Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnan — hjärnan och dess sjukdomar - Hjärnblödning - Hjärnuppmjukning - Hjärntumör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1628 HJÄRNAN
Bilden visar utvecklingen av vissa delar av
hjärnan inom olika grupper av
ryggrads-djursserien. Hos fiskarna förhärskar de mest
primitiva, reflektoriskt arbetande partierna,
motsvarande den s. k. hjärnstammen hos
människor och högre djurarter (svart). En
fisk har svårt att lära sig någonting — har
den en gång lyckats slita sig från en
metkrok är den fem minuter senare åter beredd
att svälja samma krok. Hos fåglarna
tillkommer motsvarigheten till lillhjärnan och
vissa delar av stora hjärnan (mörkare grått).
Fågeln kan också i större utsträckning än
fisken lära av sina erfarenheter. Hos
däggdjuren och framför allt hos människan når
storhjärnbarken sin största utveckling och
dominerar helt och hållet över de andra
hjärndelarna (ljusgrått).
hjärnan i stort sett är uppbyggd av två symmetriska halvor, en på
vardera sidan i skallen, och varje hjärnhalva motsvarar ena
kroppshalvan, blir den av hjärnblödning drabbade som regel på ett
karakteristiskt sätt halvsidigt förlamad; sitter blödningen i vänster sida
av hjärnan visar sig förlamningen i högra armen och i högra benet
samt tvärtom. Detta egendomliga förhållande sammanhänger
därmed, att ledningsbanorna på vägen från hjärnan till kroppen
korsar över till den motsatta sidan (se vidare Nervsystemet). Ofta
visar ögonen en karakteristisk felställning, blicken är nämligen
envist riktad åt ena sidan. I allmänhet förlorar den av slag träffade
sin talförmåga.
Eftersom hjärnblödningen i vanliga fall uppträder hos
personer med högt blodtryck, förorsakar blodflödet en betydande
tryckstegring, vilket gör sig gällande inom hela skallen. Härigenom kan
de livsviktiga nervcentra i förlängda märgen indirekt utsättas för
skada, även om blödningen inte sker i dessas närhet. En kraftig
hjärnblödning kan på detta sätt genom indirekt skada på
livsviktiga centra snabbt förorsaka döden.
Ej sällan repar sig dock den sjuke. Sedan trycket inom kraniet
stegrats i tillräcklig grad, upphör blödningen ut i hjärnsubstansen,
blodet levrar sig, och skadan på den blödande pulsådern läker
snart ihop. Den utblödda blodmassan sugs småningom åter upp,
det intrakraniella trycket sjunker, trycket på nervbanor och
nervcentra upphör, och nervfunktionerna återställs helt eller delvis.
Som regel kvarstår dock alltid mer eller mindre tydliga
förlamningar eller andra förändringar, stelhet, rigiditet osv. i ena
kroppssidans muskler såsom tecken på ett genomgånget slaganfall. Det
händer endast mera sällan att den sjuke fullkomligt återvinner sin
talförmåga.
Hjärnuppmjukning
Förutom den här skildrade hjärnblödningen kan ett slaganfall
av nära nog identisk typ med förlust av medvetandet,
förlamningar osv. uppträda såsom följd av blodpropp i hjärnan. En propp
lossnar t. ex. från ett hjärta med svårt klaffel, följer med
blodströmmen och fastnar i hjärnan, eller det bildas en propp i
någon av sjukdom skadad hjärnartär. I båda fallen berövas ett större
eller mindre parti av hjärnan den nödvändiga blodtillförseln,
vilket leder till att motsvarande parti av hjärnan uppmjukas och dör,
s. k. encefalomalaci’, hjärnuppmjukning.
Hjärntumör
Tumörer inom skallen är dess bättre ganska sällsynta. Av det
redan sagda inses, att en hjärntumör (tu’mor ce’rebri) eller »tumör
på hjärnan», sedan den nått en viss storlek, kan ge upphov till en
stegring av det intrakraniella trycket och till diverse
förlamnings-symtom. Hjärntumören medför i allmänhet en ihållande och svår
huvudvärk. Diagnosen hjärntumör är i allmänhet lätt att ställa,
men den exakta diagnosen, som anger i vilken del av hjärnan
tumören sitter, är svår och fordrar ingående kunskaper om
nervsjukdomar över huvud taget.
Hjärntumör är en ytterst allvarlig sjukdom. Den fordrar nästan
alltid operativt ingrepp. I modem tid har tekniken vid dessa
operationer och vid den s. k. hjärnkirurgin över huvud taget förfinats
i mycket hög grad, icke minst tack vare den svenske hjärnkirurgen
Herbert Olivecronas arbeten.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
