Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mass- och gruppsykologi — människan i kollektivet - En stark drivkraft - Gruppen och dess ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASS-och GRUPPSYKOLOGI 2273
Le Bon har i så fall själv goda förutsättningar för
lagstiftning. Han rör sig med några få formler och
fraser, som verkar rimliga i första ögonblicket,
därför att han stöder sig på skickligt valda exempel.
Men naturligtvis kan man lika väl välja ut en annan
serie händelseförlopp och källor, som »bevisar»
motsatsen. Le Bons metod saknar därför vetenskapligt
bevisvärde och de franska sociologernas »kollektiva
själ» har blivit omodern, ty både imitation och
suggestion har visat sig vara mycket oklara begrepp,
svåra att arbeta med. Därtill kommer, att
egendomligheterna i massans beteende ter sig begripliga
-eller åtminstone begripligare - när psykologerna
numera återfunnit dessa drag som
handlingstenden-ser även hos människor som är ensamma och sig
själva. Under vardagens slätstrukna yta märker man
inte individens asociala tendenser, som släpps lösa
i massan. »Människor i en massa beter sig likadant
som på egen hand, bara i än högre grad.»
En stark drivkraft
Moderna masspsykologiska undersökningar utgår
därför från detaljerade undersökningar av ett stort
antal medlemmar i massuppträdet. Man tror sig ha
belägg för en rad faktorer, som påverkar
medlemmarnas beteende i massan: den drivkraft, som ger
massan ett mål (t. ex. skräcken i en teatersalong, när
någon ropar Elden är lös!), medlemmarnas
uppskruvande av varann, närheten, antalet i massan,
upprepningen, ledaren. Men för att massfenomenen skall
komma i gång på allvar tycks det vara nödvändigt
med en stark drivkraft, som man kanske reagerar för
även när man är ensam. Orson Welles bearbetade
1938 »Världarnas krig» för radio och gjorde det
mycket realistiskt. Fast framförandet stod i programmet
som radiopjäs och hallåmannen annonserade det så,
tog många det ändå på allvar. Över hela USA fanns
det människor, som grät, bad eller sprang till skogs
undan marsinvånarnas strålar och gaser. Här
betedde sig en miljon människor så utan vett, kritik
eller känslokontroll att det ser ut som ett typiskt
massfenomen. Det är det dock inte, ty de som satt
ensamma vid radion var inte vettigare än de små
grupperna, och verkliga människomassor bildades
aldrig. Men drivkraften bör ju ha varit stark i det
här fallet.
Teorin för massfenomenen bygger emellertid
fortfarande på analys av valda exempel. Även om man
nu intervjuar ett stort antal av dem som varit med
om ett massfenomen, står det dock kvar, att man är
hänvisad till att i efterhand tolka förloppen.
Gruppen och dess ledare
Gruppsykologin koncentrerade många
undersökningar till två problem: 1. Hur skiljer sig ledare och
medlemmar? 2. Arbetar man bättre i grupp än ensam?
Sociogrammet visar hur eleverna i en skolklass väljer
arbetskamrater. Elevernas namn återges med initialerna i en
triangel då det är fråga om gossar, och i en cirkel när det
är fråga om flickor. Tjock heldragen linje markerar ett
besvarat val. Pilens riktning anger valets utfall. Varje elev
har gjort tre val. Här lägger man bl. a. märke till att pojkar
och flickor i regel väljer arbetskamrat av samma kön.
Medlemmarna har naturligtvis olika anseende i
grupper och ledaren har högst. Det gäller även
grupper, där medlemmarna ur en utomståendes synpunkt
verkar att vara jämställda, t. ex. kamratgäng och
skolklasser. Ett sätt att få grepp om hur sådana
grupper är organiserade ger de s. k. sociogrammen.
Barnen i en klass får t. ex. ange, vem de vill sitta bredvid.
Ett val i första hand ger 5 poäng, i andra hand 3
poäng och i tredje hand 2 poäng. Om man nu
placerar bam med höga poäng längre in och markerar
ömsesidiga val med ett grovt streck får man
ovanstående bild av en skolklass, där pojkar betecknats
med trianglar och flickor med cirklar.
Sociogrammet visar gängens sammansättning och
den dåliga kontakten mellan pojkar och flickor.
Ledarna samlas mot mitten, medan de isolerade
stannar i periferin. Men man måste ha klart för sig, att
sådana här mönster kan förskjutas rätt snabbt.
När man undersöker ledarskapet ligger det nära
till hands att fastställa de personliga egenskaperna
hos ett antal ledare. De undersökningarna har
emellertid gett rätt olika resultat. Det förefaller som om
ledarskap är mycket mer formlöst och osäkert än
man förut trott. De »ledaregenskaper» som behövs vid
ett tillfälle kan vara överflödiga eller farliga vid ett
annat. Allt efter som gruppens intressen och
verksamhet förskjuts, så mister gamla ledare sitt
inflytande och nya ledare växer fram.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
145—410183 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
