Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judar och judendom — ett skingrat folks historia - Emancipation, rasantisemitism, sionism - Judendomens tre pelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l886 JUDAR _______________________________________
I den mån judarna fritt fick göra sina krafter
gällande, märktes deras insatser på en mängd olika
områden. Inom det västerländska kulturlivet har stora
judiska diktare och musiker framträtt. Judarnas
insatser inom vetenskapen har varit betydande, särskilt
inom det medicinska området.
Judarnas rättsliga frigörande från äldre tiders
degraderande särbestämmelser brukar kallas deras
»emancipation». Denna innebar i andligt avseende
oftast på samma gång ett uppgivande av gamla
trosföreställningar och sedvänjor — så t. ex. blev
sabbats-firandet på lördagarna omöjligt, när judarna skulle
skaffa sig samma slags arbeten som sina kristna
landsmän. På många håll upphörde man sålunda att räkna
med någon egentlig skillnad mellan judar och
ickejudar. Men här och var levde antisemitismen kvar. Och
i den mån de europeiska folkens religiösa intressen
minskades och nationalismen som allt behärskande
livsmakt i stället trädde i förgrunden, växte i stället
för den gamla, religiöst motiverade oviljan mot det
judiska folket en ny rasantisemitism fram. Detta
var särskilt fallet i Tyskland, där alltsedan
enhetsverket 1871 tron på den germanska rasens kallelse
som »herreras» sköts i förgrunden i undervisning och
politisk förkunnelse.
Medan Västeuropas judar genom emancipationen
anpassade sig efter omgivningens åskådning och
levnadssätt, bibehölls i Ryssland skiljemuren mot
judarna som undersåtar av andra rang. De förblev här
underkastade en mängd inskränkningar i sin
rörelsefrihet och sin rätt att välja yrken, och ofta var de här
så gott som rättslösa mot myndigheternas godtycke.
Förtrycket ledde till en omfattande emigration till
Amerika men också till att en mängd judar anslöt sig
till de revolutionära rörelserna. Ä andra sidan levde
den judiska religionen och den judiska
samhörighetskänslan starkare kvar hos östjudarna än hos
västju-darna. Denna skillnad framträdde särskilt däri, att
hos östjudama ett allt starkare hopp utbredde sig om
återvändande till Palestina. Tanken härom hade, som
ett snarast religiöst hopp, levat kvar alltsedan
Jerusalems förstörelse, nu blev därav en politisk rörelse,
sionismen. År 1878 grundade ryska judar den första
jordbrukskolonin i Palestina, och under de närmast
följande årtiondena tog sig grupper av unga judar och
judinnor över till fädernas land trots oerhörda
svårigheter — Turkiet, som då hade makten över Palestina,
var inte gynnsamt stämt mot judisk återinvandring.
Men genom Turkiets nederlag i första världskriget
och Palestinas därpå följande organisering som
brittiskt mandatområde öppnades landet för judarna. Den
judiska återinvandringen ledde i det dittills
efterblivna landet till storslagna nyodlingar.
I Tyskland blev 1933 den av Hitler propagerade
antisemitismen tysk statsdoktrin. Den tidigare tyska
antisemitismen hade predikat hat mot judarna men i
allmänhet inte krävt deras utrotande. Detta blev
däremot nazisternas program. Under andra världskriget,
då Tyskland fått herraväldet över största delen av
Europa och inte behövde ta hänsyn till någon
internationell opinion, kunde programmet bringas i
verkställighet beträffande judarna i de flesta av Europas
länder. Avlivningen verkställdes till största delen i ett
antal på polskt område uppbyggda gasugnar. På detta
sätt anses omkring 6 miljoner judar ha dödats
(omkring en tredjedel av jordklotets totala
judebefolkning, vilken 1939 beräknades till 17 miljoner).
I Palestina hade den judiska invandringen tidigt
väckt motstånd från den nyvaknande arabiska
nationalismen, och engelsmännen såg sig därför undan för
undan föranlåtna att alltmer inskränka
invandrings-rätten. Slitningar mellan judar och araber å ena sidan
och mellan judarna och brittiska mandatärregeringen
å den andra ledde till att Palestinafrågan ig47hänsköts
till Förenta nationerna. Genom dess beslut 29
november 1947 bestämdes, att judarna skulle få rätt att i vissa
delar av Palestina (kustlandet, Öst-Galiléen och
Ne-gev) upprätta en självständig stat. I enlighet med
detta beslut proklamerades 14 maj 1948 den judiska
staten under namnet Israel (se d. o. och Palestina).
Den judiska befolkningen i den nya staten uppgick
1952 till 1 500000. Övriga stater med betydande
judiska befolkningssiffror är: USA nära 5 miljoner,
Sovjetunionen omkr. 4 miljoner, Argentina 400 000,
Storbritannien 350 000, Franska Nordafrika (med
Marocko) 320 000, Rumänien 250 000, Canada 200 000,
Ungern 190000, Frankrike (det europeiska) 175000,
Turkiet 120000, Sydafrika 90000, Egypten 70000,
Tjeckoslovakien 50 000, Polen 40 000, Italien 40 000.
I Sverige har antalet judar genom tillströmningen av
flyktingar undan nazismen stigit från 6000 år 1933
till för närvarande omkring 12 000.
Judendomens tre pelare
Simeon den rättfärdige, på 200-talet f. Kr., sade, att
världen vilar på tre pelare: på lagen, gudstjänsten
och barmhärtighetsverken. Eftersom Simeon var
överstepräst i Jerusalems tempel, är det klart, att han
med »gudstjänsten» menade tempeltjänsten med dess
offer av olika slag. Men sedan Jerusalems tempel
förstörts år 70, känner judendomen inte längre till några
offer, i den i synagogorna förrättade gudstjänsten är
det väsentligaste läsning av lagen. På så sätt kan det
sägas, att två av de tre pelarna - lagen och
gudstjänsten — hör nära ihop. Och även den tredje
pelaren, barmhärtighetsverken, kan nog räknas som nära
sammanhängande med de övriga två, ty lagens
huvudsyfte är kärlek till Gud och nästan.
Synagoggudstjänsten består, förutom av läsning av
de bibliska texterna, av bön och sång, männen sitter i
salen, kvinnorna på en läktare. Det är sed, att de i
gudstjänsten deltagande har huvudena betäckta.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
