Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvbrytning — hur underjordens skatter bärgas - Sprängskotten börjar dåna - Nya borrningsmetoder - Dagbrytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1466 GRUVBRYTNING
Beteckningar på olika
utbrutna delar i en gruva. En
tunnel har två
dagöppningar, en stoll endast en, och
en ort slutar blint i båda
gavlarna. Genom schakt
sänker sig gruvarbetaren
ned under jord. Där går han
med fältort utefter malmen
(det rutade området på
bilden) och med tvärorter
övertvärar han malmen för
att kunna bryta den.
Sprängskotten börjar dåna
I det övriga Europa började man under 1600-talet
alltmer använda krut i gruvdriften. I och med detta
infördes borrar för insättning av spränghål i berget,
ända till för några tiotal år sedan drivna för hand.
Numera använder man elektriska eller
tryckluftbor-rar, mestadels den senare typen. I Sverige förekom
tillmakning ända in på 1720-talet, ja, på ett håll,
nämligen i Sala silvergruva, så sent som 1875.
De första riktiga sprängskotten i vårt land lär ha
lossats på försök i en mellansvensk gruva; med
bestämdhet vet man, att vid Nasafjälls silvergruva
krutsprängning utfördes 1635. Anledningen till att man
övergick till den nya metoden så tidigt just där uppe
i höga Norden var väl sannolikt, att det var svårt att
på högfjället finna tillräckligt med ved. Vi får gå så
långt fram som till 1720-talet, innan vi finner
krutsprängningen allmänt införd vid svenska gruvor. De
som i främsta rummet åstadkom denna förändring
var ägarna till Garpenbergs gruvor i Dalarna, vilka
införskrev tyska gruvarbetare, »garpar», som var väl
förtrogna med krutsprängning. Trots de lyckade
resultaten där var arbetarnas motvilja mot krutet
mycket utpräglad, ty de kraftiga explosionerna kunde lätt
medföra livsfarliga ras från väggar och tak i
arbetsrummen.
Det var först genom Immanuel och Alfred Nobels
framgångsrika experiment med nitroglycerin i
början av 1860-talet som möjligheter öppnades att i
gruvbrytningens tjänst använda den på detta sprängämne
baserade dynamiten, vilken blev av revolutionerande
betydelse för hela världens bergshantering.
Gruvdriftens enorma uppsving i modern tid hade i själva
verket varit otänkbar utan Nobels dynamit.
Nya borrningsmetoder
Inpm borrningstekniken finns nu nya snabba
metoder. Handborrningen med borrslägga har ersatts av
maskinella metoder, som gör det möjligt att med stor
snabbhet borra ett eller flera hål. Ända till 10 m långa
hål förekommer. Borrarna är försedda med
hårdme-tallskär, som behåller sin skärpa även i de hårdaste
bergarter. Svensk bergbrytningsteknik har vunnit
erkännande över hela världen.
Vid sprängningen låter man ofta dynamitsatserna
i flera hål explodera med några tiondels sekunders
fördröjning. Genom denna s. k. intervallsprängning
får man bättre verkan och framför allt en bättre
sön-derslagning av berget, så att man slipper ifrån det
tidsödande efterarbetet med söndersprängning av
större block.
Dagbrytning
När man upptäckt en malmfyndighet, övertygat sig
om dess brytvärdighet och beslutat sig för att sätta
igång en exploatering, planlägger man först
brytningen, så att denna skall kunna ske på tekniskt och
ekonomiskt fördelaktigaste sätt. Därefter vidtager
själva gruvarbetet. Är fyndigheten övertäckt med ett
jord- eller gruslager, avlägsnar man detta; det kallas
för att man jordrymmer. Sedan berget härigenom
blottats, griper man sig an med dess brytning, vilken kan
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
