Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnan — hjärnan och dess sjukdomar - Hjärnabscesser och encefaliter - Huvudvärk och migrän - Förgiftningar som ger hjärnskador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163O HJÄRNAN ______________________________________
Hjärnabscesser och encefaliter
I sällsynta fall kan en infektiös öronsjukdom eller
en skada på skallbenet med skada på hjärnhinnorna
eller en liten bakterieförande blodpropp, som fastnar i
hjärnan, ge upphov till en begränsad, varig
hjärnin-flammation, en s. k. hjärnabscess’. I allmänhet ger
denna sjukdom symtom som påminner om
hjärntumörens, men ibland kan symtomen åtminstone för någon
tid helt utebli. Behandlingen, som är ytterst vansklig,
består i operation.
Vanligare än de variga är de icke variga
hjärnin-flammationerna eller encefaliterna. Den viktigaste
representanten för denna typ av hjärnsjukdom är den
europeiska sömnsjukan, encephali’tis letha/gica.
Huvudvärk och migrän
Knappast något sjukligt tillstånd är så vanligt och så
välbekant men samtidigt till sin natur så bristfälligt
känt som huvudvärk.
I allmänhet är huvudvärk ett nog så banalt lidande,
som inte behöver tas alltför allvarligt. Man bör dock
ha klart för sig, att huvudvärken kan vara ett symtom
på en mer eller mindre allvarlig sjukdom; ovan har
några exempel på allvarliga hjärnsjukdomar angivits,
vilka ger mycket svår huvudvärk. Hit hör framför allt
hjärntumör och hjärnabscess samt
hjärnhinneinflammation.
Vid nästan alla febersjukdomar gör sig under hög
feber en mer eller mindre svår huvudvärk gällande.
Likaså i samband med kroniska och akuta
förgiftningar; förutom de välbekanta kopparslagarna efter
alkoholförgiftning skall såsom typiska exempel endast
nämnas den kroniska urinförgiftningen (uremi’, se
Njurarna) och kolosförgiftningen.
Sjukdomar i näsans bihålor, s. k. sinusfter (jfr
Förkylning), ger ofta upphov till huvudvärk, likaså
andra sjukliga tillstånd i olika organ tillhörande
huvudet. Vid astigmatism eller vid stark översynthet
(hy-permetropi’) t. ex. utlöses ej sällan ihållande och svår
huvudvärk. Man talar i detta sammanhang om
reflek-torisk huvudvärk.
Migrän är den egentliga huvudvärkssjukdomen. Vid
denna sjukdom har värken en viss karakteristisk typ,
den sjuke har anfall av svåra, ofta ensidiga
huvudsmärtor, vilka i allmänhet förenas med kräkningar.
Anfallen föregås vanligen av diverse obestämda
symtom, förkänningar då den sjuke ej sällan erfar
egendomliga liksom blixtrande ljusfenomen eller ser
svarta rörliga partier i synfältet. Migränsjukdomen är
utpräglat ärftlig. Det anses, att underlaget till anfallen
sammanhänger med kramptillstånd inom vissa av
hjärnans smärre artärer. Behandlingen går också ut
på att lösa denna kramp.
Hur uppstår huvudvärk? Därom vet man
egentligen inte mycket. Numera har man vissa stöd för
antagandet, att det är den efter kramptillstånd i vissa
hjämartärer följande avslappningen och
utvidgningen av nämnda blodkärl som är orsaken till vissa
sorters huvudvärk.
En trött person har lättare att få huvudvärk än en
utvilad. Effekten av pulver, t. ex. acetylsalicylsyra,
vid allehanda smärtor, sålunda även vid huvudvärk,
beror på att acetylsalicylsyran bedövar, narkotiserar,
hjärnans smärtregistrerande delar, främst barken,
varigenom även ganska starka retningar inte längre
förmår utlösa smärtor. Sedan effekten av preparatet
emellertid gått över, är retbarheten i de
smärtregistrerande organen ökad, vilket medför, att vederbörande
nu lättare får igen sin huvudvärk. En del av
pulverätandets tråkiga konsekvenser anses bero just på detta
förhållande.
Förgiftningar som ger hjärnskador
Hjärnan är ju ett mycket känsligt organ, och det är
därför rimligt att den kan vara känslig för gifter av
olika slag. Giftema tillförs hjärnan genom blodet.
Hjärnan är visserligen ganska väl skyddad därigenom
att kärlväggen utövar en spärrfunktion, den s. k.
blod-hjärnbarriären, som hindrar en mängd för hjärnan
skadliga ämnen att tränga in. Barriärfunktionen är
emellertid inte absolut, utan en hel mängd hjärngifter
kan passera in i hjärnsubstansen.
Alla rusmedel och narkotika ger ju sin effekt just
genom inverkan på hjärnan. Alkoholens inverkan är
ju allmänt känd. Mindre känt är kanske att ett
långvarigt alkoholmissbruk kan ge upphov till grova
skador på nervsystemet med allvarliga och invalidiserande
sjukdomstillstånd som följd.
Vid t. ex. en grav koloxidförgiftning förhindras
syretransporten till hjärnan. Om denna avstängning av
hjärnans celler från syre varar någon längre tid följer
medvetslöshet, som snabbt går tillbaka då syre åter
kommer fram till hjärnan. Om syrebristen blir
långvarig med långvarig medvetslöshet kan svåra
hjärnskador uppkomma, som ger bestående defekter och
sjukdomssymtom av olika slag.
Vissa gifter angriper speciellt nervsystemet. Till
dessa hör t. ex. kolsvavla, som är ett lösningsmedel
med vidsträckt användning inom vissa industrier.
Redan små mängder tillförda under längre tid kan ge
svåra nervskador med sönderfall av nervtrådarna och
deras skidor. Nervsystemets funktion av överordnad
och samordnande instans blir därigenom omöjliggjord.
Resultatet blir förlamningar, osäkerhet i
precisions-rörelser, balansrubbningar etc. Liknande rubbningar
kan framkallas av svavelväte.
En del bakterietoxiner ger framför allt nervskador.
Så angriper det s. k. botulinustoxinet nervsystemet
och ger svårartade sjukdomssymtom. Detta toxin, som
bildas av vissa bakterier i skämt kött, hör till de
giftigaste substanser som man över huvud taget känner
till.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
