Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamburg — en världshamn i grus och spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 536 HAMBURG _________________________________________________________________
Återuppbyggnadsarbetet har drivits med större kraft i
Hamburg än i kanske någon annan tysk stad efter andra världskrigets
förhärjande eldstorm. Här ses sjön Alsterns strand i stadens
centrum med rådhuset i bakgrunden.
EN VÄRLDSHAMN I GRUS
OCH SPILLROR
HAMBURG var före andra världskriget Tysklands
och hela europeiska fastlandets största hamnstad och
och hade 1939 1 711 877 inv., därav i det 1939
inkorporerade Adtona omkr. 250 000 och i
Hamburg-Wil-helmsburg 115 000. Men det var först sent som staden
nådde denna ställning. 1820 hade den blott 133 000
inv. och ännu 1880 endast 410 000.
Den gamla fria riks- och hansestaden Hamburg
växte upp kring en borg, som Karl den store omkring
810 anlade som bålverk mot slaverna. Dess äldsta
delar var belägna kring Alster strax ovanför dess
utlopp i Elbe, Altstadt kring den högt belägna S:t
Petri-kyrkan på östra stranden av Alsterfloden, Neustadt
på den västra. Båda omgavs förr i tiden av
befästningar, murar och vallgravar, som sedermera fick
lämna plats för parker och breda »vallgator».
Det förträffliga läget, där flod- och havstrafiken
har sin naturliga mötesplats, gjorde staden under
medeltiden till det närbelägna och rika Lübecks
nord-sjöhamn, och en väsentlig del av handeln mellan
Östersjön och Västeuropa passerade då denna väg. En
självständig ställning som handelsstad erövrade
Hamburg först sedan nya handelsvägar undanträngt de
gamla. Handeln på England och Västeuropa från
El-beområdet samt senare trafiken på nya världen förde
Hamburg fram till en ledande ställning som sjöstad.
1510 blev den fri riksstad. Senare delen av 1500-talet
och 1600-talct medförde en betydande invandring av
köpmän och hantverkare från Nederländerna, särskilt
från Antwerpcn, samt även från England.
Med tiden visade det sig, att Hamburgs läge var det
allra bästa; Elbe står genom kanaler i förbindelse med
Oder och Weichsel, och långt in i Böhmen sträckte sig
förr dess handelsområde. Även för västra Tysklands
handel har staden lämpligt läge, särskilt sedan Elbe
genom Mittellandskanalen förbundits med Weser och
Rhen. T. o. m. åtskilligt av Östersjöns handel drogs
före kriget genom Nord-Östersjökanalen till Hamburg;
det var därför ganska naturligt att Hamburg blev
Tysklands stora världshamn.
Man gjorde också mycket för att stärka och
upprätthålla denna ställning. Redan på 1880-talet tillkom
en frihamn, som omfattade mer än 15 km2 yta. Hela
hamnen, dit sedan 1929 även räknas
Hamburg-Wil-helmsburgs och Altonas hamnområden, har en yta av
mer än 40 km2, varav vattenytan är omkr. 17 km2.
Stränderna har en sammanlagd längd av 174 km,
hamnspåren var före kriget 410 km. För 100 år sedan
anlöptes hamnen av 2 400 in- och utgående fartyg,
1938 var de visserligen blott sju gånger så många, men
deras tonnage hade 110-dubblats. Och Hamburg var
före kriget ej blott Tysklands stora stapelplats; även
Tjeckoslovakien arrenderade ett område i hamnen
för sin transitotrafik.
Hamburg spelade framför allt en viktig roll som
importhamn, med en införsel före kriget av omkr. 14
milj, ton mot en export på 6^/3 milj. Importen bestod
främst av kaffe, spannmål, ull och bomull, oljor och
fettämnen, hudar, järn och en mängd råvaror, som
dels bearbetades av stadens industri, dels
transiterades till inre Mellaneuropa eller Norden och andra
länder. Exporten utgjordes av järn och maskiner,
färgämnen och andra alster av den tyska industrin,
även här mest transitogods. Stadens egen industri
omfattade främst varv och maskinfabriker, kvarnar,
chokladfabriker, tobaks-, tvål- och många andra
mindre industrier.
Under andra världskriget angreps
hamnanläggningarna i Hamburg redan på ett tidigt stadium av
allierade bombflottor. 1943 ägde så de massangrepp rum
som ödeläde större delen av staden och förstörde
hamnanläggningarna.
Efter kriget har under senare år en betydande
återhämtning gjort sig gällande inom industrin och
sjöfarten. I september 1951 beräknades den industriella
produktionens värde uppgå till 94 % av förkrigsnivån.
Och antalet in- och utklarerade fartyg omfattade 1950
22,5 milj, ton, motsvarande över 50 % av 1938 års
siffra. Ett stort antal transatlantiska, europeiska och
tyska rederier har nu återupptagit trafiken på
Hamburg. Politiskt bildar staden en delstat i den västtyska
förbundsrepubliken och räknade i september 1950
1 606 000 invånare, med förorter 1 835 000.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
