hård kamp för tillvaron, men i det
7:e århundradet inträder lugn och välstånd, handel
och industri blomstrar, monumentala tempelbyggnader
uppstår, och vid kungahoven lever man ett
aristokratiskt liv. Till de rika hoven hörde också en sångare
som föredrog sina dikter för hövdingen och hans
män. Det var helt naturligt äventyren och striderna
på Mindre Asiens kust som dessa »rapsoder» med
förkärlek besjöng. Småningom samlades dikterna i stora
cykler, av vilka de förnämsta är Ilia’den och
Odys-séen, som traditionen tillskrev den vandrande blinde
sångaren Home’ros, om vilken man dock ej vet
något bestämt (se Homeros). Iliaden handlar om
striderna kring Tro ja, och i Odysséen skildras Odys’seus’
irrfärder på hemvägen från det trojanska kriget samt
hans ankomst till hemmet på ITaka. Uppkomsten av
dessa båda väldiga hexameterdikter är ett av
litteraturforskningens mest lockande och omdebatterade
problem (»den homeriska frågan»).
De homeriska dikterna utgör grundvalen för
grekernas andliga och kulturella liv. Homeros har skapat
hjältesagan och utbildat gudagestalterna. Hans konst
är åskådlig och plastisk, och han har en human syn
på livet. Hans värld är allomfattande; den har plats
såväl för hjältebragder och äventyr som för
vardagslivets händelser. Oöverträffad är hans förmåga att
med få, enkla drag teckna en människa. Den stolte
Agamemnon, den mångförslagne Odysseus, den unge
hjälten Akilleus, den åldrande Pri’amos, den vise
Nestor, den sköna Helena, den trofasta AndroTnake
- alla hör de till världslitteraturens levande gestalter.
Ej långt efter Homeros uppträdde HesEodos, som
kallats lärodiktens fader. Han känner ej den rena
konstnärsfröjden utan vill, att dikten skall göra nytta.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
