- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 3. Fr - H (1137-1696) /
1682

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsovård — hur hälsan bevaras - Bekämpande av epidemier - Förebyggande av olycksfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1682 hälsovård__________________________________

lunginflammation, s. k. förkylningssjukdomar,
smittkoppor, difteri, scharlakansfeber, kikhosta, mässling
sprids genom små fina salivdroppar, innehållande
smittämne, som kastas ut i luften vid hosta, nysning
eller tal, håller sig länge svävande i luften och inandas
av friska personer i omgivningen (luftsmitta). Kolera,
nervfeber, rödsot, paratyfus, barnförlamning,
smittsam gulsot m. f 1. sprids genom vatten. Mj ölk från
tuber-kulösa kor kan sprida tuberkulos, men mjölken kan
även förorenas på vägen till konsumenten genom
diskvatten eller genom smittoförande eller sjuk
mejeripersonal och orsaka epidemier av nervfeber, rödsot,
paratyfus, difteri eller scharlakansfeber. Kött kan
innehålla smittämnen, såsom vid slakt av sjuka eller
smittobärande djur eller då köttet förorenas på vägen
till konsumenten av smittoförande eller sjuk
personal. De senaste årens paratyfusepidemier i Sverige har
i de flesta fall spritts genom kött eller charkuterivaror.
Grönsaker kan bli smittobärande, t. ex. genom
vattning med gödselvatten. Åtskilliga sjukdomar sprids
genom insekter, som fått smittämnet i blodet vid bett
på sjuka och som överför smittämnet vid bett på
friska. Malaria och gula febern överförs på detta sätt
genom myggor, böldpest genom råttloppor, fläcktyfus
genom klädlöss. Den vanliga husflugan kan sprida
smitta, oftast nervfeber, rödsot, paratyfus, genom att
föra smittämne på sina fötter från smittobärande
avföring i latriner och på gödselhögar till födoämnen i
kök och skafferier.

Bekämpande av smittosamma sjukdomar sker bl. a.
genom upptäckt och isolering av sjuka och friska
smit-tobärare, tills det konstaterats att de inte längre är
smittoförande, genom desinfektion dvs. smittämnet
dödas genom värme - de flesta bakterier dör vid
några minuters kokning eller redan vid upphettning
till 65° C - eller genom behandling med fenol,
natron-lut, kalk, kloramin, formalin. Även rengöring med tvål
eller något av de moderna rengöringsmedlen såsom
desivon är av värde. För att förebygga luftburen smitta
har man försökt desinfektera luften i arbets- och
samlingslokaler, sjukhus m.m. genom bestrålning med
ultraviolett ljus eller genom besprutning med
desinfekterande ämnen såsom trietylenglykol. Man har
härvid kunnat kraftigt minska bakteriehalten i luften och
i viss mindre utsträckning minska smittspridningen,
men dessa åtgärder befinner sig ännu på
försöksstadiet. En god vatten- och födoämneshygien är
nödvändig för att förebygga vatten- eller livsmedelsbuma
smittosamma sjukdomar. Insektsbekämpning
(avmyggor, flugor, klädlöss) sker genom dränering för att
minska kläckningsmöjligheter för larverna i
stillastående vatten. Genom behandling av byggnader,
kläder och människor med insektsbekämpningsmedel
såsom DDT kan man förhindra epidemier av
insekts-burna sjukdomar såsom malaria och fläcktyfus.
Genom dylika åtgärder, framförallt genom användning

av DDT, har t. ex. malaria på några år efter senaste
världskrigets slut (1945) praktiskt taget utrotats i
Jugoslavien, den är på snabb återgång i Italien, och i
Indien, där för några år sedan 5/2 miljon årligen dog
i malaria, har resultaten av malariabekämpandet
varit mycket goda.

För att ytterligare förebygga uppkomsten av
epidemier kan man i åtskilliga fall öka motståndskraften
hos enskilda människor genom s. k. vaccination, då
man tillför dött eller försvagat smittämne, ofta genom
insprutning i eller under huden. Den första
vaccinationen i större skala i Europa utfördes för mer än 150 år
sedan, då metoden att vaccinera människor med
smittkoppor från kor infördes av den engelske läkaren
Jen-ner. De sålunda ympade människorna fick en mycket
lindrig form av koppor och hade sedan motståndskraft,
så att de var så gott som oemottagliga för riktiga
smittkoppor under minst 20-30 år. Jenner utförde sin
första vaccination 1796, metoden infördes till Sverige 1801
och gjordes 1816 obligatorisk för alla barn under två
års ålder. Inom 20 år hade sjukdomen nästan
försvunnit i vårt land. Så småningom, särskilt efter
upptäckten av bakterierna som sjukdomsalstrare i mitten
på 1800-talet, har man framställt vaccin mot flera
andra sjukdomar såsom difteri, tuberkulos (BCG-vaccin),
nervfeber, paratyfus, rödsot, kolera och fläcktyfus, av
vilka de fyra förstnämnda fått stor användning även
i vårt land.

Förebyggande av olycksfall

I Sverige inträffar för närvarande varje år ungefär
300 000 olycksfall i arbete, som orsakar frånvaro mer
än två dagar. Hemolycksfall som skadar husmödrar
eller barn är vanliga, och trafikolycksfallen ökar
snabbt i antal. Förebyggande av olycksfall är en viktig
del av hälsovården.

Olycksfallen i arbete förhindras bl. a. genom skydd
för farliga maskindelar såsom cirkelsågar, roterande
maskinaxlar o. d., och genom att alltid använda
fullgoda verktyg. De tekniska skyddsanordningarna har
medfört synnerligen goda resultat; antalet allvarliga
maskinolycksfall har minskat och den mänskliga
faktorn i stället för maskinerna dominerar numera bland
orsakerna till olycksfall i arbete. Betydelsefull har i
Sverige varit arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens insats liksom de åtgärder som
arbetsgivarna och arbetarna gemensamt företagit.
Tillkomsten av en arbetarskyddslag, senast genomgripande
reviderad 1948, där minimikraven för hygien och
säkerhet på arbetsplatsen fastlagts, har även bidragit till
att nedbringa olycksfallsfrekvensen.

Barnolycksfall har blivit vanliga. I Sverige
omkommer årligen omkring 400 barn genom olycksfall. De
vanligaste orsakerna är drunkning, trafikolycksfall
och olycksfall i hemmet genom brännskador eller
förgiftningar. Det är ur förebyggande synpunkt viktigt

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:56:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-3/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free