Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud — hörbara vibrationer - Harmoni och dissonans - Grundton och överton - Dur och moll - Stämning av instrument - Ohörbara toner. Ultraljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 18 2 LJUD _______________________________________
vallen, varför pianot inom varje oktav har ytterligare
fem tangenter, de svarta. Härvid kan instrumentet
dock inte gärna stämmas exakt med ovan angivna
intervall, eftersom detta skulle leda till att endast
C-durskalan bleve renljudande, under det att de övriga
skulle låta mer eller mindre ostämda. Den
kompromiss man har valt består i att samtliga halva tonsteg
gjorts inbördes lika ( = I\ 2 = 1,05946). Ett på detta sätt
stämt instrument kallas tempererat eller liksvävande.
Kännetecknande för detsamma är, att endast
oktaverna är helt rena. Alla kvartar är »översvävande»,
alla kvinter »undersvävande». Svävningarna är dock
så obetydliga, att de vanligen inte uppfattas av ett
normalt öra.
Grundton och överton
En pianosträng kan svänga på flera sätt. Den lägsta
tonen innebär, att alla delar av strängen samtidigt
svänger åt samma håll. Ett annat
svängningsförhål-lande består i att de två stränghälfterna svänger åt
motsatta håll; tonen kallas första övertonen och har
praktiskt taget dubbla svängningstalet. På liknande
sätt uppstår 2:a, g:e, 4:0 etc. övertonen. Grundton och
överton ger instrumenten deras klangfärg.
Dur och moll
En mollskala skiljer sig från durskalan genom att
dess tredje ton nedflyttats från en stor till en liten
ters, dvs. från 5/4 till 6/5, och dess sjätte ton från stor
till liten sext, dvs. från 5/3 till 8/5. Hur det kommer
sig att dessa förändringar kan medföra så väsensskilda
stämningar i vårt sinne, vet man ingenting om, lika
litet som varför den av örat som riktig uppfattade
skalan innehåller halvtoner.
Stämning av instrument
När man stämmer ett instrument, exempelvis ett
piano, räcker det — som av ovanstående bör ha
framgått - med att man känner höjden av en enda ton,
från vilken alla övriga härefter kan bestämmas.
Vanligen utgår man härvid från tonen ettstrukna a
(belägen ungefär mitt på en pianoklaviatur) och vars
svängningstal internationellt (år 1885) bestämts till
435 svängningar per sekund. Som normaler för denna
ton begagnas stämgafflar. På detta område existerar
emellertid en dualism, i det att den s. k.
orkestertonen utgår från ett något högre normal-a, nämligen med
svängningstalet 440. För att bringa reda i
förhållandena har man därför sedan ett tiotal år allmänt
övergått till orkestertonen, varför alla dragspel,
träinstrument, pianon och orglar av nyare tillverkning som
regel stämmes i orkesterton. För orglarnas del innebär
detta en viss om än ringa förkortning av alla pipor
eftersom varje pipas längd utgör *4 resp. %.
våglängd. De flesta grammofonskivor är också inspelade
i orkesterton.
Ohörbara toner. Ultraljud
Ultraljud, dvs. toner med ytterst höga
svängningstal och sålunda ouppfattbara för det mänskliga örat,
har under de senaste 20 åren studerats mycket
ingående. En vanlig metod att producera ultraljud
grundar sig på den s. k. piezoelektriska effekten. Det är ju
välbekant, att man med en s. k. kristall-pickup kan
elektriskt reproducera ljud från en grammofonskiva
mycket naturtroget. Omvänt kan man genom att
anbringa en elektrisk växelspänning av hög frekvens
mellan två motstående ytor av en kvartstärning (på
visst sätt utskuren ur en bergkristall) få denna att
utföra mekaniska vibrationer exempelvis mellan två
andra ytor. Väljes frekvensen hos växelspänningen
så hög, att den sammanfaller med kristallens naturliga
egensvängning eller någon udda överton hos denna,
uppstår resonans, varigenom kristallen trots sin stora
hårdhet lätt kan bringas att vibrera så starkt, att den
springer sönder. Men nedsänker man den i en vätska,
exempelvis olja, dämpas svängningarna i viss mån,
varvid ultraljud i form av stående vågor uppkommer i
vätskan. Genom lämplig dimensionering av
kvartskristallen kan man komma upp till svängningstal så höga
som 100 miljoner per sekund eller mera. Redan vid
måttliga frekvenser inträder därvid märkliga
fenomen. Om man med handen nedför en termometer i
den av ultraljud genomkorsade vätskan, kan man
avläsa en temperatur på omkring 25°, men likafullt
kännes termometern brännhet på grund av att de till
glaset överförda vibrationerna alstrar friktionsvärme
vid kontaktytan mot fingrarna. I sin ordning
sammanhänger detta fenomen med att »ljudintensiteten»
i vätskan lätt kan drivas upp till extremt höga
värden. Vid en intensitet av 10 watt/cm2, som inte är
något ovanligt, uppgår växel trycket i vätskan (om denna
utgöres av vatten) till ca 5 atmosfärer, dvs. trycket
växlar från 5 atmosfärers »dragning» till 5
atmosfärers tryck.
Ultraljudet har redan fått en mångfald
vetenskapliga och tekniska tillämpningar, t. ex. för emulsifiering
av metaller, exempelvis kvicksilver, i vatten eller olja
antingen för medicinskt bruk eller till katalysatorer.
Likaså för finfördelning och tvättning av halogensilver
för fotografisk film. Metoden har ävenledes försökts
för tvättning av kläder och för diskning, varvid
smuts-och fettpartiklar kan lösgöras och finfördelas utan
hjälp av tvättmedel.
Även för ekolodning (se Eko) har man med
framgång använt ultraljud. Genom att bredvid varandra
anordna flera sändarmembraner, som svänger i
samma takt, erhåller man, när deras inbördes avstånd är
ca J/2 våglängd, en bestämd riktningsverkan, vilket
inte är fallet, när ett enda membran begagnas. Det är
för att sändningsapparaturen skall bli liten till
omfånget man härvid är hänvisad till ultraljud.
Vanligen används för ändamålet frekvenser av 20 000-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
