Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik IV — den förste Bourbonen på Frankrikes tron - Ett förhärjat land - Henrik VIII — en äkta renässanskung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och landsvägar, förbättrades i en omfattning som
gjorde Frankrike till föregångsland i Europa.
För framtiden betydelsefullt blev grundläggandet
av kolonier vid S:t Lawrencefloden i Nordamerika
(Canada, Nova Scotia). För detta första steg mot ett
franskt kolonialvälde var motsättningen till tidens
främsta kolonialmakt, Spanien, inte utan betydelse.
Henriks utrikespolitik syftade i anslutning till Frans
I:s och Colignys planer främst till att försvaga de
habsburgska staterna. Medveten om att hans land ännu
knappast förmådde bära ett nytt krigs bördor undvek
han tillsvidare öppen strid och sökte samla Habsburgs
motståndare under sin ledning. Motsatserna skärptes,
och då de protestantiska och katolska ständerna i
Tyskland bildade två mot varandra riktade förbund,
ansåg han tillfället kommet. Våren 1610 stod han efter
ivriga rustningar beredd att tåga in i Tyskland och
samverka med det protestantiska förbundet men blev
då mördad av fanatikern Ravaillac [ravajak’].
Som regent var Henrik slug, beräknande och
fördomsfri. Det sistnämnda gäller också om hans enskilda
livsföring. Men han lät sällan sina nöjen inkräkta på
statsbestyren. Sina medhjälpare valde han skickligt
och utan att fästa avseende vid deras politiska eller
religiösa föregående. Den förnämste av dem var Sully
(syli’). För den vittutseende utrikespolitiken satte
Ravaillacs dolk hastigt punkt, men Henriks inre
reformer överlevde honom och motstod den följande
förmyndartidens påfrestningar. Henrik IV återställde
inte bara kungamaktens auktoritet utan lade i många
avseenden grunden till den kommande utvecklingen
under Richelieu och Ludvig XIV. Det är inte utan
skäl som han kallats Frankrikes störste konung under
Nya tiden.
 |
| Det vilar mycket av den kusliga stämningen från sagan om Riddar Blåskägg över Henrik VIII:s sex äktenskap. Två av sina hustrur lät han avrätta, två lät han skilja sig ifrån, en dog i barnsäng och först den sjätte hade lyckan överleva både äktenskapet och sin make. Från vänster till höger ses Anne Boleyn, Jane Seymour, Catherine Howard och Anna av Kleve. Samtliga porträtt av Holbein. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
