Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montesquieu, Charles Louis de Secondat — maktfördelningslärans upphovsman - Samhällskritiker med satiren som vapen - Klimatet inverkar på staternas styrelse - Tre makter isolerade från varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTESQUIEU 2347
MAKTFÖ RD E LNIN G SLÄRANS
UPPHOVSMAN
Montesquieu, [mångt9skjö’], Charles Louis
de Secondat, baron de la Brède et de Montesquieu
(1689-1755), var en av Frankrikes tre stora
upplysningsfilosofer och samhällstänkare. Medan
borgarso-nen Voltaire, som trots sin radikalism hade en
avgjord svaghet för kungamaktens glans och ett solitt
förakt för massans omdöme, såg idealet i den
upplysta despotismen, och den ur folkets led utgångne
Rousseau hyste ett absolut förtroende till folkviljan,
fann adelsmannen Montesquieu en medelväg mellan
dessa ytterligheter.
Montesquieus liv var varken dramatiskt eller
märkligt. Flan levde som förmögen adelsman på sitt slott
och ägnade sin tid åt studier och författarskap. Men
hans vetgirighet drev honom i 30-årsåldern ut på
långa resor, under vilka han studerade statslivet i
andra länder, främst i England. Författarfåfänga
tycks han ha varit fri ifrån - hans verk utgavs
anonymt — och att försöka lysa i de litterära salongerna
ansåg han inte mödan värt.
Samhällskritiker med satiren som vapen
Är 1721 utkom Montesquieus ungdomsarbete
Persiska brev, en fingerad brevväxling mellan två
persiska resenärer i Frankrike och deras hemmavarande
vänner. Detta var upplysningstidens första öppna
angrepp på samhället och dess institutioner. Det var
mycket som förvånade de goda perserna. I främsta
rummet svänges gisslet över kyrkan och den
enväldiga kungamakten. »Påven är de kristnas överhuvud.
Han är en gammal avgud, inför vilken man tänder
rökoffer av idel vana. - Biskoparna är honom
underdåniga, och deras egentliga uppgift är att fritaga
människorna från att uppfylla lagens bud.» Kyrkan
bemötte Montesquieu i fortsättningen med likgiltighet,
men hans hat mot enväldet kommer ständigt till
synes. I hans nästa stora arbete, där han söker finna
orsakerna till Roms storhet och fall, skildras
republiken med sympati medan kejsartiden målas i
mörka färger.
Grundliga studier, strävan att finna orsaker och
förklaringar samt hat mot all despotism är
utmärkande för Montesquieus mest betydande verk,
Lagarnas anda (L’esprit des lois), som utkom 1748. Han
indelar där de gängse regeringssystemen i fyra
grupper: despoti, monarki, aristokrati och demokrati, och
finner, att de vilar på vissa dominerande
psykologiska faktorer. Den gamla uppfattningen att lagarna
skulle vara verk av enskilda stora lagstiftare såsom
Moses och Solon, avvisas bestämt. Lagarna har,
menar han, vuxit fram ur folkens rättsmedvetande. Mot
Montesquieu — en av förgrundsgestalterna i 1700-talets
tankeliv.
olika folkkaraktärer och kulturstadier svarar skilda
författningar och rättsförhållanden.
Klimatet inverkar på staternas styrelse
När Montesquieu skall förklara dessa olikheter,
gör han det med sin berömda klimatlära. Folklynnena
är beroende av klimat, jordmån m. fl. yttre
betingelser. De som lever i ett kallt klimat har t. ex. ett
större mått av viljestyrka och frihetskärlek än
sydligare folk. Montesquieu anför här främst
medicinska skäl, och man erinras om att han börjat sin bana
som naturvetenskapsman. Riktiga iakttagelser
omväxlar med lösa hugskott. I södern är transpirationen
stor men vattenförlusten ersättes med dryck av
vatten. I norden är den obetydlig och man kan därför
hålla sig till spritdrycker. Reser man från söder till
norr finner man också, säger han, att fylleriet ökar
med varje latitud.
Det finns inte någon för alla tider och alla folk
passande idealstatsform. Alla statstypers tillkomst kan
förklaras och alla kan försvaras - utom det av lag
helt obundna enväldet. Av de övriga rekommenderar
han för de moderna storstaterna, och särskilt för
Frankrike, den konstitutionella monarkin, och frågan
om hur makten skall fördelas i denna är det centrala
i Lagarnas anda.
Tre makter isolerade från varandra
En stark furstemakt kan Montesquieu endast
förorda om fursten vid sin sida har »mellanmakter». I
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
