Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handel — från producent till konsument - Handelns olika former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________________________ HANDEL 1547
Ehuru särskilt under de senaste årtiondena ett antal
nya handelsformer arbetat sig fram, som medfört
avvikelser i den vedertagna funktionsfördelningen
mellan den egentliga gross- och detaljhandeln, kan man
alltjämt säga, att denna uppspaltning spelar en
dominerande roll i även de mest framskridna
industriländerna. Innan handelns olika huvudformer
diskuteras, kan det vara lämpligt att lämna en schematisk
överblick i tabellform.
I. Producent — ^?r°jS 1
handel
II.
Producent
___>Detalj-_
handel
[-^Detalj-^handel-]
{+^Detalj-
^handel+}
— > Förbrukare
— > Förbrukare
III.
Producent — ^?r°jS 1
handel
>Förbrukare
IV.
Producent
> Förbrukare
Den första typmodellen över varuvägen från
producent till konsument spelar, såsom redan
framhållits, alltjämt den största rollen. Större delen av våra
konsumentvaror går denna väg. Varuvägen med gross,
handel och detaljhandel som »stationer» kan
betraktas som den klassiska distributionsvägen.
Huvudtyp II av varuvägama har särskilt under de
senaste årtiondena vunnit en tämligen betydande
omfattning i vissa branscher. I många länder är denna
distributionsform ganska väl utvecklad inom
exempelvis skobranschen, där det förekommer att en
fabrikant byggt upp ett eget nät av skobutiker.
Producentens och detaljistens sortiment är här i stort sett lika,
och några större besparingar kan antagligen ej göras
genom den omsortering som grosshandelns
sorti-mentsfunktion innebär. En direkt distribution från
producent till detaljist blir därför mest ekonomisk.
Flera exempel härpå finns även i Sverige, t. ex.
Osca-riakoncemen. Varuvägen typ II används även -
särskilt utomlands - för vissa större märkesvaror. Till
typ II skulle man även kunna räkna de frivilliga
in-köpssammanslutningarna mellan detaljisterna, då
dessa genom ett gemensamt företag ombesörjer
grosshandeln. Även frivilliga detaljistsammanslutningar,
vilka åstadkommits på initiativ av grossister, brukar
emellanåt hänföras till denna typ. Emellertid torde
det nog vara riktigast att räkna dessa båda typer av
»förenad» gross- och detaljhandel till typ I, eftersom
båda funktionerna alltjämt utövas inom resp,
han-delsform, ehuru en organisatorisk
intressesammansmältning ägt rum mellan de båda leden.
Typ III spelar en mycket betydande roll, när det
gäller producentvaror, dvs. varor som företagen
köper i och för sin produktion. Hit hör sådana varor som
byggnadsmaterial, verktyg, bränsle, smörjmedel,
papper, kontorsförnödenheter osv.
Den fjärde typen spelar en alltmera underordnad
roll i flertalet länder. Vad industriprodukter
beträffar har den någon betydelse endast för t. ex. större
PRODUCENT - GROSSHANDEL - DETALJHANDEL
-FÖRBRUKARE
Större delen av våra konsumentvaror och även en del av
producentvarorna går från tillverkare till förbrukare via
grosshandeln och detaljhandeln. I de flesta fall representeras de olika
leden av självständiga företag, främst beroende på
sortiments-funktionen, men i en del branscher, bl. a. färgbranschen,
förekommer exempel på att såväl tillverkning, grosshandel som
detaljhandel bedrives av samma företag. Trots att sålunda i
dessa exempel inga självständiga mellanled förekommer
mellan produktion och konsumtion kvarstår emellertid
arbetsuppgifterna i grosshandels- och detaljhandelsfunktionen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
