Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam, Verner von — från Olshammar till Övralid - Nittiotalets inbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIDENSTAM 1581
FRÅN OLSHAMMAR TILL ÖVRALID
HEIDENSTAM, Verner von (1859-1940). I sina
vackra barndoms- och ungdomsminnen När
kastanjerna blommade har Verner von Heidenstam berättat
hur han vid sju års ålder krönte sig till konung av
Lajsputta i släktgården Olshammars gamla kapell
inför en beundrande församling av pigor och
tvättgummor. Barnet är mannens fader, och den lek
Heidenstam här lekte upprepade han egentligen hela sitt liv
igenom, tills han en majdag fördes till den storslagna
gravplats han valt utanför sin ålderdoms hem
Övra-lid vid sitt älskade Vättern. Ingen svensk diktare har
haft ett sådant sinne för det dekorativa och pompösa,
för det festliga och teatraliska som Heidenstam. Han
var en lysande skådespelare, en utomordentlig
sällskapsmänniska, en boren charmör, som förstod att
tjusa och hänföra, så att man blundade för de
avigsidor han ovedersägligen hade som människa.
Mycket av den iver varmed han sköt sig själv i
förgrunden berodde helt säkert på att han länge nog av
sin stränge men dyrkade fader samt av släkt och
vänner ansågs som en förlorad son, en begåvad lätting,
som inte velat och kunnat bli något. Utan håg för
studier och strängt arbete försökte han sig under resor i
Orienten och Europa förgäves som målare, tills han
äntligen fann sin väg som diktare.
Nittiotalets inbrott
Vallfart och vandringsår (1888) bildar epok i
Hei-denstams eget liv och i svensk litteratur.
Färgrikheten och livsglädjen ryckte läsarna med sig och kändes
befriande efter åttiotalets mulna samhällskritik. I de
bjärta bilderna från Österns sagoländer likaväl som
i de knappa, enkla kärnlyriska Ensamhetens tankar
framträdde ett nytt och originellt diktartemperament,
som satte sig över samtidens misstro mot fantasi och
poesi och som förenade den nya realistiska
verklighetsskildringen med den gamla romantiken. Sin
framgång som lyriker befäste Heidenstam med sina Dikter
(1895), som med sitt breda register och sina mäktiga
skönhetssyner utgör ett av den svenska poesins stora
verk. I dem gav han också starka uttryck åt sin och
tidens nyvaknande patriotism, dess nationella
romantik, som bröt med åttiotalets europeiskt orienterade
realism.
Då hade Heidenstam redan också brutit med
åttiotalets store ledare, Strindberg, vars personlige vän och
beundrare han varit. I några stridsskrifter hade han
och hans nyvunne vän Oscar Levertin gått till kamp
mot åttiotalets »skomakarrealism». Både
åttiotalister-nas svaghet - Strindberg befann sig då i en kris
-och de nya diktarnas begåvning tryggade deras sak
hos publiken. Heidenstam blev snabbt berömd.
Verner von Heidenstam. Fotografi 1919.
Omslag till Karolinerna av E. von Strokirch.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
