Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen — midvinterblot och kristen jul - Julen — jäktets och penningens tid - Den gamla nordiska julen - Jultomten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULEN 1891
Julen kan knappast längre kallas en fridens högtid — särskilt storstadens jul har blivit en virvel av jäkt och reklam,
trängsel och larm. Men det är ändå en högtid som lyser upp den mörka vintertiden, och runt om i landets kyrkor förkunnas
julens kristna budskap. T. v. ovan ses Drottninggatan i Stockholm i julbelysning. T. h. julotta i Spånga kyrka.
MIDVINTERBLOT OCH KRISTEN JUL
JULEN. Ingen högtid kan i popularitet mäta sig med
julen. Även i väldighet och omfattning står den högt
över alla andra fester, ja, jul firas till och med
utanför kristendomen. Orsaken till julens popularitet är,
nödgas man konstatera, kanske främst att söka i
ekonomiska faktorer. Genom julen ges omsättning av
miljardvärden, och det ligger därför i mångas intresse
att hålla julen levande. »Julskyltningen» börjar långt
före jul, och tidningarnas julannonser antar väldiga
dimensioner redan vid advent.
Julen — jäktets och penningens tid
Åtskilliga röster höjs för ett lugnare julfirande, men
hetsen tränger på så starkt, att ropen förklingar
ohörda. Den ro och avspänning, som högtiden ville ge,
har svårt att komma till sin rätt, när jul jäktet pressar
människorna till det yttersta. En svensk författare
har med rätta kallat julen »den folkliga
materialismens största högtid». Men julen har också andra drag
än dem där materialismen firar sina största triumfer.
Ingen högtid är så sammansatt som julen. Dess kärna
är kristen, men kring denna kärna har fogats lager
från folklig sed och förkristen kult på ett sätt, som
eljest saknar motsvarighet inom den folkliga
kalendern.
Den gamla nordiska julen
Långt före kristendomens införande firade våra
förfäder en midvinterfest. De skriftliga källorna ger ej
många upplysningar om arten av den fornnordiska
julen. »Då skulle man blota för god gröda», skriver
Snorre i sina Konungasagor. Eljest vet man föga om
det gamla midvinterblotet. Med sannolikhet har det
dock utformats så, som vi senare kunnat rekonstruera
med tillhjälp av folkminnesforskningen.
Själva ordet jul är av så gammalt datum, att
språkmännen inte kunnat komma till rätta med dess
ursprungliga betydelse. I de flesta europeiska
kulturspråk har julen ett namn med kristen syftning, t. ex.
tyska Weihnachten, engelska Christmas, franska Noel.
Det nordiska ordet jul säger oss ingenting annat än
att själva festen måste vara förkristen. De många
folkliga julsederna kan ge oss en viss vägledning om den
nordiska julens innebörd.
Jultomten
Jultomten, som för de flesta människor, både stora
och små, oupplösligt hör samman med julen, är
egentligen en ganska senkommen gäst i det svenska
julfiran-det, åtminstone i sin nuvarande skepnad. Kanske man
kunde säga att han är en skapelse av skalden Viktor
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
