Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huggormen — huggormar och snokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________________________________________________ HUGGORM I 66 I
Vår enda giftorm, huggormen, igenkännes främst på det dubbeltandade svarta bandet längs ryggen. Lägg märke till det breda,
platta och från halsen väl avsatta huvudet.
HUGGORMAR OCH SNOKAR
HUGGORMEN är den enda giftorm vi har i
Sverige. Den förekommer i hela landet och har
påträffats, fastän mera sällsynt, ända uppe i Torne
lappmark.
Det är i allmänhet inte svårt att skilja mellan
huggorm och snok. Huggormen har ju ett mörkt
sicksackband på ryggen, och snoken har ett par ljusa fläckar
på nacken. Men det finns faktiskt också huggormar,
som saknar det mörka bandet, och snokar, som saknar
de ljusa fläckarna. Då kan man känna igen
huggormen på att stjärten är kort och tydligt avsatt från
den tjocka kroppen. Snoken har en lång och mot
spetsen jämnt avsmalnande stjärt. Också på ögonen kan
man skilja dem åt. Huggormen har en springformig
och lodrätt stående pupill och snoken en rund.
Huggormens färg är på ryggsidan gråaktig till
mörkbrun. Honorna är i allmänhet mer brunaktiga än
hanarna. De unga honorna är t. o. m. rödbruna och
brukar kallas äspingar.
Huggormen är inte alls det lömska och aggressiva
djur som så många tror. Den är tvärtom skygg och flyr
så fort den kan för människan. Det hör till rena
undantagen att den utan orsak angriper oss. Men råkar man
trampa på den, uppfattar den detta som en
angrepps-handling och hugger till för att försvara sig.
Gifttänderna är dock inte främst ett försvarsvapen. Med
deras hjälp förlamar huggormen sitt byte som framför
allt utgörs av möss och sorkar samt dessutom av
fågelungar. Att den äter fågelungar låter ju inte trevligt,
men huggormen ingår i alla fall som ett led i naturens
jämvikt och är beträffande smågnagarna av en viss
nytta för oss.
Eftersom huggormen är en jämförelsevis liten orm
(den når sällan 80 cm längd), hör den till de mindre
farliga giftormarna. Men om bettet träffar så att
giftet töms in i ett blodkärl, är det dödligt. Även om det
inte träffar så illa, kan förgiftningssymtomen vara
ganska besvärliga, särskilt för barn vilkas blodmassa
är jämförelsevis liten, varigenom giftkoncentrationen
blir starkare än hos en vuxen. Under alla
förhållanden bör man så fort som möjligt söka läkare. I våra
dagar har vi serum mot huggormsgift. Det säljs på
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
