Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idisslare — omtyckt villebråd och viktiga husdjur - Fredliga men inte särdeles klyftiga djur - Idrottsrörelsen — världens främsta ungdomsrörelse - Den mänskliga tävlingsdriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDROTTSRÖRELSEN 1699
ihop i flockar, många gånger av ofantlig storlek, under
ledning av en anförare. Hanarna utkämpar under
brunsttiden våldsamma strider med varandra.
Deras fredlighet är då borta, och de kan bli farliga även
för människan. Honorna föder i regel endast en eller
två ungar åt gången. Ungarna är i allmänhet
välutvecklade vid födseln. Särskilt gäller detta de djur som
vistas på slätterna. Där kan ungarna strax efter
födelsen följa modern. Detta står i skarp motsats till
förhållandet hos rovdjuren, vilkas ungar föds blinda
och hjälplösa. Men rovdjuren har en håla åt sina
ungar, där dessa lever fredade. Idisslarna däremot har
intet skyddande bo. Skogen och slätten är deras hem,
och de måste ständigt vara beredda på flykt, när de
angrips av fiender. Den som inte har kvicka ben att
fly med blir ohjälpligt efter och ett byte för de snabba
rovdjuren.
Bland idisslarna har människan hämtat sina
förnämsta husdjur. De är därför för oss de
betydelsefullaste av alla djur. Men även de vilda idisslarna spelar
en stor roll för människan, nämligen som villebråd.
Stundom förorsakar de skada genom att, särskilt
vintertid då de har svårt att finna annan föda, angripa
våra kulturväxter eller skogens träd.
Magarna hos kon, sedda nedifrån. A våmmen, B nätmagen,
C bladmagen, vars blad syns genom öppningen G, som leder
till löpmagen, D löpmagen, H tolvfingertarmen, E
foderstrupen, F bollrännan.
VÄRLDENS FRÄMSTA UNGDOMSRÖRELSE
Idrottsrörelsen. I människosläktets barndom
fanns inte något behov av organiserad kroppsrörelse
som nu. Livet självt gav med sin oavbrutna kamp, sin
spänning, sina dagliga strapatser fullt upp av det som
idrotten och sporten i våra dagar avser att skänka. Det
var inte nödvändigt att uttänka ett konstlat
rörelseprogram för att träna musklerna, när varje dag var
full av kroppsrörelse från morgon till kväll. Detta
strapatsrika och omväxlande liv skänkte våra förfäder
en stark fysik, och ett av de viktigaste problemen i vår
tid, med dess så förändrade livsföring, har därför
blivit att kompensera civilisationens förvekligande
inflytande med olika former av organiserad
kroppsrörelse.
Den mänskliga tävlingsdriften
Hade våra förfäder inte något behov av organiserade
kroppsrörelser, så är därmed inte sagt, att inte
tävlandet hade plats även i deras liv.
Med tävlingen förhåller det sig på ett särskilt sätt.
Den är nära knuten till en av de elementäraste
mänskliga drifterna, aggressionsdriften, vilken i sin tur
intimt sammanhänger med sexualdriften. Liksom i
djurens liv enviget spelar stor roll vid det naturliga
urvalet i form av strider mellan hanarna om honornas
gunst, så har tävlandet sedan urminnes tider bland
människorna varit ett djupt rotat behov.
Man kan skilja på »primitiva idrotter» och
»till-lämpnings-idrotter». Till de förra, som är ungefär lika
gamla som människosläktet självt, hör kampsporter i
sitt enklaste slag (snarare i stil med den antika
allkampen än med brottning och boxning), löpning och
tyngdlyftning. Redan tidigt började man helt säkert
med primitiva tävlingar i envigets form: Vem var
starkast, vem lyfte mest, vem sprang fortast?
Klimatet och naturen, i vilken man levde, började
spela in. Sätt att övervinna vatten (kanoten, senare
rodd- och segelbåten), snön (den primitiva skidan
eller kanske snarare en enkel form av snösko), isen
(skridskon av ben) uppfanns, simningen kom till.
Den för livets nödtorft viktiga jakten fick sitt
tävlings-moment, striden bjöd på många.
Nödvändigheten att för livets nödtorft utföra
kraftprov eller att i kampen om kvinnan utmärka sig för
styrka och vighet kompletteiades så med en stigande
känsla för vad man med en senare terminologi skulle
kunna kalla »idrottens nöje». Bollen uppfanns, enkla
regler för enviget (brottning) kom till osv.
Redan långt bort i sagans skymning hade man
hunnit fram till en vittutgrenad, rätt regelspäckad
idrottsrörelse (se artikeln Antikens idrott och de historiska
avsnitten i redogörelserna för olika idrotter, t. ex.
Brottning, Fotboll, Fri Idrott). Särskilt i länderna
kring östra Medelhavet, i Orienten och i Fjärran Ös-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
