Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnan — hjärnan och dess sjukdomar - Bakteriella hjärnsjukdomar - Vilka är meningitens symtom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNAN 1629
I detta schematiska längdsnitt
genom människokroppen har
hela ryggmärgen kluvits och
ligger omgiven av
cerebrospi-nalvätska (svart) i hinnsäcken
i ryggradens centralkanal. Även
hjärnan omges av samma
vätska, som bildar ett par stora
hålrum vid skallbasen. Man kan
utvinna prov av denna vätska
genom att föra in en nål mellan
skallbenet och första
ryggkotan, cisternpunktion, eller
mellan kotorna i nedre ländryggen,
där man träffar på hinnsäcken.
Ryggmärgen upphör
emellertid betydligt högre upp och
säcken omsluter härnere endast
en del nervtrådar.
Bakteriella hjärnsjukdomar
Även bakterier kan förorsaka hjärnsjukdomar. Vi
har lärt, att hjärnan är omgiven av hinnor, t. ex. den
hårda hinnan. Förutom denna finns även två tunnare
hinnor, av vilka den innersta (åderhinnan) är
blod-kärlsrik. Det är inte sällsynt, att inflammatoriska
processer lokaliserar sig till hjärnhinnorna, varvid s. k.
meningi’ter (av grek. me’ninx, hud, hinna) uppstår.
Meningiter kan uppträda såsom självständiga
sjukdomar, t. ex. den epidemiska
hjärnhinneinflammationen, vars bakterie är en s. k. diplokock, som i flera
hänseenden påminner om gonokocken. Denna bakterie,
den s. k. meningokocken, förekommer ej sällan i
svalget på fullt friska personer och kan genom
droppinfektion lätt överföras till andra individer.
Mottagligheten för sjukdomen är emellertid ganska ringa,
vilket innebär, att endast ett fåtal av de för smittan
utsatta insjuknar. Sjukdomen uppträder oftast såsom
enstaka fall, ganska sällan epidemiskt. Den är i
allmänhet en allvarlig sjukdom, som faller under
epidemilagens bestämmelser. Sjukdomen behandlas med
antibiotika.
En meningit kan vidare vara ett symtom vid en
infektionssjukdom. Då meningitsymtomen i och för sig
är synnerligen markanta, dominerar vanligen själva
meningitbilden i dessa fall. Ej sällsynt är, att
tuberkulosen uppträder såsom en allmäninfektion, dvs.
tuber-kelbacillerna sprider sig genom blodbanorna till hela
kroppen s. k. milia’rtuberkulos. Tuberkelbacillerna
blir härvid utsådda överallt i kroppen och sålunda
även i meningerna eller hjärnhinnorna. I dessa fall
dominerar den tuberkulösa meningiten
symtombilden, dock ej alltid. Även dessa meningiter behandlas
med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt
att injicera antibiotika direkt i cerebrosprinalvätskan
genom lumbalpunktion.
Vilka är meningitens symtom?
Förutom de vid infektionssjukdomar över huvud
taget förekommande symtomen, t. ex. feber, utmärks
hjärnhinneinflammationerna av vissa symtom, som
är mer eller mindre karakteristiska för meningitema.
Den sjuke har svår huvudvärk och kräks i allmänhet
upprepade gånger, han är vanligen på ett påfallande
sätt öm i hela kroppen och skriker lätt till vid minsta
beröring. Han ligger med uppdragna knän och mer
eller mindre tydligt bakåtböjt huvud, och detta är det
kanske mest karakteristiska symtomet på en meningit
eller på en retning av hjärnhinnorna. Försöker man
nu böja hans huvud framåt, så att hakan närmar sig
bröstkorgen, erfar den undersökande ett visst,
mycket karakteristiskt motstånd mot rörelsen, den sjuke
är nackstyv, som facktermen lyder. Nackstyvheten är
ibland uppenbar och lätt att konstatera, men många
gånger är den svår att iaktta och tillhör de symtom
som endast en erfaren läkare kan säkert bedöma.
Nackstyvheten är i allmänhet det tecken som vid
sjukdom med feber leder till misstanken på meningit och
som föranleder vidare undersökningar, främst
lum-balpunktioner. I många fall kan endast detta i och
för sig ofarliga ingrepp ge full klarhet i situationen.
Så är förhållandet vid t. ex. polio, där för övrigt
nackstyvheten kan vara mycket kraftig.
Talrika infektionssjukdomar åtföljs eller
kompliceras av i stort sett beskedliga meningiter med
nack-styvhet och feber samt av lätta förändringar i
lumbal-vätskan. I allmänhet uppträder dessa s. k. serösa
meningiter hos bam och är av godartad natur, såsom
förhållandet ibland är vid t. ex. varbildning i örat,
pås-sjuka, mässling och lunginflammation. Dessa
beskedliga meningiter brukar oftast gå tillbaka av sig själva,
de tarvar i allmänhet ej heller någon särskild
behandling utöver sängläget, respektive utöver behandlingen
av grundlidandet. Variga mellanöreinflammationer
kan emellertid ibland ge upphov till mycket
allvarliga meningiter. En akut varig eller en kronisk
mel-lanöreinflammation kan sålunda ibland, dock sällan,
sprida sig inåt och ge upphov till en varig meningit.
Endast en lumbalpunktion kan vid dessa tillfällen ge
klarhet, huruvida meningiten är av beskedlig eller
allvarlig natur.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
