Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartago — ett märkligt forntida handelsvälde - En aristokratisk republik - Numera finns endast rester av det romerska Kartago - Kaspiska havet — jordens största insjö - Insaltad fisk direkt ur havet - En viktig transportväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1962 KASPISKA HAVET _______________________________
En aristokratisk republik
Det feniciska Kar tago var en aristokratisk
republik, baserad snarare på rikedom än på börd. Styrelsen
var i verkligheten plutokratisk. Ett aristokratiskt och
ett demokratiskt parti låg ofta i strid med varandra,
vilket var en av huvudorsakerna till Kartagos
politiska motgångar.
Den kartagiska religionen var i huvudsak lik den
feniciska. Över en samling mindre gudar reste sig en
treenighet av större dylika, Baal-Ammon eller Molok,
himmels- och mångudinnan Tanit samt Eshmun, som
var en skyddsgud.
Numera finns endast rester av det
romerska Kartago
Då romarna förstörde Kartago, gjorde de sitt verk
så grundligt, att sten inte lämnats på sten. Av det
puniska Kartago återstår endast ett skikt, bestående
av en oordnad massa kalcinerade stenar, kol,
brand-svärtade skärvor av lerkärl och taktegel, som
påträffats vid utgrävningar på kullen Byrsa, där Kartagos
borg låg. Numera krönes kullen av en katolsk
katedral samt ett prästseminarium, och en av detta
seminariums fäder, P. Delattre, har i vår tid ägnat sitt liv
åt utforskandet av Kartago och har sammanbragt ett
stort museum. Det är fyllt av fynden från det
feniciska Kartago, gravföremål och andra lösa fynd. De
är mycket talrika men ge ingen särskilt hög
föreställning om Kartagos kultur. Den konst som finnes är
lånad från grekerna, även mynten är slagna efter
grekiska förebilder. Framför allt vittnar fynden av vaser
om förbindelserna med grekerna. Den grekiska
importen synes ha varit betydande under äldre tid men
anmärkningsvärt svag under Greklands storhetstid,
400-talet och början av 300-talet. Därefter tilltog den åter.
Vad som numera finns över marken på den plats, där
det feniciska Kartago blomstrade, är rester från den
romerska staden, teater, amfiteater, privathus samt de
berömda kolossala cisterner i två våningar där vatten
magasinerades åt stadens invånare, innan kejsar
Ha-drianus byggde den vattenledning av vilken ännu
långa rader av bågar står kvar.
JORDENS STÖRSTA INSJÖ
Kaspiska havet är den djupaste delen av
jordens största depression (område beläget under
havsytans nivå) och är samtidigt den största insjön med
en areal av ca 436 000 km2, nästan lika stor som
Sverige. Dess yta ligger 28 m under Svarta havets nivå,
men under istiden låg den ett 80-tal m högre än nu.
Kaspiska havet hade då avlopp till Svarta havet över
Many’tzsänkan och hade även förbindelse med
Ara’l-sjön. Då passhöjden mellan de båda haven inte ligger
högre än 25 m ö. h. - under vårflod avrinner stundom
sjön i passet både till Svarta och Kaspiska havet
-har man nu tidvis haft planer på att genom en kanal
åstadkomma förbindelse med världshavet.
Insaltad fisk direkt ur havet
Norra delen av havet är mycket grund, och Volgas
raskt tillväxande delta utfyller det alltjämt; den södra
delen är djupare, och maximidjupet uppges till 980 m.
Eftersom havet är avloppslöst, är det salt, men då det
är relativt ungt och har betydligt tillflöde av sött
vatten genom stora floder, Volga och Ural m. fl., är
salthalten inte mer än i genomsnitt X3°/oo. Vid
Volga-mynningen är vattnet nästan sött, saltast är det i den
nästan avskilda bukten Kara Bugaz, där
avdunst-ningen är betydande och salthalten därför uppgår till
205-300 °/oo. Där utfälls också betydande kvantiteter
glaubersalt och gips, vilka redan täcker bottnen till
en mäktighet av omkring 2 m. Med det från havet
inströmmande vattnet tillföres en mängd fisk, som dör
och så att säga insaltas i Kara Bugazviken.
Kaspiska havet är för övrigt ett fiskrikt hav. Stör,
av vars rom den berömda ryska kaviaren beredes, är
mest känd, men även sill av flera slag, lax, gös och
karp fiskas, varjämte sälfångst spelar en viss roll.
Detta gäller främst den norra, grunda delen av
in-havet, där bottenvegetationen är rik och dessutom
Volgas vattenmassor tillför stora mängder växtrester. Av
dessa växter livnär sig de organismer, som i sin tur
tjänar som föda åt fiskstimmen.
En viktig transportväg
För förbindelsen mellan europeiska Ryssland och
Turkestan erbjuder Kaspiska havet, trots de ofta
förekommande stormarna, en avsevärd lättnad. Särskilt
livlig är trafiken mellan Baku’ och Krasnovo’dsk, där
den transkapiska banan börjar. Turkestans bomull
går till stor del denna väg till de ryska fabrikerna,
liksom exporten av ryska industrialster till Turan och
Iran. Sedan den transiranska järnvägen 1938 blivit
färdig, har trafiken över Kaspiska havet fått
internationell betydelse. Under andra världskriget
transporterades sålunda en väsentlig del av de engelska och
amerikanska hjälpsändningarna till Sovjetunionen
denna väg. Från Baku förekommer en livlig
ångbåtstrafik över Astrakan uppför Volga. Redan bröderna
Nobel byggde en väldig tankflotta, som forslade
Kau-kasiens olja på Volgasystemets alla vägar till större
delen av Ryssland. För övrigt finns över Volga nu
kanalförbindelser med såväl Svarta havet som
Östersjön och Vita havet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
