Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luften — luftens egenskaper - Flytande luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ig8 LUFTEN
LUFTENS EGENSKAPER
Luften utgör jordens yttersta omhölje ovanför det
betydligt tyngre vattnet och den ännu tyngre fasta
jordskorpan. Till skillnad från vattnet, vars täthet
endast obetydligt ökas med tilltagande djup, ändras
luftens täthet betydligt, så att ju högre upp man
kommer i lufthavet, desto tunnare är luften. I själva
verket existerar ingen bestämd gräns för lufthavets höjd.
Även sammansättningen av luften varierar med
höjden. Vid havsytan består luften, om vattenångan
från-räknas, av 20,95 vol. % syre, 78,08 % kväve,
0,03-0,04 % koldioxid, ca 1% ädelgaser. Ju högre upp man
kommer, desto mera ökas kvävet på syrets bekostnad.
På en höjd av 50 m är luften dessutom rik på ozon.
Ozonskiktet är av stor betydelse, ty i det
bortfiltre-ras en del av solens ultravioletta strålar, vilka på grund
av sin intensitet i annat fall skulle verka skadligt.
Luftlagret närmast jordytan, och särskilt i större
samhällen, är alltid mer eller mindre förorenat av
dammpartiklar, mikroorganismer, gasformiga
förruttnelseprodukter och andra gaser, som koldioxid m. m.
Luftens halt av syre, kväve och ädelgaser är vid
jordytan överallt konstant, trots att framför allt syre men
även något kväve ständigt förbrukas. Samtidigt
nybildas nämligen dessa gaser, och på grund av lufthavets
oerhörda storlek utjämnas variationerna snabbt. Syre
förbrukas framför allt vid andnings- och
förbränningsprocesser. I gengäld frigöres det vid de gröna
växternas assimilation (se d. o.). - Koldioxidhalten kan
däremot variera betydligt; särskilt ökas den i dåligt
Schematisk framställning av kvävets kretslopp i naturen.
ventilerade rum och i närheten av större fabriker. En
mindre ökning av koldioxidhalten i luften är ofarlig för
människan. Först när den uppgår till över 5 %, vållar
den obehag. Ett så högt värde når den dock aldrig ens
i det sämst ventilerade rum. Vid 10 % koldioxid i
luften blir andningen mycket besvärlig, ty koldioxiden
hindrar blodet att i lungorna uppta tillräckligt med
syre och att avge sin halt av den vid förbränningen i
kroppen bildade koldioxiden. Vid 30 % koldioxid
omöj-liggöres andningen, och döden inträffar. I sig själv är
dock koldioxiden inte giftig. Samtidigt som luftens
koldioxidhalt ökas genom andnings- och
förbränningsprocesser, minskas den genom att växterna vid
assimilationen förbrukar stora mängder koldioxid.
Mängden härav kan man få en föreställning om, när
man får höra, att ett enda vetefält av 1 hektars storlek
under en sommar förbrukar inte mindre än 9 200 kg
koldioxid. Om luftens halt av koldioxid inte
förnyades, skulle den av växterna ha förbrukats på 40 år.
Man har funnit, att den mängd en hektar skog
förbrukar motsvarar vad 37 människor utandas. -
Koldioxiden i luften är även av stor betydelse för bergens
vitt-ring. På grund av sin syrakaraktär förorsakar den
bl. a. kopparns ärgning.
Ju varmare luften är, desto mera fuktighet kan
den ta upp. Har luften vid en viss temperatur tagit
upp mesta möjliga vattenånga, säges den vara
mättad med fuktighet. Förhållandet mellan den mängd
vattenånga som finnes i luften vid ett visst tillfälle
och maximimängden kallas luftens relativa fuktighet.
Den relativa fuktighetens storlek är av mycket stor
betydelse för människornas välbefinnande. Är den för
stor, försvåras svettavdunstningen och härigenom även
regleringen av kroppstemperaturen. Man har genom
försök utrönt, att det är lättare att utföra ett
tungt arbete i en arbetslokal med torr luft, även om
temperaturen är relativt hög, än i en fuktig
arbetslokal med låg temperatur. Är många människor
församlade i en dåligt ventilerad samlingssal, ökas
fuktigheten på grund av människornas utandning och
svettutdunstning, och luften blir slutligen mättad.
Kroppstemperaturen stiger, och alla känner sig trötta
och olustiga. Ofta tror man felaktigt, att det är syret
i luften som tar slut, när många människor sitter i
ett oventilerat rum.
Flytande luft
Luft kan inte förtätas till vätska enbart genom att
den utsättes för högt tryck. Den måste först nedkylas
till -140° (den kritiska temperaturen) eller lägre.
Vid atmosfärtryck kokar flytande luft vid —1910.
Se vidare Kylteknik.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
