Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmer och malmletning — hur malmer uppstår och upptäcks - Några vanliga malmmineral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMER 2245
Elektrisk malmletning med den av bergsingenjör Helmer
Hedström uppfunna Turamapparaten.
HUR MALMER UPPSTÅR OCH UPPTÄCKS
Malmer och malmletning. Med begreppet
malm plägar man avse en naturlig ansamling av
mineral, varur en eller flera tunga metaller kan utvinnas.
Man talar dock numera även om svavelkismalm, trots
att denna har sitt största värde i svavelhalten, liksom
även om aluminiummalm. Den del av jordskorpan,
inom vilken malmmineral förekommer i sådan mängd
att brytning är eller i framtiden kan bli ekonomiskt
lönande kallar man malmfyndighet. Malm och
malmfyndighet är således närmast ekonomiskt-tekniska
termer. Det är inte endast halten av den värdefulla
metallen som bestämmer malmens brytvärdighet utan
även dess geografiska läge, transportmöjligheter, de
för tillfället gällande metallpriserna samt de metoder
som står till buds för malmens anrikning och
metallens utvinning. Den undre gränsen för den metallhalt,
till vilken en lönande brytning kan sträcka sig, är
olika för olika metaller och varierar även för samma
metall beroende på förekomstsätt och de ovannämnda
omständigheterna. Under gynnsamma omständigheter
kan järnmalmer med ca 30 % järn utnyttjas (de
svenska järnmalmer som bryts håller vanligen 45-60 %
järn), medan den mesta kopparn kommer från 1-2
procentiga fyndigheter. Guld utvinnes ur förekomster,
som håller blott några gram guld per ton brutet berg.
Några vanliga malmmineral
De för svenska förhållanden viktigaste malmerna
håller någon eller några av följande metaller: jäm,
titan, koppar, bly, zink, nickel, krom, mangan,
vol-fram, molybden, silver och guld. Motsvarande
malmmineral består först och främst av metallernas
syreföreningar (oxider) och svavelföreningar (sulfider),
men även andra mera sammansatta föreningar
förekommer. Guld och silver uppträder oftast gediget i
naturen.
Järn förekommer i de viktiga mineralen magnetit
och hematit, vilka båda är järnoxider. Den malm, som
kallas svartmalm, består huvudsakligen av magnetit,
medan blodsten till största delen utgöres av hematit.
(Ett annat namn för hematit är järnglans.) De
svenska järnmalmerna består praktiskt taget uteslutande
av dessa två mineral, rena eller blandade med
varandra.
Titan, mineralet ilmenit och titanomagnetit (det
senare en blandning av magnetit och ilmenit) kan
räknas till järnmalmsmineralen då i samband med
titan-framställningen ur dessa även järn erhålles.
Den viktigaste kopparmalmen i Sverige utgöres av
kopparkis, som är kopparns förening med järn och
svavel. Denna malm förekommer vanligen
tillsam
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
