Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsovård — hur hälsan bevaras - Livsmedelshygien - Vattenhygien - Avloppshygien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1684 HÄLSOVÅRD_____________________________________
genom veterinärer vid slakthusen. Själva slakten och
styckningen skall ske så, att köttet inte förorenas eller
nedsmittas av den avföring från det slaktade djuret
som i regel finns på golvet eller från sjuk eller
smitto-bärande personal. Under förvaring och transport
måste kött skyddas mot förorening och nedsmittning
och dessutom förvaras i kyla för att förhindra
bak-terieväxt. Bakterierna förökar sig nämligen mycket
snabbt redan vid rumstemperatur och
tillväxthastigheten ökar med temperaturen.
De senaste årens paratyfusepidemier, som oftast
orsakats av infekterat kött, samt nyare undersökningar
av bakteriehalten hos charkuterivaror i handeln har
visat, att det ännu återstår mycket att göra på
hälsovården inom detta område.
Samhällets hygieniska krav finns fastlagda i
hälso-vårdsstadga och livsmedelsstadga, och den högre
kontrollen av hälsovården utövas av de högre
tjänsteläkarna, 1 :e provinsialläkarna i länen och 1 :e
stadsläkarna i de större städerna, länsveterinärerna och
veterinärer, som har hand om slakthus, mejerier m. m.,
varjämte särskilt utbildade hälsovårdsinspektörer
biträder i det praktiska hälsovårdsarbetet. I
kommunerna har hälsovårdsnämnderna överinseende över
hälsovården.
Vattenhygien
I ett modernt svenskt samhälle förbrukas omkring
200 liter vatten per person och dag, varav ungefär
150 liter förbrukas i hushåll som dricksvatten, till
matlagning, för personlig renlighet, till tvätt, bad,
vatten-klosetter m. m. Då åtskilliga epidemier uppkommer
genom nedsmittat vatten, som i ett modernt samhälles
vattenledningar snabbt kan spridas till ett mycket stort
antal personer, är det av stor betydelse, att ett ur
hälsosynpunkt tillfredsställande vatten tillhandahålles.
Vattnet bör vara fritt från smittämnen, inte innehålla
giftiga ämnen, vara klart, ofärgat, luktlöst, ha god
smak, inte vara för hårt (för hög kalkhalt) eller för
surt. Det är viktigt, att dessa krav upprätthålles, då
de svenska vattendragen i stor utsträckning är
förorenade. De ur hälsosynpunkt mest riskabla
föroreningarna kommer genom avföring från djur eller
människor via avlopp. För att bedöma graden av
förorening letar man i regel inte efter smittoförande
bakterier utan bestämmer i vattenprov halten av två slags
bakterier, Bacterium coli och Bacterium aerogenes,
som normalt finns i människans och husdjurens
avföring. Denna bakteriehalt blir då ett mått på vattnets
förorening. I Sverige anser man med den använda
metoden, att ingen av dessa bakterier bör finnas i 100 ml
vatten och att ett vattenledningsvatten med mer än 3
bakterier per 100 ml är »mindre tjänligt» som
dricksvatten.
Grundvatten ur källor och väl byggda brunnar är i
regel lämpligt som dricksvatten, men måste noga
skyd
das mot förorening av ytvattnet. Åtskilliga epidemier,
särskilt nervfeber (tyfus) har inträffat genom att en
brunn för dricksvatten varit sprucken och
bakterie-haltigt vatten från avlopp eller gödselstad i närheten
förorenat brunnsvattnet. Stora samhällen får i regel
åtminstone delvis tillgodose sitt vattenbehov med
ytvatten, som då oftast måste renas. Detta kan ske i ett
s. k. långsamfilter genom att vattnet med låg hastighet
får passera ett sandlager på ca 1 m, där det så
småningom på ytan utvecklats ett lager av alger och
svampar, som ytterligare bidrager till reningen. Vattnet kan
även renas genom kemisk fällning, snabbfiltrering
med klorering. Härvid tillsättes aluminiumsulfat
vattnet och aluminiumhydroxid bildas i stora flockar, som
sjunker till botten och medtager de flesta
föroreningarna, varefter vattnet får passera ett snabbfilter av
grus och sand. Vattnet blir dock inte helt bakteriefritt
på detta sätt utan bör dessutom desinficeras med klor
i små mängder, 0,25-0,30 mg per liter. Vattenverk för
dricksvattenrening enligt denna metod finns i flera av
våra större städer, Stockholm, Göteborg, Norrköping,
Karlstad, Falun m. fl. Vattenverk är skyldiga att taga
regelbundna prov på vattnet för bestämning av
bakteriehalt m. m.
Avloppshygien
I och med bildande av stora samhällen blir
omhändertagande av avlopp och sopor ett stort hygieniskt
problem. I ett modernt samhälle uppgår mängden
avloppsvatten i genomsnitt till omkring 400 liter per
person, bestående av kloakvatten från hushållen,
avloppsvatten från industrier, regnvatten och grundvatten
från dräneringar. Utsläppande av avloppsvatten utan
föregående rening i ett vattendrag medför i regel att
detta kraftigt förorenas och infekteras, om icke
avloppsvattnets mängd är liten och vattenmängden i det
mottagande vattendraget mycket stor. Detta är i regel
icke fallet och det är ofta på detta sätt, som de svenska
vattendragen blivit så höggradigt förorenade som de
nu är.
Avloppsvatten utsättes i första hand för låggradig
eller mekanisk rening, varvid de uppslammade
beståndsdelarna får avsätta sig, medan vattnet långsamt
får passera bassäng eller kammare. Det avsatta
slammet får sedan ruttna under inverkan av bakterier. Det
finns många olika metoder för dylik rening,
sedimen-teringsbassänger, som renas för hand eller med
maskin, Emscher- eller Imhoffbrunnar, septic tank
m. fl. Någon nämnvärd grad av smittrening erhålles
inte vid låggradig rening.
Genom höggradig rening efter den mekaniska kan
avloppsvatten renas tillfredsställande. Vid kemisk
rening tillsättes avloppsvatten salter av järn eller
magnesium, som sedan bildar utfällningar, som vid sin
avsättning tar med sig största delen av föroreningarna
i vattnet. Den biologiska reningen är vanligare, där
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
