Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar och judendom — ett skingrat folks historia - Den bibliska tidens sista århundraden - Judarna i diasporan - Som främlingar bland muhammedaner och kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1884 JUDAR ________________________________________
dyrka de grekiska gudarna; han satte 167 i gång en
bloddrypande utrotningsaktion mot den judiska
religionen. Men judarna försvarade sin religion med
vapen i hand, under ledning av de mackabeiska
frihetshjältarna - en krets av militäriskt dugliga bröder,
tillhörande den från Aron härstammande prästsläkten.
JudasMackabeus befriade Jerusalem 164 och
återupprättade den judiska gudstjänsten. Ett judiskt rike
uppstod nu, styrt av överstepräster av
mackabéersläk-ten. I opposition mot det prästerskap, som sålunda fått
den politiska makten, framträdde emellertid snart ett
parti av lagfromma, fariséerna, som ansåg sig sträva
efter ett högre mått av rättfärdighet än vad prästerna
och deras kretsar (sadducéerna) ansåg erforderligt.
Inbördesstrider mellan medlemmar av
mackabéersläk-ten ledde slutligen till romersk inblandning, och
landet blev 63 en vasallstat under Rom. Under romarnas
krig mot parterna lyckades edoméen Herodes vinna
romarnas bevågenhet och av dem få erkännande som
konung, år 37. Genom sin grymhet gjorde han sig
hatad av judarna. Kort efter hans död förvandlades den
viktigaste delen av Palestina, Judéen, till en romersk
provins, 6 e. Kr.
Väntan på en kommande befriare av Davids stam
sysselsatte vid denna tid allt starkare folkfantasin.
Johannes döparen räknade sig med sin predikan bana
väg för den Messias som skulle komma. Jesus hyllades
av stora delar av folket som den man väntat på. Hans
angrepp mot de fariseiska skriftlärdes herravälde
motsvarade också det fattiga och förtryckta
lantfolkets ideal. För den romerska politiken var det
emellertid en självklar regel, att var och en som av folket
hyllades som Messias skulle gripas och dödas.
Korsfästelsen - det straff som enligt romersk
rättsskipning tillkom förbrytare utan romersk medborgarrätt
- ägde rum under Pontius Pilatus’ av grymheter
uppfyllda landshövdingskap.
De romerska landshövdingarnas
utpressningspoli-tik vållade ett allt bittrare missnöje, som slutligen,
under Neros tid, bröt ut i öppen revolt. Efter fem års
ödeläggande krig intogs och förstördes Jerusalem av den
romerske fältherren Titus år 70. Massor av fångna
judar deporterades till Italien.
Judarna i diasporan
Redan under århundradena före den judiska
självständighetens undergång hade antalet judar »i
förskingringen» (dia’sporan) kommit att betydligt
överstiga antalet av de i Palestina kvarboende.
Utvandringen hade ibland skett frivilligt men oftast
förorsakats av krigiska katastrofer. Särskilt talrika var
judarna i Egypten, Syrien, Mesopotamien och Persien,
och från Persien hade många redan tidigt vandrat
norrut, till Kaukasien och trakterna kring Dons mynning.
Antalet diasporajudar på Jesu tid kan måhända
beräknas till 5 miljoner. Att judiska folket vid denna tid
kunnat nå upp till ett sådant antal, berodde inte blott
på naturlig folkökning utan även på
omvändelseverksamhet, varåt judarna med hänförelse ägnade sig.
Genom judisk propaganda spreds till allt flera folk
tron på en enda rättfärdig gud.
Förstörandet av Jerusalem år 70 medförde ingen
ändring av den för romarrikets judar i allmänhet
gällande religionsfriheten. Judiska skriftlärda i Palestina
ägnade sig åt alltmer detaljerade utläggningar om
lagens rätta förstånd och lade sålunda grunden till det
väldiga kommentarverket Talmud (som fullbordades
i Babylonien på 500-talet). I andra århundradet
skärptes dock åter motsättningen mellan Rom och Israel. De
nordafrikanska judarna gjorde uppror mot Trajanus
115 och de palestinska judarna mot Hadrianus 132.
Dessa båda uppror undertrycktes under mycken
blodsutgjutelse. En åtgärd till judendomens bekämpande
var Hadrianus’ förbud mot omskärelsen. Detta förbud
upphävdes efter hans död, men det av honom
utfärdade förbudet mot judisk omvändelseverksamhet
kom att bestå. Detta verkade i andligt avseende
hämmande och isolerande. Men utanför romarrikets
gränser bedrevs det judiska missionsarbetet fortfarande
med framgång. Så i Arabien, Abessinien och i södra
Ryssland, där många av alanerna blev judar och där
på 700-talet kazarfolket övergick till judendomen.
Som främlingar bland muhammedaner och kristna
Kristendomens seger i det romerska riket bragte
judendomen i en svår situation. De kristna
myndigheterna ansåg visserligen inte, att judarna borde
tvingas att övergå till den nya statsreligionen, men då
hela samhällslivet och i viss mån även näringslivet
(genom skråväsendet) fick en kristen prägel, måste
judarna räknas som uteslutna från offentliga ämbeten,
och en mängd skråstyrda yrken stängdes för dem.
En liknande utveckling ägde rum i de länder som
kom under islams välde. De muhammedanska
härskarna anställde visserligen under islams första
århundraden inga direkta förföljelser mot judarna, men
de fastställde regler för deras sociala degradering
genom särskild klädedräkt o. d. (regler som först långt
senare övertogs av det kristna Västerlandet). Men
längre fram blev den muhammedanska fanatismen en
fara för judendomen. På slutet av 900-talet utsattes
judarna i Palestina och Egypten för en våldsam
förföljelse, varigenom massövergång till islam framtvangs.
Och i Spanien, där under den tidigare arabiska
regimen judarna haft en lycklig ställning och där en
betydande judisk vetenskap blomstrat upp, kom på 11
ootalet en fanatisk muhammedansk dynasti till makten,
som försökte utrota judendomen.
Medelhavsvärldens klyvning vid medeltidens början
i två hälfter, en kristen och en muhammedansk, skilda
åt genom dödlig fiendskap, kom att få en särskild
betydelse för judiska folkets utveckling. Efter det att
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
