Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molière, Jean-Baptiste — Frankrikes störste komediförfattare - Le Misanthrope - En skådespelares död - Moln — molnformer och molbildning - Molnen klassificeras och får namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOLN 2333
nen Alcestes öde koncentrera problemet om den
enskildes förhållande till samhället på ett så intensivt
sätt som eljest endast Ibsen mäktat. Alcestes
repliker ljuder knivskarpa:
Mitt öga såras djupt och retad blir min galla
att över hov och stad se hycklare befalla.
Mitt lynne bittert blir och sjuk blir all min själ,
när jag bland mänskor ser ett sådant dubbelspel.
Med smil och smicker först de buga för varandra
och bakom ryggen sen sin bästa vän de klandra.
Jag skulle se det lugnt? Nej, det är mitt beslut
att vem som helst till trots min mening säga ut.
Övers, av Gunnar Klintberg.
För Molière själv och hans samtid var Alcestes
uppror mot samhället oförnuftigt men i dag känner vi
större sympati för misantropen än för hans
världs-kloke vän Philinte.
En skådespelares död
Trots alla svårigheter och personliga sorger
bevarade Molière ända till slutet sin outtröttliga
arbetskraft. Han dog bokstavligen mitt uppe i sitt arbete:
under en föreställning av Den inbillade sjuke, där
Molière själv spelade huvudrollen, drabbades han av
blodstörtning. Han spelade dock sin roll till slut och
sökte genom forcerat skratt dölja den begynnande
dödskampen för publiken. Två präster, som i tur och
ordning tillkallades, vägrade att ge honom det sista
sakramentet; skådespelaryrket ansågs moraliskt
förkastligt och Molière hade ju dessutom stött sig med
kyrkan genom sina angrepp på det religiösa
hyckleriet. Hans änka måste personligen bege sig till
konungen och falla för hans fötter för att utverka att
den store dramatikern fick begravas i vigd jord. Men
på order av ärkebiskopen av Paris ägde begravningen
rum nattetid.
Att Molière var skådespelare hindrade också hans
inval till Franska akademien. År 1778 uppställdes
emellertid hans staty i akademiens samlingssal,
försedd med inskriften: »Intet fattades i hans ära; han
fattas i vår.»
Den scen som framför andra är Molières egen är
Comédie Franqaise i Paris, kallat »Molières hus», där
de stora komedierna ständigt står på repertoaren. Man
säger t. o. m. om en skådespelare, som är anställd vid
den franska nationalscenen, att han är »chez Molière»
- hemma hos Molière! Men hans komedier står
regelbundet på repertoaren hos varje teater i världen
som vill hålla kontakt med den odödliga dramatiken.
Porträtt av Molière återfinns vid art. Fransk
litteratur.
MOLNFORMER OCH MOLNBILDNING
iVlOLN. Gemensamt för de flesta moln är, att de
består av mikroskopiska vattendroppar, vilkas
diameter merendels är högst 0,02 mm. Av dessa kan
genom sammanslagning uppstå större droppar, som
blir regn. Vid köldgrader bildas antingen underkylda
vattendroppar eller isnålar, varav de högsta molnen
består. De små vattendropparnas fallhastighet är
mycket ringa, ca 5 cm i sekunden.
Avkylning är emellertid inte ett tillräckligt villkor
för att vattendroppar skall utfällas ur fuktig luft. Där
måste även finnas svävande fasta partiklar, på vilka
kondensationen kan äga rum. Sådana
»kondensa-tionskärnor» förekommer i allmänhet i riklig mängd
i atmosfären i form av damm, stoft, kol- och
saltpartiklar.
Molnen klassificeras och får namn
Märkvärdigt nog hör molnforskningen till de yngre
grenarna av meteorologin. I början av 1800-talet var
det två män som - tydligen helt oberoende av
varandra - sökte bringa ordning i den oändliga
mångfalden av moln, nämligen fransmannen Lamarck och
engelsmannen Howard. Den senare lyckades bäst
som systematiker. Han inskränkte sig till tre
grundformer, cirrus, cu’mulus, stra’tus, samt vissa
mellanformer. Trots många ändrings- och utvidgningsför-
slag består hans klassificering alltjämt såsom
grundval för internationell molnbeskrivning. Sedan man
efter hand enats om 10 huvudformer, blev det
nödvändigt att skaffa karakteristiska typbilder att sätta
i händerna bl. a. på de meteorologiska
observatörerna. De allra första finns i den 1890 utgivna
moln-atlas, i vilken bl. a. uppsalaprofessom H.
Hilde-brandsson medverkade. Internationella
meteorologiska kommittén föranstaltade om utgivandet av en
ny molnatlas 1896. En omfattande revidering skedde
1930; en senare revision slutfördes 1954. Molnatlasen
innehåller ett stort antal molnbilder, utförda efter
fotografier. Den innehåller vidare en beskrivning av
molntyperna och deras på grundval därav
uppbyggda indelning i molnfamiljer, nämligen:
A. Höga moln (höjd ca 5-10 km)
Cir’rus (Fjädermoln).
Cirrocu’mulus (Makrillmoln).
Cirrostraztus (Slöjmoln).
B. Medelhöga moln (höjd ca 2,5-5 km).
Altocu’mulus (Böljemoln)
Altostra’tus (Skiktmoln).
C. Låga moln (höjd mindre än 2,5 km).
Stratocu’mulus (Valkmoln).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
