Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Milles, Carl — Sveriges mest berömde nutida skulptör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2314 MILLES
T. v. Orfeusgruppen, fontänen utanför Tengboms Konserthus i Stockholm, är en av Milles’ mest kända skulpturgrupper. Den
framställer sångaren Orfeus som kommer svävande ned i dödsriket, där »skuggornas folk» aningsfullt vaknar vid den mäktiga
klangen från hans lyra. T. h. Den store anden, en av Milles’ »amerikanska» skulpturer, som finns i St. Paul i Minnesota. I sin
mäktiga resning och monumentala förenklade form ter sig denna onyxstaty som ett monument över hela den indianska rasen.
sala 1902. Hans första skiss var realistiskt hållen;
förslaget omarbetades sedan i massivt monumental
stil. Monumentet restes först 1925 på Kronåsen vid
Uppsala. Andra större monument är Gustav Vasa i
Nordiska museet (1907, omarbetad, skuren i trä, 1925),
Franzén i Härnösand (1910), Scheele i Köping (1912),
Johannes Rudbeckius i Västerås (1923),
Tegnérmonu-mentet Solsångaren i Stockholm (1926) och Louis De
Geer i Norrköping (1945). För Saltsjöbadens kyrka
har Milles utfört en altaruppsats med figurgrupper i
alabaster och de rikt bildprydda bronsportarna (1912)
och för fasaden till Stockholms enskilda banks
huvudkontor en rad drastiska figurgrupper med motiv ur
handelns historia (1914). Av hans fontäner märks
främst Europabrunnen i Halmstad (1926),
Industrimonumentet vid Tekniska högskolan i Stockholm
(samma år), Folkungabrunnen i Linköping (1927;
detaljbild vid art. Folkungarna), Poseidonbrunnen på
Götaplatsen i Göteborg (1930) och den kolossala
Or-feusfontänen på Hötorget i Stockholm (1936). Milles
har varit ofantligt produktiv och utfört många andra
arbeten än de nämnda, bl. a. ett stort antal
monumentalverk i Amerika, såsom Delawaremonumentet
(1938), Flodernas möte (S:t Louis, 1940) och arbeten
i Rockefeller Center i New York samt i Chicago.
Milles’ konst är dekorativ, men den är inte en ren
formkonst, en lek med linjer och volymer, utan den
utgår från ett tankeinnehåll, som bestämmer formen.
Många av Milles verk är som medeltida skulpturer:
man måste känna symbolen eller legenden bakom dem
för att förstå dem rätt. I sina monument över
historiska personer har Milles valt en form som
karakteriserar hela den epok i vilken de levde. Man skulle
kunna säga att Milles’ personliga stil inte ligger i själva
formen utan i uppfattningen av motivet.
Med all sin mäktiga fantasi och sin mästerliga
formbehärskning är Milles inget banbrytande geni. Han hör
hemma i sin stilepok och tillhör generationen av så att
säga försenade nittiotalister, som skapade 1910-talets
nationalromantik och dess utlöpare i 20-talets
klassicism. Man har också påpekat att det är arkitekturen
inom dessa riktningar, främst kanske Tengboms
skapelser, som gav Milles’ dekorativa skulptur dess rätta
miljö. Trots att han omkring 1910 övergav Rodins
impressionistiska realism, går det en underström av
ro-dinsk anda även genom hans senare verk, märkbar
just i det mest personliga, i motivuppfattningen med
dess kosmiskt famnande tankeinnehåll. Hit hör t. ex.
den märkliga skissen till ett Swedenborgsmonument
från 1926.
Artiklar, som saknas i dette band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
