Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland — landet kring Ljusnan och Dellen - Praktfulla förstugukvister är Hälsinglands mest karakteristiska arkitekturdrag - Bergslagsprägeln har försvunnit - Sågverken börjar växa upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGLAND 1679
Ljusnans många forsar och fall representerar en betydande vattenkraft. T. v. ser vi norra fallet i Laforsen, där laxens färd
uppför älven brukar få sitt slut. Ljusnan är också en av landets allra främsta flottleder vilket framgår av högra bilden.
det». Den närmare hemmet belägna fäboden, där man
även idkade jordbruk och där hela familjen bodde
någon del av sommaren, har nu ofta fått en fast
bosättning, men de avlägsnare fäbodarna »på skogen»
ligger numera i de flesta fall öde och övergivna.
Kustsocknarnas fiskelägen på de yttre skären, dit många
flyttade ut sommartid med sina husdjur bildar
däremot på många håll ännu ett karakteristiskt inslag i
landskapet med sina små stugor, sjöbodar och
torkställningar.
Bergslagsprägeln har försvunnit
När den svenska bruksindustrin vid mitten av
1600-talet började breda ut sig utanför den gamla
Bergslagen, fann den lämpliga områden längs
Hälsinglands kust och i Ljusnans dalbygder. Vad man
behövde var främst kraft ur de många små forsarna i
landskapets åar och älvar, men också jord, som kunde
uppodlas och föda bruksfolket. Skog hade man i
överflöd i dessa glest befolkade bygder. Men malm fick
man aldrig i tillräcklig mängd, och småningom
ned-lades de många små bruken. I våra dagar är det endast
vid kusten som förutsättningar finns för någon
järnindustri. Den prägel av bergslag som Hälsingland
ägde ännu omkring 1800 är därför nu försvunnen, och
det är träindustrin som i stället har tagit landet i
besittning.
Sågverken börjar växa upp
Till en början var det sågverken som tog
hamrar-nas plats vid vattenfallen. Så kom ångans tid, och
sågverk började växa upp vid kusten. Älvarna och
åarna reglerades, och flottleder drogs fram till havet.
Elektricitetens tidevarv skapade nya, större och
effektivare anläggningar. Sågverken är mest koncentrerade
i Söderhamnstrakten, men även högre upp i älvdalen
ligger sågverken tätt, och produktionen av sågade och
hyvlade trävaror hör till landskapets större
tillverkningar. Numera har dock trämassan överflyglat
såg-verksprodukterna. Några få anläggningar, såsom
Lottefors, framställer mekanisk trämassa, de övriga är
antingen sulfit- eller sulfatfabriker.
Cellulosatillverkningen i Hälsingland går tillbaka till 1874, och
landskapet har i våra dagar många betydande
massafabriker, den största i Iggesund. Andra fabriker ligger vid
Ljusnans utlopp vid Vallvik, Sandarne samt i
Bergvik och Marmaverken ett stycke från mynningen.
Övriga industrier är inte särskilt framträdande, utom
linneindustrin i Forsa socken, några snickerifabriker
samt en del verkstadsindustri i Söderhamn och Bollnäs.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
