Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland — eskimåernas istäckta land - Polarklimat och torftig växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLAND 1473
Där glaciärerna utmynnar i havet uppstår isbräckor, som genom »kalvning» avsöndrar isberg. Ovanstående bild visar vilka
dimensioner dessa berg kan ha, och man måste också komma ihåg, att 9/10 av den flytande iskolossen befinner sig under
vattenytan.
ESKIMÅERNAS ISTÄCKTA LAND
Grönland räknas som jordens största ö, omkr.
2,2 milj, km2, medan Australien, den minsta
världsdelen, är 7,6 milj. km2. Den näst Grönland största
ön, Nya Guinea, är 785 000 km2.
Endast en mindre del av Grönland är fri från is;
inlandsisen intar mer än 1,8 milj. km2. Ön är därför
ett köldcentrum av första ordningen och utövar ett
betydande inflytande på de omgivande trakternas
klimat, ja dess verkningar sträcker sig ända ned till
östkusten av Förenta staterna, där New York har ett
bistert vinterklimat, trots att staden ligger på Neapels
breddgrad.
Grönlands sydligaste udde Kap Farvel på 590 46’
n. br. ligger på samma breddgrad som Uppsala, dess
nordligaste på 83° 39’ ligger längre mot norr än något
annat känt land på jorden. Endast vissa kustområden
är isfria men de bär överallt spår av tidigare
isbetäckning. De centrala ispartierna når en största höjd
av omkr. 3 000 m, men då isens mäktighet kan
uppskattas till ungefär lika mycket framgår härav, att
Grönlands bergyta är formad som en skål fylld av
is. Ur isöknen uppsticker närmare kusterna isolerade
bergstoppar, s. k. nunata’kker, som för oss nordbor
är av särskilt intresse, eftersom liknande bildningar
förekom även hos oss under istiden och lämnade
skydd åt övervintrande växter, som sedan spritt sig
över fjälltrakterna.
Inlandsisen når på många håll ut till havskustens
fjordbukter. Där glaciärerna, matade av inlandsisen,
utmynnar i havet, uppstår isbräckor, vilka genom
»kalvning» avsöndrar isberg, som sedan av
havsströmmarna förs söderut och där kan åstadkomma
katastrofer sådana som atlantångaren Titanics undergång
1912. Ismassor, som även utgörs av havsis, blockerar
också stora delar av Grönlands kust, särskilt
östkusten, och erbjuder ofta oövervinneliga hinder för
sjöfarten.
Polarklimat och torftig växtvärld
Hela Grönland har ett utpräglat polarklimat.
Medeltemperaturen under juli når ingenstädes upp till
+ io° C; skillnaden mellan olika delar av landet är
emellertid betydande. Medan juli och februari i
Godt-håb eller Angma’gssalik har resp. + 70 och - io°,
ligger på inlandsisen och i norra Grönland
sommartemperaturen under o°, och under Alfred Wegeners
expedition 1930-31 uppmättes -450 vid stationen
mitt på inlandsisen. Nederbörden är störst i södra
Grönland men obetydlig i norra. Polarnatten varar
94—407567 m
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
