Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Igelkotten — ett av världens äldsta däggdjur - Öm och omtänksam som mor - Igelkottens vinteride - Imperialism — från antikt världsvälde till modern kolonialmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________________ IMPERIALISM I 709
Igelkotten har gripit sitt offer, och
med de utspärrade taggarna
skyddar den sig mot huggormens bett.
Den knäcker ormens ryggrad och
krossar sedan dess huvud. Och så
kan måltiden börja.
lätt tam. Om man t. ex. på bestämda tider ger en
igelkott ett fat mjölk i trädgården, kommer han mycket
bra ihåg detta och infinner sig regelbundet för att få
sin mjölk. Men han påstås inte ha så lätt att skilja
mellan sin vårdare och födan i allmänhet. Man får akta
sig, ifall man har en tam igelkott, att sticka ett finger
till honom och hålla det framför hans nos. Han är utan
vidare redo att äta på fingret.
Igelkottens vinteride
Igelkottèns vinteride är vanligen beläget i något tätt
buskage, där hans runtom väl tillslutna lövhydda inte
kan blåsa sönder. Bostaden består av en stack av
hopdragna löv och är även i det inre omsorgsfullt fodrad
med torrt gräs, löv och mossa. När vintern står för
dör
ren, vilket för igelkottens del betyder den första starka
frostens inträde, sluter han sig inne i sih sålunda
iordningställda boning och tillbringar sedan dén kalla
årstiden under oavbruten sömn. Under denna lär det
ibland hända, att räven gräver ut honom. I sitt
dval-liknande tillstånd är han då ett hjälplöst offer för sin
fiende.
Igelkotten är ett av de äldsta djuren som släkte
betraktat. Han har existerat i den form under vilken han
nu framträder ända sedan mitten av tertiärtiden. Han
är således en kvarleva i vår moderna tid från
djurvärlden under dessa sällsamma dagar. Det är också något
förhistoriskt, något mystiskt och spöklikt över hans
utseende och över hans tassande och prasslande med
underliga fötter och taggig rygg i de nedfallna löven.
FRÅN ANTIKT VÄRLDSVÄLDE TILL MODERN
KOLONIALMAKT
Imperialism. Impe’rium (av impera’re, befalla,
härska) var en romersk term som först betydde högsta
makten i staten eller hären men som sedermera
övergick till att beteckna ett stormaktsvälde av
världs-famnande natur.
I forntiden hade assyriska och persiska
storkonungar gjort anspråk på att härska över hela den då kända
världen, och Alexander den store hade med skäl låtit
hylla sig som världens herre. Antikens största och
varaktigaste välde var emellertid det romerska riket,
»im-pe’rium roma’num». Under medeltiden sökte först
de frankiska och sedan de tysk-romerska kejsarna
förverkliga drömmen om en »universalmonarki», ett över
den kristna världen dominerande världsligt rike. I viss
mån konkurrerande med dessa strävanden hävdade
påven inte utan framgång sma anspråk på att vara
kristenhetens överherre och såsom sådan även herre
över varje världslig furste.
Forntidens och medeltidens tanke på
världsherravälde har inte under nya tiden kunnat upptagas av
någon makt. Ordet imperium har dock använts i
betydelsen stormaktsvälde, helst omfattande även
koloniala besittningar av större utsträckning, t. ex.
brittiska imperiet. Och termen imperialism har betecknat
en stats strävan att utbreda sitt välde över ett större
område, t. ex. Frankrikes expansion under Napoleon
eller Rysslands erövringspolitik under såväl tsaristisk
som kommunistisk ledning.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
