Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX — den bistre hertigen - Hänsynslös och energisk - Karl X Gustav — en erövrare - Stora planer — djärva fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1946 KARL X GUSTAV__________________________________
rama för att betvinga sin motståndare. Slaget vid
Stångebro (1598) avgjorde inbördeskriget. Hertig Karl
stod som segrare, och året därpå blev Sigismund
avsatt. Nu stundade hämndens dag för hertigens
inhemska motståndare. I »Linköpings blodbad» (1600)
avrättades Erik Sparre och fyra andra herrar. Karl
styrde landet som regerande arvfurste till 1604, då
han fick kungatiteln.
Med Sigismunds avsättning följde krig mellan
Sverige och Polen. Kriget flyttades över först till Livland,
sedan till Ryssland, som då var hemsökt av »den stora
oredans» svåra kris. Karl IX välvde planer om ett
svenskt »ishavsvälde», som skulle sträcka sig från
Lofoten runt Nordkap och över Kolahalvön. Under sina
sista år kretsade hans tankar kring ett blivande
för
bund av europeiska stater mot habsburgska huset och
påvedömet. Varken ishavsväldet eller det
antihabs-burgska förbundet blev verklighet under Karl IX:stid,
men den senare planen föregriper utvecklingen under
trettioåriga kriget. Det blev Karls son Gustav Adolf
som skulle fullfölja faderns ofullbordade verk.
Med stor arbetsförmåga och energi men också många
gånger med alltför stor stränghet och oförsonlighet
styrde Karl IX Sverige. Det var ett bistert regemente
men ett regemente, som medförde ordning och reda i
förvaltning och finanser. Förhållandet till adeln
förblev spänt, och det var på bönderna han fick bygga
sin maktställning. Dem skyddade han också mot
övervåld från herrarnas sida. »Bondekonungen» är
därför ett epitet, som ofta tillagts Karl IX.
EN ERÖVRARE
Karl x gustav (1622-60), Sveriges konung
1654-60, var son till pfalzgreven Johan Kasimir och
Gustav II Adolfs syster Katarina och blev stamfader
för den pfalziska konungaätten i Sverige. Av
trettioåriga krigets stormar drevs familjen till Sverige, där
Karl Gustav föddes och uppfostrades. De svenska
stormännen betraktade honom och hans arvsanspråk på
den svenska kronan med misstro, och han hade i
början rätt svårt att göra sig gällande. Men då drottning
Kristina, som var hans kusin, kommit till makten,
Karl X Gustav. Oljemålning av Sebastien Bourdon.
Nationalmuseum, Stockholm.
ändrades läget. Hon gav honom överbefälet vid den
svenska armén under trettioåriga krigets sista
månader, och efter fredsslutet deltog Karl Gustav i den
kongress som skulle bringa freden i verkställighet. På
så sätt blev han invigd i både krigskonsten och
diplomatin. Karl Gustav hade alltid hoppats vinna sin kusin
drottningens hand i enlighet med vad som planerats
under deras uppväxtår. Men när Kristina nått mogen
ålder, vägrade hon att ingå äktenskap. I stället
genomdrev hon mot en motspänstig högadel, att Karl Gustav
valdes till tronföljare. Den saken var klar, när han
återkom från sin vistelse i Tyskland.
Sedan Karl Gustav 1654 blivit konung, tog han ett
steg som Kristina inte velat eller vågat taga: han
genomdrev en »reduktion» av en del av de gods och
»räntor» som kronan i senare tid hade avhänt sig, den
s. k. fjärdepartsräfsten (1655). Och då adeln ville
för all framtid begränsa reduktionen inom det
fattade beslutet, satte sig konungen absolut däremot.
Den roll han här spelade som social skiljedomare
stärkte utan tvivel hans egen maktställning hos det
svenska folket.
Stora planer — djärva fälttåg
De inre samhällsfrågorna trädde emellertid snart i
skymundan för den vittutseende utrikespolitiken. Karl
Gustav fortsatte på den erövringens bana varpå de
svenska kungarna och statsmännen fr. o. m. Erik XIV
slagit in. I själva verket är han vår mest
utpräglade erövrargestalt under nya tiden - en man fylld
av imponerande, nästan våldsam kraft och
fjärrskådande fantasi. En utbyggnad av det svenska
östersjöväldet var det närmaste målet. Först riktade han
anfallsstöten mot det försvagade Polen (1655), där det
också gällde att förekomma Ryssland, som redan
gjort stora erövringar. I den första framgångens dagar
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
