Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holberg, Ludvig — Danmarks Molière - Holländsk målarkonst — en lysande epok i konstens historia - den första demokratiska konsten - Målarkonsten — var mans egendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkunnar han eftertryckligt i Den politiske
kannstö-paren. Han tyckte inte om knektar som skrävlade på
tyska och pedanter som trätte på latin, men minst lika
stor avsmak kände han för snobbar som spelade
fransmän och tokstollar som lekte engelsk parlamentarism.
I detta som i allt annat ville han följa sina läromästare
i spåren på den gyllene medelvägen. Liksom de äldre
upplysningsmännen i allmänhet var han på en gång
revolutionär och konservativ, demokrat och
aristokrat. Denna jämvikt och denna obundenhet av
partiparoller gör honom inte bara till en stor folkuppfost-
______________ HOLLÄNDSK MÅLARKONST 1641
rare utan också till en stor människoskildrare. Hans
mest lyckade typer har sina motsvarigheter än i dag,
om bara tidsfärgen blir en smula retuscherad. Det är
just denna tidsfärg som gör dem till något mer än
typer, till levande människor som talar ett genuint
talspråk, väl avpassat efter vars och ens stånd och villkor.
Komedier brukar åldras snabbt, men en konst sådan
som denna har glatt många generationer också här i
landet, alltifrån den tid då Dalin hedrades med att
kallas »den svenske Holberg» och Thorild prisade
»den gudomlige norrbaggen».
EN LYSANDE EPOK I KONSTENS HISTORIA
Holländsk målarkonst. Det var en lust
och en ära att vara holländare på 1600-talet. De sju
nordnederländska provinserna hade genom sitt
segerrika uppror lösslitit sig från det världsbehärskande
Spanien, och deras handelsstäder hade med rask
företagsamhet och otrolig framgång börjat lägga
världshandelns vägar över haven under sitt herradöme.
Holländska flottor kunde stundom avgöra de mäktiga
nordiska konungarnas stridigheter, holländska
sjöfarande hade bildat kolonier på Java och Godahoppsudden,
på Västindiens öar och Amerikas fastland,
holländska köpmän drev den ojämförligt största delen av
Europas handel på främmande världsdelar, och de
holländska städerna samlade oerhörda rikedomar.
Den första demokratiska konsten
I denna blomstring tog konsten en märklig del
-men på villkor som man aldrig sett tidigare i
konsthistorien. Den stränga kalvinska fromheten tålde ingen
kyrklig bildkonst; ingen furstlighet och ingen
aristokrati krävde monumentala praktbyggnader eller
fordrade att förhärligas i ceremoniösa
representationsbil-der. Det var borgerskapet som regerade - inte en
fåtalig krets av förnäma ätter som fordom i Florens och
Venedig utan en oöverskådlig mångfald av rika
köpmän och välmående hantverkare. Om man kan tala
om en demokratisk konst, så fick en sådan sin första
och frodigaste blomstringstid här. Det gäller inte så
mycket byggnadskonsten, som redan under 1500-talet
fått en nationell prägel, avspeglad i våra trakter främst
av den danska »Kristian IV-stilen», och som senare
efter franska förebilder omdanades i klassicerande
anda (stadshuset, nu Kungl. slottet, i Amsterdam från
1600-talets mitt) - behovet av
monumentalbyggnader var mycket begränsat, och den borgerliga
bostadsarkitekturen var en sak för murmästare och inte för
konstnärer. Det gäller inte heller skulpturen, som på
grund av den rådande religiösa och sociala
åskådningen väsentligen var begränsad till att producera
gravmonument.
Målarkonsten — var mans egendom
Men på ett sätt som man aldrig förr sett maken till
blev målarkonsten var mans egendom. Ingen kan säga
hur många målare som verkade i Holland på
1600-talet; de förefaller otaliga, och ständigt upptäcks nya
konstnärsnamn. Och de hade avsättning för sin
produktion - det tycks ha varit ett behov för envar, som
hade pengar till överlopps, att omge sig med goda
målningar. Konsten var en vardagsvara, och mera
konsekvent än någonsin förr höll den sig också i
ämnesvalet till det vardagliga och förtroliga. Oräkneliga
porträtt målades - det har alltid varit en naturlig böjelse
för en konstsamlare att låta avbilda sig och de sina
-och lika oräkneliga scener ur livet i hemmet och
gillestugan, i staden och på landet. Det tycks som om var
och en ville äga också i bild det som intresserade
honom i verkligheten - skeppen på Zuiderzee och
nötkreaturen på de sanka ängarna, tulpanerna från
trädgården och den yppiga massverkan av färgrika
matvaror och glänsande silverstånkor på det festliga
mål-tidsbordet. Det var första gången i konstens historia
som det konstnärliga intresset i ett helt
kultursamfund vände sig så gott som uteslutande mot de ämnen
som man i det dagliga livet hade inför ögonen.
Verk-lighetsstudiet fick därför i det holländska
1600-talsmå-leriet en förut okänd fördjupning, på samma gång som
den måleriska uppfattningen förfinades. Det som
berättas i bilden blir snart långt mindre viktigt än
konstnärens synsätt och föredrag. Det är ljusets skiftningar
i den oändliga himmelskupans disiga luft över det
vida, flacka landskapet eller dagerkontrasterna i de
halvskumma rummen, det är färgens saft och styrka
och valörernas rena samklang som tar huvudparten
av konstnärers och kännares intresse. Men man
släpper inte naturgrunden; förfiningen av måleriets
uttrycksmedel ställs alltjämt i verklighetsåtergivandets
tjänst.
Utan motstycke är även konsthandeln i detta
Holland, där bönderna förde med sig tavlor till
marknaden lika väl som ostar och höns, och där ett dunstigt
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
