Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordarter och bergarter — berggrunden och jordavlagringarna - Seidmentbergarter - Metamorfa eller omvandlade bergarter - De geologiska processernas kretslopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l860 JORDARTER
Basalten är en ytbergart, som ofta utmärker sig genom sin
pelarformiga förklyftning. Ovanstående bild är tagen på
Antrim, Irland, men är lika typisk för t. ex. Island, där
sägnen vet förtälja, att man en gång byggt en kyrka över ett
»golv», vars mosaikmönster bildades av basaltpelarnas jämna
avslutning. »Kyrkgolvet» kan ännu beskådas vid
Kir-kjubaejarklaustur på Island.
Efter W. Ramsay.
Ekonomiskt viktiga bland de organogena
sedimenten är stenkolslagren och brunkolen, som till sitt
uppkomstsätt delvis motsvarar torvens bildning och har
uppstått genom ansamling och ofullständig
förmult-ning av döda växtdelar. Bergoljorna (petroleum)
anses även uppkomna genom omvandling av organismer,
huvudsakligen från djurvärlden (se Petroleum).
Av de kemiska sedimenten är saltavlagringarna av
stor betydelse. De har uppkommit genom avdunstning
av stora vattensamlingar såsom avloppslösa insjöar
eller avsnörda vikar från haven. En del stora
järnmalms-lager har även uppkommit genom kemisk utfällning,
såsom oolftmalmer, jämhydrat- och
järnkarbonat-avlagringar samt en del s. k. kvartsrandiga
järnmalmer.
Metamorfa eller omvandlade bergarter
Både eruptiva och sedimentära bergarter kan genom
senare processer bli helt eller delvis omvandlade med
förstörande av tidigare strukturer och ibland även
med stor förändring av bergarternas ursprungliga
sammansättning.
Det är i första hand en stark förändring av
temperatur- och tryckförhållandena som åstadkommit en
strukturell och mineralogisk förändring av den
ursprungliga bergarten. Ursprungligen massformiga
eruptivbergarter kan alltså genom påverkan av ett
starkt ensidigt tryck, t. ex. inom en pågående
bergs-kedj eveckning, bli starkt deformerade med utbildning
av en skiffrighet eller gnejsighet i riktning
vinkelrätt mot det största trycket. Detta kan ske genom en
krossning av bergarten eller mineralkornen eller
också genom en omkristallisation av bergarten med
utbildning av nya mineral, stabila under de nya
betingelserna. En granit kan sålunda omvandlas till en helt
skiffrig gnejs eller, som man numera vanligen
säger, en gnejsgranit. En ändå starkare mekanisk sön-
dergnuggning av bergarten ger upphov till en s. k.
my-lonft.
Metamorfo’sen (omvandlingen) har ofta sin
huvudorsak i förändrade temperaturförhållanden (särskilt
höjning), t. ex. vid intrusion (inträngande) och
stelnande av en magmabergart intill ett ursprungligt
sediment. Detta brukar kallas för kontaktmetamorfos
av sedimentbergarten. Härvid utbildas en kontaktgård
närmast omkring intrusionskroppen. Det ursprungliga
sedimentet omkristalliseras därvid med utbildning av
nya mineral, som är stabila under de nya
temperatur-(och tryck-) förhållandena. Utåt, på större avstånd
från eruptivbergarten, med efter hand sjunkande
temperatur, kan mineralbeståndet därför även successivt
förskjutas mot andra mineralkombinationer, stabila
under de där rådande temperatur- och
tryckförhållandena. En del mineral kan vara stabila under vitt skilda
förhållanden och blir alltså ej omvandlade, fastän de
till orientering och storlek kan ha förändrats. En
bergart, t. ex. en sandsten som består av nästan bara
kvartskorn, förblir vid kontaktmetamorfos fortfarande en
bergart bestående av kvartskorn, men kornen har helt
omkristalliserats, och den nya bergarten, som kallas
för kvartsi’t, gör ett homogenare intryck och har
förlorat sin förra kornighet. En kalksten omvandlas
under liknande förhållanden till marmor, som skiljer sig
från kalkstenen genom tydlig kornighet. En lerskiffer
däremot, som har mer komplex sammansättning,
omvandlas till en s. k. kärvskiffer med delvis helt andra
mineralkomponenter än dem som fanns i lerskiffern.
Samma bergart, utsatt för starkt ensidigt tryck men ej
fullt så hög temperatur som vid kontaktmetamorfos,
omvandlas till en glimmerskiffer med starkt skiffrig
utbildning till följd av de nybildade
glimmerminera-lens parallellorientering.
Vid en del omvandlingar har det ofta skett ett
substansutbyte mellan olika bergarter. Eller en bergart
kan ha fått tillskott av material utifrån och även ha
avgivit en del material. Om sådana omvandlingar
skett under medverkan av cirkulerande lösningar,
brukar man kalla dem för metasoma’tiska.
De geologiska processernas kretslopp
Man talar ibland om de geologiska processernas
kretslopp, varvid man åsyftar de förändrade
betingelser varunder berggrunden bildas under olika
epoker. Samma trakt kan ha genomgått successivt
mycket betydande omvandlingar under tidernas lopp. Ett
sediment, t. ex. en lera, ursprungligen bildat vid
jordytan, kan genom nedveckning i en bergskedjezon
omvandlas till en skiffer eller glimmerskiffer. Sedan vid
fortsatt omvandling på större djup kan den helt
uppsmältas och ingå som integrerande del i en
eruptiv-bergart, som vid fortsatta rörelser tränger in mot högre
liggande nivåer, i en ännu senare epok utsättes för
vittring och ger upphov till nya sedimentbergarter.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
